Efter en stärkande vilodag igår är vi nu redo att vandra vidare. De vandringsdagar vi hittills avverkat har varit antingen lätta eller medel i svårighetsgrad. Nu stundar två dagar som betecknas som krävande. Fler höjdmeter, men också avancerade och branta partier.
Vi börjar nere i byn Reit im Winkl och stiger relativt brant längs ett vattenfall. På andra sidan av fallet går en Via Ferrata-led där ett gäng klättrare kämpar sig fram samtidigt som oss. Under gårdagen har jag varit och nosat försiktigt på den, men det verkar vara en rätt avancerad Via Ferrata-led med uthäng och sånt att passera, så jag vågade mig inte på att försöka.
Väl uppe öppnar sig nu vyerna mot Chiemsee, vår 6-dagarsvandrings slutmål. Vi fick ju en liten, liten försmak igår, men nu är är vi närmare och på högre höjd.
Efter någon timme når vi fram till dagens första Alm, Stoibenmöseralm. Här sitter man harmoniskt mitt bland betande kor och fikar. Det är dock för tidigt för lunch och vi nöjer oss med en kaffe respektive ett glas stärkande hemmagjort isté.
Efter pausen vandrar vi vidare. Och nu öppnar sig fantastiska vyer på väster sida. Det måste bli ny paus på en panoramabänk.
En liten nedstigning så, innan vi får Taubensee i blickfånget, en mindre klargrön sjö på hög höjd. Här, bara en kort detour bort, ska det finnas en till Alm och nu knorrar våra magar entusiastiskt för lunch.
Men ve och fasa, här har man stängt, måndag-tisdag och vi har ju måndag idag. Det är bara att samla ihop sin entusiastiska mage, torka tårarna och hala upp varsin energybar ur ryggan. Inte blir besvikelsen direkt mindre av att just denna uteservering har den vackraste av alla utsikter vi hittills sett på resan.
Nu stundar dagens mest utmanande del. Kroatensteig, ska vara brant och till och med att den är repsäkrad en bit, står det i vår vandringsinstruktion. Spännande, vi är spända på att se hur pass avancerat det blir.
Sektionen visar sig visserligen vara brant, men inget som utgör något problem på något sätt. Nedstigningen går via en serpentinstig genom granskogen.
Väl nere och ute ut skogen och vandrandes på böljande ängar igen, får vi plötsligt syn på det oerhörda. En söt liten stuga med parasoller framför.
– Kan det verkligen vara…?
Jodå, det vi inte ens vågat hoppas på. En Alm som har öppet! Vi har missat den i vår vandringsbeskrivning och ställt in oss på att vår energybar blir allt vi får oss till livs idag. Men nej, vi har tur. En söt gumma serverar smörgåsar av grovt bröd med skinka och ost. Samt öl på flaska. Vi njuter i fulla drag av maten medan gummans kossor iakttar oss misstänksamt.
Stärkta av detta oväntade mål mat travar vi nu vidare. Nu återstår 2 timmar i nedförslut genom skogen. En bonde stoppar vägen i sina mödosamma försök att fösa sin kohjord in i en ny hage.
– Sie brauchen ein hund! påpekar jag muntert.
Han replierar genast:
– Ich brauche kondition!
Så plötsligt. Från en sekund till en annan. Jag börjar kallsvettas i värmen. Blir yr. Magen! Det är magen igen, den som stökade för några nätter sedan, men stillades med en dos Dimor. Nu har den vankat till liv igen. Jag hittar en bänk och lägger mig ner.
Vi har två timmar ner, hur i hela världen ska vi ta oss sista biten? Vi går visserligen på en bilväg, men en otrafikerad sådan, vi har inte sett eller hört en enda bil, sedan vi började gå uppe hos bonden.
Så hör jag en motor. En bil kommer och dessutom uppifrån.
– Stoppa den, säger jag till Christofer. Fråga om vi får åka med!
Det är ett ungt par som sitter i bilen och vi gör nog faktiskt deras dag. Den tycker att det är vansinnigt spännande att bli stoppade så här och plocka upp två utländska liftare. Vi kommer ner till byn och vårt hotell och baxar upp mig på rummet.
Där blir jag sedan kvar med min återstående karta Dimor, hela kvällen. Och med en mage som kort sagt inte är i bra form. Hur ska det gå inför morgondagens finalvandring?
Fakta om dagens vandring
Dagens vandring skulle vara 19 kilometer lång, med 700 meter uppför och 940 meter nedför. Eftersom vi avbröt och liftade på slutet, blev vår vandring istället 14,1 km lång, med 799 m uppför och, 690 meter nedför. Eftersom vi glömde stänga av Garmin när vi hoppade in i bilen har vi lite dålig koll på hur tåg tid vi var ute, men en gissning är kanske 6 timmar?
Höjdpunkterna i dag var många. Den branta stigningen i början med Via Ferratan som sällskap, vår första Alm där vi bara drack kaffe, den formidabla utsikten på toppen av vandringen, samt vår söta lilla Alm där vi till slut fick oss en sen lunch.
Läs också:
Vandring Königssee till Chiemsee: Dag 4 – Rundweg Kapellensteig
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
