Genom Christofers jobb blir vi bjudna på en weekend i New York. På eget initiativ bokar vi om hemresan så att vi även tillbringar en vecka efteråt i Kalifornien. Det blir två nätter i San Francisco och därefter en klassisk roadtrip genom mellersta Kaliforniens inland. Yosemite, Mono Lake, Boodie gosttown, Death Valley och översta delen av Hightway 1. Vi tar dagen som den kommer, bokar inget i förväg, utan tar in på motell längs vägen, precis som man ska göra på en riktig roadtrip!
2008-10-10: New York
Vi flyger med SAS till New York. Detta är första gången i USA på ett antal år och vi får nu uppleva hur tidsödande det blivit att gå genom tullen. Bortemot 1,5 timmes köande för att
komma genom passkontrollen. Väl där får man svara på många och misstänksamma frågor innan man till slut passerar genom nålsögat.
Det känns lyxigt att bli mött av minibuss, chaufför och guide. De två föregående gångerna Gunilla varit här hade hon knappt råd med bussbiljett…
Vi bor på hotell Roosevelt
The Rosevelt Hotel som ligger perfekt placerat på 45:e gatan mellan Madison och Park Avenue. Första kvällen blir det lite lätt sightseeing i grannskapet samt middag på en restaurang vid vattnet strax söder om Brooklyn Brigde. Det första som slår Gunilla är hur rent N.Y. blivit. Under besöken -90 och -94 var N.Y. en smutsig och farlig stad med en väldigt speciell stank som kändes överallt. Nu är det skinande rent, luktar inget alls och vi hittar inte en gata som känns det minsta osäker att gå på.
En limousine kör oss och fram och åter till restaurangen. Färdmedlet passar ju perfekt in i miljön, men så här uppstyrt och arrangerat är i alla fall inte Gunilla van att ha det.
2008-10-11: En dag av sightseeing
Vår minibuss och guide kommer och hämtar upp oss vid hotellet. Vi åker till Central Park, Harlem, och Ground zero. Av vår guide får vi lära oss massor av matnyttigt. Var Tom Hanks bor, var Madonna har sin New York lägenhet. Och dessutom hur Madonna sägs ha försökt komma över en lägenhet i samma hus som Barbaras Streisand, men att denne sa:
– We dont want that kind of trash here!
Ground zero är fortfarande en byggarbetsplats. Vår guide tar oss istället till American Express byggnad ett stenkast därifrån. Där inne i foajén finns ett mycket rörande minnesmonument över de anställda som minste livet den 11:e september.
Sedan skiljs vi från vår guide och tillbringar dagen på egen hand. Vi går till Brooklyn Bridge som är fylld av flanerande människor i det soliga höstvädret.
På inrådan av guiden åker vi sedan upp i, inte Empire State Buildning, utan i stället i Top of the Rock i Rockerfeller Center.
Här får man, till skillnad från i Empire State gå utomhus på ett utsiktsdäck. Utsikten är bättre, man ser både Central park och, förstås, Empire State Buildning.
Extremt maffig utsikt!
– Boff! Den bara kastar sig i ansiktet på en! Utan tvekan den absoluta höjdpunkten på New York delen av vår resa.
Dessutom inga köer denna oktoberdag. Bara att åka rakt upp.
Ner igen, vill vi aldrig åka.
2008-10-12: Vidare till San Francisco
Övriga sällskapet stannar i New York lite till, men vi flyger vidare mot västkusten och San Francisco. Vi bor vid Union Square, och beger oss genast ut på stan så fort vi prånglat in väskorna på rummet. Vilken skön stämning! Nere vid Union Square hittar vi ändstationen för en av spårvagnslinjerna. Vagnarna vänds visst för hand! Vi hoppar på, uppför backarna och nedför backarna går det innan vi hamnar i Fishermans Warf och kliver av.
Vi strosar runt, köper biljetter ut till Alcatraz för nästa dag (de säljer slut!) och äter en god sea-food middag på en av de många mysiga restaurangerna nere i hamnen.
2008-10-13: San Francisco
En dag har vi på oss för San Francisco och vi vill utnyttja den maximalt! Vädret är perfekt sigtseeing-väder med 20 grader och sol. (Vi har hört någonstans att San Francisco håller 20 grader året runt?) Vi vandrar upp och ner i backar, kollar in vackra victorianska San Fransisco-hus, promenerar i Pacific Heights, kollar in ”världens krokigaste gata”, Lombard Street och åker på eftermiddagen ut till Alcatraz med vår förbokade tur. Allt är mycket välarrangerat där ute med audioguidning i hörlurar som känner av var man befinner sig i fängelset. Känslan och stämningen ute på ön är maffig. Detta är en utflykt som man inte ska missa om man befinner sig i San Francisco.
Vi åker upp i ett utsiktstorn också, tillför väl inte jättemycket, kanske. San Francisco gör sig bäst på marknivå! Kvällen tillbringas i chinatown.
Sammanfattningsvis är San Francisco en av våra absoluta favoritstäder world wide. Skön stämning, vackert. Måste upplevas!
2008-10-14: John Muir Woods och Yosemite
Hyrforden hämtas ut från Avis något kvarter från Union Square. Vi kör, först mot några utsiktspunkter över Golden Gate bron och sedan över själva bron. Golden Gate är en av de där sevärdheterna som kan tyckas överreklamerade innan, men väl på plats är det helt överväldigande!
Tyvärr tillåter inte tiden ett besök i Redwood-skogarna längre norrut, men vi har läst att nationalparken John Muir Woods innehåller de enorma redwood-träden, om än inte i lika gigantiska exemplar som uppe i själva Redwood. Vi besöker parken under några timmar.
Sedan bär det av österut mot Yosemite National Park. Först längs ett nät av sexfiliga motorvägar, sedan vanliga tvåfiliga. Till sist landsväg och sista timmen smala serpentinvägar upp i bergen.
Vi rullar in i Yosemite i solnedgången, överallt står turister redo med sina kameror på stativ, för att fånga solnedgången som reflekteras i klipporna runt om. Magiskt.
2008-10-15: Vandring till Nevada och Verner falls i Yosemite
Läs mer om våra äventyr i Yosemite, samt vandringen här.
Efter vandringen sätter vi oss i bilen igen och kör över till andra sidan bergskedjan High Sierras, som vi nu befinner oss i. I extrema fall kan snö redan ha fallit den här tiden på året och därmed hindra överfarten för alla som inte varit förutseende nog att plocka med snökedjor i bilen. (vinterdäck = okänt begrepp)
På nedväg blir Gunilla lite för glad på gaspedalen och drar till sig en polis irritation. Han tutar och blinkar ilsket, samtidigt som han lutar sig fram över instrumentbräden i bilen och pekar med handflatan nedåt. Sänk farten!
– Ska bli chefen!
Vi hinner ner till Mono Lake ”just in time” för ännu en solnedgång flankerad av dedikerade turister med potenta kameror.
I det anslutande samhället Lee Vining hittar vi ett helt perfekt motell. Motellet har en neonskylt ute vid vägen. Rummen är inredda strictly 70-tal. Det finns en drickaautomat som sett sina bäst dagar vid receptionen. Ägaren ser ut som Norman Bates och mässar om allt som inte är tillåtet på hans hotell hela vägen fram till rummet. Underbart! Skymtar vi inte en gungstol där inne bakom ”private”-skylten också? Mer sånt här, nu är vi i det riktiga Kalifornien.
2008-10-16: Boodie Gost town
Förstås är frukostportionerna dubbelt så stora här som i San Francisco, sätena på frukostrestaurangens bås gjorda av mörkröd galon och servitrisen stadig, rödhårig och iförd förkläde (vi är ju i det riktiga Kalifornien).
Idag startar vi med Boodie Gost town. Kalifornien är fyllt av spökstäder, dvs städer som byggdes upp och blomstade under guldrushen, men sedan övergavs när guldet tog slut. Boodie drivs idag som ett museum och bevaras och vårdas av en stiftelse.
Denna resa är verkligen bilintensiv, vi fortsätter vår färd söderut på baksidan av High Sierras, ner mot Death Valley. Vi når även denna nationalpark i solnedgång. Fantastiska scenerier omsluter oss medan vi rullar in i öknen.Snart är det dock bäcksvart. Vi har läst mycket om farorna i Death Valley. Det är långt mellan civilisationens utposter och det gäller att ha med sig vatten i tillräckliga mängder, samt helst även en ”ormbetsslåda” om man tänker sig några längre utflykter till fots. Vi kör genom mörkret, som vi hoppas, mot motellet Stovepipe Wells Village. Reservplan: nope…
Vi har tur, vi hittar motellet, får ett av de sista rummen och därtill ett par välbehövliga öl.
2008-10-17: Death Valley
I Death Valley finns ett antal ”must sees” och vi avverkar förstås så många som möjligt; sanddynerna i direkt anslutning till Stovepipe Wells, Artist´s Palette, där mineralavlagringar färgat kullarna i olika färger, Devils Golf Course där marken består av 95% rent salt, Golden Canyon. När vi tar lunchpaus har vi 34 grader i skuggan, trots att vi är i slutet av oktober. Vi skulle nog inte vilja vara här i juli…
Landskapet skiftar snabbt, bara någon timme efter att vi lämnat Death Valley åker vi genom ett bördigt jordbrukslandskap. Vi ser kor beta högt upp på dramatiska klippor. Som man brukar i dessa lägen utbrister vi:
– Tänk ändå att de inte ramlar ner!
Kort därefter ligger en nedfallen (död) ko på vägen i motsatt körriktning. Ojdå.
Sedan oändliga citrusodlingar, när vi närmar oss kusten igen.
2008-10-18: Highway one
Idag är det dags för den mest kända sevärdheten längs vår rutt, den berömda kustvägen H1. Vi kör fel det första vi gör på morgonen och hamnar, i stället för på H1 vid en låst grind med skylten ”Trespassers will be shot”. Inget ont som inte har något gott med sig för på denna villoväg hittar vi mängder av gigantiska tarentella-spindlar!
Något försenade är vi så ute på den berömda kustvägens översta, vackraste del. Vädret för dagen lämnar en del övrigt att önska. Vi har hittills begåvats med solsken hela resan, men nu är det molnigt och faktiskt en aning kyligt.
Utsikten är vacker…men, vi har sett så många fantastiska vyer nu att vi blir faktiskt lite besvikna på H1. Tänk att så många turister bara åker denna väg och helt missar Kaliforniens inland!
Vi övernattar i Monteray, där vi även besöker akvariet. http://www.montereybayaquarium.org/
2008-10-19: Flyg hem från San Francisco
Höjdpunkter på resan
Jaha, hur jämför man N.Y. city med en solnedgång i Death Valley? Den här gången får höjdpunkterna helt enkelt vara utan inbördes ordning!
- New York, visst börjar hjärtat att slå lite snabbare i kroppen bara man säger namnet på detta fantastiska vettlöst vackra stad!
- San Francisco, så annorlunda motför New York, men med det gemensamt att de tillsammans utgör USA´s två skönaste, vackraste städer.
- Alla fantastiska och varierade vyer som mötte oss överallt i Kaliforniens inland.
..men vänta nu, det blev ju typ hela resan…
