Föregående dag påbörjade vi vår 6-dagarsvandring i nordöstra Alperna. Vi vandrade genom den tyska nationalparken Berchtesgaden och in i Österrike. När vi vaknar i Weißbach har det från gårdagen aningens skakiga vädret förbättras. Idag ska det vankas sol. Åtminstone framåt eftermiddagen.
Dagens etapp är den enklaste och kortaste på hela vandringsresan. Vi har på papperet bara 14 kilometer att tillryggalägga och bara 350 meters stigning. Vandringen är beräknad att ta 4 timmar. Vi har alltså massor av slacktid idag. Ingen brådska. Vi startar därför efter 9 på morgonen. Travar bekymmerslöst iväg i dalgången. En enkel led som går jämsides med en fors och i trädens skugga.
Ett unikt ko-moment!
Någon timme förflyter innan vi kliver in i en kohage. Inget konstigt med det, vandringleder i Alperna, så väl som i många andra delar av världen, går ju ofta genom just kohagar.
Vi ser en ensam ko på avstånd i andra änden av hagen. Jag plockar fram systemkameran, som hittills legat undanstoppad i ryggsäcken. Tycker att hon gör sig bra mot det gröna gräset och berget bakom. Knäpper av några bilder.
Vi rör oss närmare. Och nu ser vi plötsligt en liten kalv också. Alldeles bredvid kon. Samtidigt som vi uppfattar hur ett helt gäng andra kor som hittills befunnit sig i en annan del av hagen, nu med bestämda steg närmar sig kon och kalven.
Ytterligare närmaste, ser vi att kon äter på något. Något slemmigt och blodigt, samtidigt som en blodröd sträng hänger ur baken på henne. Och plötsligt förstår vi! Kalven är nyfödd. Har fötts just precis nu, just innan vi klev in i hagen.
Nu har de andra kossorna hunnit fram till kon. De omringar kon och kalven. Ställer sig med nedböjda huvuden och stirrar fientligt mot oss. Vi börjar nu känna att vi befinner oss på lite fel plats, här i samma hage som korna. Som tur är byter nu stigen hage och vi kan i lugn och ro fortsätta studera kon och kalven en stund till med ett betryggande stängsel emellan, innan vi lämnar den (förhoppningsvis) lyckliga moderna ensam med sin bäbislycka. Och sin smaskiga moderkaka.
Vilken upplevelse! Vilken tur vi hade som fick se detta hända. Vi känner spontant att hur vandringen i dag i övrigt blir, så blir det svårt att toppa detta.
Pilgrimskyrkan Maria Kirchental
Annars ska dagens officiella höjdpunkt vara pilgrimskyrkan Maria Kirchental. För hennes skull ska vi stiga de 350 metrarna idag. I kyrkan pågår någon form av mässa idag. Vi ser lokalbor kliva ut på kyrkbacken i högtidskläder. Alltså traditionell klädsel med lederhosen för männen och dirndl för kvinnorna.
Efter att vi kollat in kyrkan är det lunchdags. Jag tar en gulaschsoppa, medan Christofer provar Weißwurst. En lokal specialitet, en korv som serveras i sitt spad och skall ätas utan skinn.
– Om jag fått in din mat, skulle jag ha börjat gråta, säger jag spontant till Christofer vid anblicken av hans korv där i spadet. Men när jag väl smakar, måste jag ju medge att den är god. Som svensk fläskkorv eller julkorv. För oss som är lagda åt det hållet, att vi gillar sånt. Till korven serveras förstås en Pretzel, en salt kringla som här lokalt istället kallas Brezel.
Lofer
Stärkta av måltiden är vi nu redo att vandra ned till dagens slutdestination, Lofer. Nu har solen kommit fram och steker ner över oss i dalen. I en ingivelse slår vi oss ner vid en bäck, drar av kängor och strumpor och doppar fötterna. Vattnet är iskallt och fötterna tappar känseln på bara några minuter.
Här vilar vi ett tag innan vi vandrar in i den lilla, förtjusande söta, staden. Lofer är en perfekt plats att ha lite mer eftermiddags tid i. Med vackra hus och många uteserveringar.
Om dagens vandring
Dagens vandring uppmätte våra klockor till 15,25 kilometer. 332 meter upp och 360 meter ner. Vi var ute i 4 timmar och 37 minuter. Exklusive lunchpaus på restaurang, men inklusive kalvning, fotbad i bäck och övriga kortare pauser.
Dagens höjdpunkter var den nyfödda kalven, vår lunchrast uppe vid kyrkan och vår rast vid den iskalla bäcken.
Det går inte komma ifrån att dagens vandring var lite transportsträckebetonad utan några världsomvälvande vyer, men i och med att den egna insatsen också var rätt låg, kändes det helt ok. Nu ser vi fram emot att komma upp på lite högre höjd de kommande dagarna.
Läs också: Vandring Königssee till Chiemsee: Dag 1 – Berchtesgaden
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
