Ett kort inlägg ska jag försöka mig på ikväll efter 3 dygns dunderförkylning och sängliggande.
I torsdags landade vi på Arlanda efter vår Portugalresa, nattåget hem och så en dags jobb i Umeå fredag. Lördag var det full fart. Jag skrev inlägget om drömresor och redigerade bilder från Portugal. Gick till och med ner på stan och shoppade kläder. Rätt ovanligt för att vara jag. Men nu kommer ju alla de där jobbresorna på rad och man inser att jobbgarderoben fastnat där någonstans februari 2020. Nyheter behövdes helt enkelt inför en Göteborgsresa i veckan.
Framåt 4-tiden en nysning. Inget konstigt. Och så en till och en till. Sedan dess har jag varit helt däckad. Feber, frossa, känslan av att någon står på bröstet när jag hostar dovt, att det har svartnat för ögonen varje gång jag rest mig upp.
Om jag inte haft några covid-test hemma hade jag helt klart satsat pengar på diagnosen Covid, men vi har gott om test och jag har gjort ett varje dag. Negativt varje gång.
Eller är det bara det att man blivit vek? Vant sig av vid förkylningar? Detta är min första förkylning på över 3 år. Minns inte ens när jag hade en sist?
En sak som slår mig dock är hur tillåtet det numera har blivit att vara sjuk och hemma. Förr kände man ofta lite dåligt samvete så där. Kanske kunde jag ha gått på jobbet ändå? Och det gjorde jag ofta. Ändå. Kan vi behålla det här tillståndet tror ni? Att man faktiskt kan känna att det är okej att vara hemma när man är sjuk?
Vi får se hur det blir med inlägg i veckan. Jag har faktiskt ett (till) som jag skrev i lördags som jag kan putta ut åt er. På ett gammalt kärt tema, höll jag på att säga. Så får vi se när jag orkar börja med Portugal. Vi har ju gjort så mycket, fått se så mycket, träffat så många fantastiskt människor där. Som jag vill berätta för er om.
Krya på dig !
Tack, jag börjar känna mig lite bättre nu. 🙏
Det är verkligen jobbigt att vara sjuk. Tur att det är mer ”tillåtet” nu som du skriver. Hoppas du mår bättre nu.
Jo nu börjar jag äntligen repa mig. 🙂