Är guideboken död? Helt klart gör man ju det mesta online och digitalt numera.
Sedan roamingavgifterna slopades inom EU har vi slutat skriva ut bokningsbekräftelser och ta med på resa. Papperskartan känns förstås helt passé numera, packlistor och att göra-listor, planeringslistor inför resan har flyttat in på nätet osv. Reselektyren blir allt oftare i ljudformat på mobilen. Pappersboken lämnas hemma i större utsträckning, även om den absolut kan vara rätt härlig att ha ibland nuförtiden också.
Men guideboken då? Är den död, begraven och glömd? Är det bloggar och online-tips som gäller för planering av resan och som stöd under resan för att navigera mellan sevärdheterna?
Vi väljer ofta bort guideboken helt. Till Riga, Prag och Dolomiterna t.ex. kändes guidebok inte det minsta relevant. Vi hittade all information vi behövde på nätet och lade sedan in i listor på Google kalkylark, som vi sedan kunde ta upp var som helst på resan och kika på om vi fundera på var vi skulle gå härnäst.
Men ibland köper vi ändå Lonely Planet (ja för det är Lonely Planet det blir, om det blir). Och använder den. Och ibland, ibland är den faktiskt oumbärlig.
Egentligen vid dessa tillfällen eller förutsättningar.
Storstad
Hong Kong är ett bra exempel. En riktig stor storstad med massor av sevärdheter utspridda över staden. De största håller man ju huvudet och behöver ingen guidebok för. Men sedan när man är klar med dessa storheter, är en guidebok ovärderlig för att hitta de mindre sevärdheterna som finns i närheten. När man ändå är i den änden av stan. Här ska det ligga ett tempel, eller en gata med antikviteter etc. Eller en av Lonely Planets stadsvandringar. De burkar oftast vara trevliga.
Just i Hong Kong provade vi med en Lonely Planet som e-bok på paddan, men gillade inte det alls. Var mycket svårare än med en pappersbok att ”bläddra” fram till rätt sida.
Roadtrip
Både på Island 2016 och nu i Slovenien köpte vi och använde en pappers-Lonely Planet. Under en roadtrip vill man ofta göra många små stopp. På Island t.ex. finns det hur många sånna små sevärdheter som helst. Ett vattenfall, en söt kyrka, en vacker vy. Om man missar dem är det kört. För man kör ju bara förbi en gång.
Ingen människa kan hålla alla dessa i huvudet inför en roadtrip. En Lonely Planet skriven i körordningen, blir då en ovärderlig hjälp för att hitta alla pärlor längs vägen.
Hög kriminalitet
Vi har inte själva varit i den situationen, men vi kan tänka oss att det finns resmål som inte känns så säkra att man är sugen på att navigera runt med mobil eller padda på stan. En pappersbok däremot är ingen intresserad av att råna en på.
Sen tycker vi också att Lonely Planet är bra på att ge de där detaljerade tipsen. Stadspromenaden, exakt hur man ska ta sig ann en viss sevärdhet, hur man tar sig dit etc, som kanske online tipsen många gånger saknar.
Vad guideboken däremot sällan är bra på är hotell och restauranger. Redan innan de trycks blir de omoderna, medan Trippan så gott som alltid är att lita på i dessa sammanhang.
Har du slutat använda guidebok eller kan den fortfarande vara bra att ha?
Läs också: Den digitala nomaden känns långt borta
Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Jag köper gärna guidbok när jag ska resa. Men kollar mycket på nätet(olika forum) Skriver in i mobilen på det jag är intresserad av.
Ja den är inte så tokig ändå, guideboken. 🙂
Kan ändå tycka att en bok känns mer äkta, och har mer status på nåt vis än all överinformation man måste sålla bland på nätet. Men det är långt ifrån på alla resor en sådan får följa med i bagaget nu för tiden. Top Ten är behändiga att ha med sig dock.
Jag kan också känna att jag tycker om att ha en riktigt bok också på något sätt. 🙂
Nu är vi påväg till Portugal på en roadtrip, då beställde jag först en stor papperskarta (vägkarta) och en guidebok på nätet. Papperskartan är bra för att få en översikt över det hela, när man skall köra långa sträckor. Fastän vi säkert kommer att förlita oss till en del på Google Maps också :). Guideboken kommer också väl till pass när man sitter i bil. Kan bläddra lite och få en del matnyttigt under resans gång. Vi kommer att ta sikte på Douro dalen i norr. Ser fram emot det.
För körning har vi helt lämnat papperskartan. Men jag gillar papperskartor annars. För vandring t.ex. Ja boken är perfekt för att hitta saker ”on the fly” i bilen längs vägen. 🙂
Älskar guideböcker och köper fortfarande till alla nya resmål. Händer allt att det slinker med en hederlig papperskarta också i varukorgen:)
Hehe, härligt att höra.
Jag gillar det rituella i att bestämma sig för att ”nästa höst ska vi till Vietnam”, och sen köpa en Lonely Planet och börja läsa. När boken kommer vet man att planeringen officiellt har startat. 🙂
Jag skulle vilja köpa en stor härlig papperskarta över Europas järnvägar. Drömmer lite om det just nu…
Jag har alltid älskat guideböcker och kartor och gör fortfarande. På bokrean köper jag till och med guideböcker till platser som jag inte ens tänkt åka till de närmaste tio åren eller så. 🙂 Så alltid en ny guidebok och karta inför varje nytt resmål. Däremot kanske jag sedan inte använder dem när jag väl är på plats, utan då är det snarare Google Maps, Tripadvisor och utskrivna Excel-listor med sevärdheterna.
Haha, fast det där att köpa i förväg på platser ”man ju ska besöka någon gång”. Det slutar i alla fall för mig med att jag ändå köper en ny när jag väl åker. Slängde bara häromveckan en Kambodja-bok som kommit i min ägo på det sättet. Och sedan ersatts av en nyare. 🙂
Jo, så får jag ju också göra förstås eftersom de hinner bli väldigt inaktuella. Fast slänga reseguider, nej det klarar jag nog inte. De åker snarare ner i en låda i källarförrådet tills den dag då jag har ett stort hus med massor av bokhyllor och kan ha alla böcker stående framme, gamla som nya. 🙂
Tycker det är underbart att planera med guidebok och stor karta (att rita och märka ut på) på köksbordet. Då börjar resan.
Sedan har jag många mycket vällästa Lonely Planet från olika delar av världen i bokhyllan. Kan inte riktigt slänga dem…..
I husbilen kör vi också med kopior från böcker på lösblad, som kan kastas allt eftersom…
Under resans gång undrar vi ändå hur vi klarade oss förr när den digitala världen inte fanns.