Monteverde, de gröna bergen. Här uppe i den dimmiga molnregnskogen på 1300 meters höjd handlar allt om canopy. Eller zipline som vi säger i Sverige. Zipline, adrenalin och äventyr. Detta är ett äventyrsmecka av rang. Här uppe uppfanns en gång zipline, 1979 var året och på den vägen är det fortfarande.
Numera finns ett 10-tal zipline-anläggningar i området, som tävlar med varandra om att vara djärvast och coolast. Längst lina, högst hastighet, superman-position (dvs att man åker liggande på mage och med ansiktet först), Tarzan-sving (dvs ett kort fritt fall), bungyjump, hängbroar och linbanor. Nya häftigare kickar tillkommer varje år.
Vi har faktiskt rätt stora problem att välja vilken av alla anläggningar vi ska boka in oss på. Valet faller till slut på två olika anläggningar. Treetopia för zipline, eftersom en utvärdering som vi hittar på någon blogg beskriver dem som ”med högt säkerhetstänk” och ”med mycket utsikt från linorna”. Två bra grejer ju.
Det vi inte tänker på när vi bokar är att de inte har någon superman-lina. Lite synd, för det hade varit kul att prova.
Dessutom bokar vi in oss på Skywalk över hängbroar i Selvatura. Som ska ha den mäktigaste och mest äkta molnrenskogen, enligt vårt boende.
Sky Walk
Vi har bara en natt på plats och börja med Skywalk samma eftermiddag som vi anländer. Anläggningen som vi valt, Selvatura, ligger granne med Santa Elena Cloud Forest Reserve och har alltså därmed i princip orörd regnskog under sig.
Skywalk består i att man går en promenadslinga på ömsom stigar i regnskogen och ömsom över broar där man har regnskogen mer under sig och kan blicka ned på den och ut över den.
Detta är ju ingen adrenalinkick på något sätt, men däremot ett bra sätt att bekanta sig med regnskogen. Det allra första som händer är också att vi snudd på springer ihop med ett gäng näsbjörnar. Detta härliga djur ska ju senare visa sig finnas överallt i Costa Rica, nästan som Centralamerikas svar på Afrikas babian, men nu i början av resan är det exotiskt och extremt spännande.
Längs vägen genom regnskogen hör vi svischande, vinande ljud. När vi kommer upp på broarna ser vi också. Zipline! Folk som svischar fram högt där uppe på linor. En och en eller två och två. Ovan skogen.
Där har vi ändå the real deal. Det här är bara uppvärmning. Vi längtar till morgondagen när det är vi som ska svischa fram så där!
Zipline
Morgonen efter är det äntligen dags för zipline. Treetopia är en gammal aktör i gemet, men med nytt namn på grund av en företagssplitt. Vi har bokat en tidig morgontid men är ändå på plats alldeles för tidigt. Överpejsade. Som man säger på ångermanländska. Får sitta i en soffa och vänta in vår starttid.
Då ser jag den. En skylt. ”Glöm inte att hyra gopro-kamera.” Förstås! Det är klart att jag ska hyra en gopro. Eller man behöver inte ens hyra, visar det sig när jag frågar. Man får faktiskt låna gratis bara man säger till. Och sedan kolla på filmen och välja själv om man vill köpa den för 400 kr ungefär.
Här kan du kolla in vår zipline-film:
Det tas även foton på oss under zipliningen. Även dessa kan vi få köpa efteråt för ytterligare 400 kr. Perfekt för en resebloggare.
Vår starttid är här och vår grupp startar. 20 personer som först får en instruktion och sedan kör igång. Vi har bara testat zipline en gång förut. På Kuba och då var vi ensamma på anläggningen. Detta är mer industri ändå.
Först en snäll testbana. Som man kan hoppa av efter. Nåja, det är inte aktuellt för oss. Sedan tar vi en linbana upp till toppen av anläggningen och startar de riktiga banorna. 6 stycken till antalet.
Och wow, nu händer det. Svindlande högt över den lummiga regnskogen flyger vi fram. Svischar. 64 kilometer i timmen som mest. Så jädrans härligt att man bara vill skrika av lycka.
– I am the king of the world!
En del av den där omtalade säkerhetsgrejen på just denna anläggning, består i att man här infört ett automatiskt bromssystem, man behöver inte bromsa själv som man normalt gör på zipline. Uppsidan med detta är dels att man inte behöver vara rädd för att gå in i slutet på banan med för hög hastighet och dels att det blir omöjligt att fega ur och bromsa för mycket och för tidigt. För man har ju ingen egen broms som man själv kontrollerar. Man brakar bara rätt in i slutet på linan i full kareta varje gång! Tjong och brak och så av linan.
4 av banorna åker man en och en som vanligt. Men på två åker vi två och två. Jag och Christofer tillsammans alltså. Coolt det också. Fast ärligt talat ännu häftigare att åka själv.
Hela banan tar två timmar för vår grupp. Härliga galna två timmar fyllda med svisch, adrenalin, tjong, brak och två kungar av the world, the regnskog och the f-cking universe.
Fakta
Monteverde i Costa Rica är en riktig hotspot för zipline och andra adrenalin-äventyr. Här finn uppemot 10 olika anläggningar. Det svåraste är kanske att förstå vilken man ska boka in sig på. Vi var mycket nöjda med Treetopia, men hade kanske egentligen, om vi tänkt på det innan, velat prova Superman-position också. Om man ändå är här ska man förstås göra en hängbro-tur också, men det är liksom inte det som är grejen här, utan zipline.
Kostnaden är mellan 50 och 100 dollar per person beroende på vilken tur man tar och hur mycket som ingår.
Att tänka på
- Det finns en åldersgräns för zipline. På vår anläggning var det 5 år.
- Man bör bara åka om man är fullt frisk, inte gravid etc.
- Det funkar inte att ta med sig några prylar annat är det man kan stoppa bort i sina fickor. Man får inte ta med någon ryggsäck eller annan väska och förstås ingen systemkamera.
- Anläggningens personal tar foto under turen som du kan köpa, åtminstone på vår anläggning
- Lämplig klädsel på turen är en tunn jacka eftersom det är rätt kyligt här uppe i bergen, det blåser rätt mycket under själva zipturerna och det dessutom kan komma en regnskur när som helst.
- Om man inte kommer till Monteverde med egen bil, som vi gjorde, kan man beställa sitt zipline-äventyr inklusive upphämtning och lämning på hotellet.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Ser härligt ut, fast lite läskigt också. 64 kilometer i timmen 😬
Hehe, ja fast det kändes väldigt säkert. 🙂