I mellandagarna kom ett brev från kardiologen. Christofer blev via det officiellt erbjuden och rekommenderad hjärtoperationen som läkarna på Strokecenter alltså tidigare har pratat om.
Ingreppet utförs med lokalbedövning där man går in via venen i låret och tar sig den vägen upp till hjärtat. Hålet i hjärtat sluts sedan med ett s.k. paraply. Ett relativt enkelt ingrepp, normalt sett får man åka hem samma dag. En mindre risk för hjärtflimmer efteråt finns.
Tekniken och forskningen runt den är helt ny. Först 2018 gick Socialstyrelsen ut och rekommenderade denna operation.
Över huvud taget har stoke-behandlingen tagit jättekliv framåt de senaste åren. Många av de behandlingar som finns idag var okända för inte så många år sedan. Jag läser på hjärt- och lungfondens hemsida om omfattande forskning som pågår under paraplyprojektet Uppdrag: besegra stroke.
– Om vi lyckas på alla fronter, kommer vi inte att ha några strokefall om 30 år, uttalar sig en professor. Idag är det 15.000 personer per år i Sverige som dör eller blir svårt skadade och handikappade för livet av stroke.
Vi har i alla fall redan bestämt oss. Det blir operation. Allt som kan förhindra en ny stroke vill vi förstås ha. Kardiologen bifogar dock lite siffror som är nya för oss. Din årliga risk för återinsjuknande i stroke är 1%. Hm, det låter som en hög siffra. 1 på 100. Vad gör man av det, liksom? Om denna operation görs minskar risken till hälften. 1 på 200 alltså. Fortfarande inga lysande odds. Fast det är kanske generellt? Inte just Christofers fall? Fast det står Din risk beräknas…
Vad hände med de 90 procenten att det är hålet i hjärtat som orsakat stoken, så är risken borta med denna operation? Fast detta med halverad risk är ju helt klart inte individuellt för Christofer utan generellt. Det framgår ju av brevet. Positiv som jag är skulle jag då vilja säga att risken i och med stängningen av hjärtat borde minska till en tiondel? Så att den blir 1 på 1000? Det låter bättre för mig.
Det finns helt klart till uppföljningsfrågor att ställa till läkaren, känner jag.
Fast Christofer har en annan approach.
– Det kommer alltid att finnas en risk, säger han. Resten blir bara ett dribblande med siffror. Och antingen får man en ny stroke, eller så får man det inte. Och om man väl får det så spelar ju siffran, hur stor riken beräknades till innan ingen roll.
– Men fråga ändå, för min skull. Säger jag.
