Vi återvänder ju oftast inte till platser, även om det för all del händer. Just nu befinner jag mig t.ex. i Prag för tredje gången i mitt liv.
Den stora anledningen till att vi så sällan återvänder till platser är att det ju finns så mycket nytt spännande att uppleva hela tiden. I valet mellan den där härliga platsen som vi tyckte så mycket om för tre år sedan och en alldeles ny oupptäckt spännande plats, vinner nästan alltid den senare. Även om vi ganska ofta ändå kan tänka, att hit måste vi ju åka tillbaka.
Men, ärligt talat, det finns ytterligare en anledning till att vi är tveksamma till att återvända till platser vi älskat.
Vi är helt enkelt rädda att bli besvikna.
Alla de där fantastiska minnena man har av en perfekt resa och en underbar plats. Tänk om allt är annorlunda när man kommer tillbaka?
Antingen att det är överexploaterat. Tänk till exempel om vi skulle återvända till La Digue på Seychellerna och så är hela den tidigare öde stranden Coco Anse bebyggt med hotell? Försäljare, vattenskotrar, grälla skyltar och skrikande barn?
Eller bara att det helt enkelt inte känns lika fantastiskt som förra gången. Att Top of the Rock uppe i Rockerfeller Center i New York, som är ett av mitt livs häftigaste reseminnen, inte pirrar i magen alls nästa gång? Att utsikten liksom inte känns i kroppen mer än som ett ”gäsp”?
Första gången jag besökte Colosseum kunde jag nästan se gladiatorerna, jag kände stämningen på läktarna. I Forum Romanum var det helt oerhört att få gå på exakt samma gatstenar som Julius Caesar (eller i alla fall hans bärare) en gång hade trampat. Andra gången, 13 år senare var jag tydligen mer blasé, eller bara inte in the mood. För då var det ändå bara gamla stenar där på något sätt. Och, det här är viktigt, då är det det senare besöket man för all framtid minns. Inte det där första när allt var magi.
När vi reste runt i Burma 2014, året efter att Aung San Suu Kyi uppmanat turisterna att komma till Burma, sa vi det direkt under resan till varandra.
-Vi ska aldrig komma tillbaka!
För vi ville alltid minnas Burma som det var just då.
Är du också lite rädd för att resa tillbaka till platser som du älskat?
Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Både och. Gillar att drömma om, planera och upptäcka nya ställen. Men åker också gärna tillbaka. Återuppleva, minnas igen och visst är det ofta förändrat och ofta till det lite sämre men då får man acceptera det. Ibland är det skönt att bara ha semester, att veta var närmaste affär ligger, vart man ska äta, vilken strand som är bäst och vilket rum som har bästa terrassen att slappa och läsa på. Så finns det ändå massa nya ställen att upptäcka på resmålet som man inte hann med förra gången när man vill vara lite aktiv.
Det är ju absolut en fördel med att återvända, man vet och kan saker. Slipper upptäcka allt på nytt. 🙂
Tvärtom, jag älskar att lära känna platserna ännu bättre. Det är underbart med nya platser och den reslusten finns alltid. Däremot har jag platser som jag älskar att återvända till ex Funäsdalen, the Keys, Italien (många olika platser). Alternativt vill återvända till; Hong Kong (precis som ni), NZ, Cornwall, Berlin, NY, Istanbul, Schweiz och säkert en massa fler platser. Nu är det dock nya resmål som står på tur. Det som ska bli häftigast är Vancouver Island och Alaska.
NY är ju definitivt en stad att återvända till igen och igen. Alaska låter väldigt spännande! 🙂
Det stämmer verkligen ibland det där med att återvända.
2013 gjorde vi en fantastisk tripp till Gotland, min första.
Har inte ”vågat” åka tillbaka…det kan inte bli så bra igen, eller….
Annars är jag/vi ju bra på att återvända till Thailand!
Titti
Åh fast Gotland är alltid ett säkert kort. 🙂
Kjl inlägg..Nää.. jag återvänder gärna.. särskilt till New York :-). ..ganska avkopplande att inte behöva ”lära känna o ta reda på hur det funkar” ..man blandar upp gamla favoriter med nya o vidgar vyerna.. Bangkok.. London.. Birmingham..Nice..
Blandar gärna upp med nytt..:-). Blir nog Gotland för första gången i år t.ex..
New York är ju undantaget. Dit får man återvända hur många gånger som helst. 🙂
Jag återvänder gärna till samma platser. Californien börjar redan kännas som mitt andra hem…bara älskar den delen av Usa. Sen är ju Las Vegas alltid ett must då jag åker Kalifornien. Nu har jag ju kommit på den smarta iden att flyga från LA istället för att köra dit som tar ca 6-7 timmar. Är bjuden på bröllop i höst till Kalifornien och då blir det igen den obligatoriska 3 dagars resan till Las Vegas. Har som mål att hinna bo på så många olika hotell som möjligt längs Stripen , har redan hunnit bo på 5 olika hotell där. Försöker varje gång välja ett nytt hotell …roligt att kunna jämföra med dom andra hotellen jag bott på . Jag är lite tveksam med nya ställen då jag inte vet vad jag får för pengarna.Skulle vara jätte sugen på Japan….men men är lite orolig om det verkligen är min grej.
USA kan jag återvända till hur många gånger som helst också. Fast ser i och för sig lite nya delar också. Nästa resa blir nog en nationalparksresa. 🙂
Som reseledare åker jag ofta tillbaka till samma platser. Det är oftast roligt att se hur länder och städer utvecklas. Dock finns det undantag. Om några veckor åker jag till Dushanbe för femte gång. Där håller de för fullt på att riva bort det lilla historiska värdet som staden har och ersätter med glas, stål och betong. Förut rekommenderade jag Dushanbe till de som jag pratade med om Centralasien. Det har jag slutat med.
Återvänder just nu till Prag. Tråkig utveckling med alla tusentals tingeltangelbutiker. Kul att se hur fint det har blivit när kommunismen tvättats bort.
Intressant läsning! Ja, som bekant är jag lite både och. Resonerar som Helena ovan: Ibland är det skönt att veta exakt var alla de bästa restaurangerna och stränderna finns. Vi har återvänt till Kroatien (samma område men delvis olika boenden) tre gånger men känner oss nu klara med just det området. Så visst kan man känna att det är dags att dra vidare!
New York däremot blir jag ju aldrig klar med. Okej, det kanske inte pirrar i magen av samma nybörjarfascination som när jag såg de kända byggnaderna för första gången. Däremot pirrar det i magen av andra anledningar: av kärleken till att återse mitt ”andra hem”, att känna den unika atmosfären/stämningen, av nyfikenhet och av upptäckarlust: Vilka nya häftiga ställen (konst, barer, restauranger, udda koncept och event, parker och terrasser) och människor ska jag träffa på denna gång? NY är både bekant och i ständig förvandling, en oändlig brunn av upplevelser och intryck!
Oj, blev ”carried away” här känner jag. Det får kanske bli ett inlägg om detta! 🙂
Jag tycker faktiskt att New York var bättre senaste gången jag var där motför första gången. Säkrare och renare! 🙂
Full igenkänning på dem. En fin kombo av nyfikenhet och rädsla är det som driver mig att möta nytt. Ibland längtar jag dock efter att ha någon plats på jorden som känns lite som ett andra hem. Och för att hitta det måste jag ju åka till ett par ställen flera gånger för att lista ut vart det stället skulle vara.
I valet mellan att ha ett andra hem och att se världen väljer jag dock alltid världen. Fast så småningom när jag blir äldre skulle jag nog vilja ha ett andra hem ute i världen. 🙂
Just Colosseum och Forum Romanum tyckte jag faktiskt bättre om nu när jag återvände för andra gången tretton år senare. Fast det berodde kanske mest på vädret, toppenväder nu, inte så kul väder förra gången. Återvänder ständigt till USA och oftast till Kalifornien och har hittills aldrig blivit besviken men det är ju förstås inte lika spännande som första gången utan känns mer som hemma nu istället. Den plats jag är lite orolig för att återvända till är Venedig. Blev så överförtjust förra sommaren när vi var där och fast jag vill åka tillbaka och se mer av staden så är jag lite orolig att det inte ska bli lika bra andra gången.
Venedig återvände jag till i somras. Typ 20 år emellan. Verkligen upplagt för att bli besviken alltså. Men nej, Venedig var precis lika underbart denna gång också! 🙂
Det låter ju betryggande, då ska jag nog våga återvända dit också så småningom! 🙂
Ibland är jag en återvändare, vilket jag kan vara om jag känner att där finns mer att upptäcka . Men är ibland lite rädd för att resa tillbaka och bli besviken. För 20 år sedan var jag i Parga, vill egentligen dit igen men vågar inte riktigt, rädd för att magin försvinner då. Jag får väl också erkänna att hjärtat pickar lite mer för att upptäcka någon ny stad eller ett nytt land. / Pernilla
Vi känner nog mycket samma som dig! 🙂
Tack för en mycket bra blogg. Imponerande.
Håller med dig men ändå… får inte nog av Japan. Har varit där både på våren och upplevt sakura och på hösten och sett alla fantastiska färgskalor i de prydliga japanska trädgårdar. Ska åka till Japan igen om några veckor och vara där i 4 veckor med några dagar i Hongkong och 10 dagar i Okinawa och Ishigaki. Dock vet jag redan nu att jag kommer att återvända sen igen till min älskade Japan.
Vi är också sugna på att återvända till Japan. Och till Hong Kong. 🙂