Mitt ute i ingenstans, längs den brusande Ångermanälven och till på köpet mitt i ett kraftverk ligger det. Ett av Europas största hällristningsområden. I 6000 år har de funnits här. 2600 ristningar minst, nya hittas fortfarande.
Vi är på genomresa, behöver minst ett, gärna flera stopp på vår dag mot Jämtland. Det är gratis inträde till fors-området och hällristningarna. Två gånger om dagen guidad visning, men det missar vi. Kanske lika bra i år när man vill hålla Corona-avstånd.
Hällristningarna som är ifyllda med röd färg för att synas bättre, ligger vackert precis intill forsen. Vi läser oss till att många av ristningarna även finns ute på öarna i forsen.
På den tiden de ristades, var detta en havsvik som mötte en älvsfors. Sött mot salt. Man ristade stora och viktiga ting. Älgar, båtar, människor, fåglar och fiskar. Man ristade sitt universum. Varför hällristningarna gjordes har man inte listat ut än. Men man tror en blandning av avbildning och revirmarkering.
Hällristningarna upptäckte redan på 1700-talet. Ändå kunde man inte motstå att bygga kraftverk här 1947. Dåvarande riksantikvarien fick gripa in och rädda hällristningarna från omfattande förstörelse. Människan och historien upprepar sig, höll vi på att säga. Vi är visst dömda att aldrig lära oss.
Nu finns staket uppsatta runt, för att ingen av misstag ska kliva och förstöra. Vi vandrar runt, studerar verken och försöker så gott vi nu kan leva oss in i hur det var att vara människa här för 6000 år sedan. Bland alla älgar, båtar och fiskar.
Nu brusar forsen mellan dammluckorna. ”Turistvatten” som spills för att upprätthålla en fors, läser vi oss till. Men vackert är det fortfarande. Förmodligen på grund av detta.
Näsåker tätort ligger på höjden ovanför. Igenbommande affärslokaler. Restaurang finns bara på campingen. Eller kiosk kanske. En glorifierad thaivagn med glesbygdsanpassad meny. Vi tar någon oidentifierad kycklingrätt som garanterat aldrig satt sin fot i Thailand. Och friterad glass med hjortronsylt till efterrätt. Inte native. Men gott. En övervuxen järnvägsräls för ett ”lillputtåg” minner om fornstora dar. För Näsåker och för campingen.
En av alla dessa inlandsorter som förlorat kampen mot kusten och storstan. Och hade Vattenfall AB fått sin vilja fram den där gången när det begav sig 1947, ja då hade väl inte vi kommit hit. Vi heller.
Läs också: Gruvan i Edsele – om konsten att inte ge upp och att hitta det ohittade
Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook och på Instagram.
Och så finns ju ytterligare en sevärdhet i närheten – Pelle Molins stuga!
Aha, vem är/var han?
Svensk författare och konstnär. Mest kända verk är väl Ådalens poesi från 1897. Han dog ung, endast 31 år gammal.
Aha, Vi missade honom denna gång.