Drömlistor har vi skrivit några stycken genom åren. Med olika infallsvinklar och rubriker. Den äldsta listan är denna, ”ToDo-listan”. Rätt kaxigt formulerad titel. För allt på den skulle ju garanterat genomföras. Så småningom. Inte var inte ett ord som föll mig in. 15 av 40 har jag markerat som genomförda.
Men att läsa igenom den nu. Och inse att många av dessa kommer nog aldrig att bli. Få saker känns så avlägsna just nu som Transsibiriska järnvägen till exempel. Och Mt Kinabalu för avancerat med Christofers balansproblem och allt. Bhutan har infört en ny turistskatt på 2000 kr per dag läste jag någonstans. Från 200 Dollar till 400 Dollar höjs minimidygnskostnaden därmed.
Och så vidare.
Det mer och mer tvivelaktiga i att resa till och därmed gynna diktaturer har jag skrivit om några gånger nu. Förut kunde man som ”upplyst västerländsk demokratiinnevånare” storsint tänka att det var ju så bra för befolkningen att få träffa och prata med oss och ”se att det fanns alternativ”. (vänligen observera alla citationstecken)
Nu är demokratin under hot och tillbakagång och ärligt talat är det väldigt tveksamt om majoriteten av innevånarna i diktaturerna ens vill bli demokratier. Samtidigt som vi som bor i demokratier ivrigt monterar ner dem och skruvar om dem till autokratier för fullt.
Dessutom har vi nu de senaste månaderna sett hur världens diktaturer ställer sig bakom Ryssland och deras anfallskrig mot Ukraina. Om Ryssland vinner det kriget, står nästa land på tur. Och nästa.
Det känns som att man noga måste välja nu. Vad man stödjer och vad man inte stödjer. Det är allvar nu.
Drömresor faller därmed bort i mängd. Men idag gör vi en ny drömlista. Över våra nya drömresor som vi längtar efter nu. Som världen har blivit och kommit att se ut.
1. Chile
Eldslandet. Där Magellan en gång seglade. Mmmm, hör ni hur det låter? Besöka de dramatiska bergen nere i södra Chile, Torres del Paine. Kanske Atacamaöknen också när man ändå är igång. Och Påskön.
2. Skottland
Inte långt och inte svårt. Ändå har denna dröm ännu inte blivit. Jag vill åka Harry Potter-tåg, vandra över hedarna i gnistrande ljung. Åka ut till ensliga öar och besöka förfallna slott längst ut på klippor.
3. Costa Rica
Nej, det blir inte Costa Rica i vinter. Det kändes som för sent att börja planera nu och för dyrt att boka paketresa. Vi tar nystart på Costa Rica vid tillfälle ett annat år och bokar allt själva, som vi brukar göra. När? Förhoppningsvis snart.
4. USA´s nationalparker
En mångårig dröm som ligger och skvalpar fortfarande. Jag har visserligen besökt några av nationalparkerna. Under min första ”riktiga” resa 1990, under min och Christofers första resa tillsammans 2008.
Men drömmen säger en hel lång sommar med hyrbil i USA´s nationalparker. Eller till och med hyr-husbil. Utah, Arizona, Colorado, New Mexiko och så vidare. Nu när barnen är vuxna är den äntligen möjlig att realisera.
5. Taiwan
Jag älskade Japan och jag älskade Sydkorea. Förutom att dessa två länder för alltid står på min åka-tillbaka-till-drömlista, tänker jag att nästa steg blir Taiwan. Coola Taipei förstås, men sedan också natur och vandringar. Höstfärger, tänker jag, det vill säga slutet på oktober och början på november.
6. Lofoten
Nära men exotiskt och maffigt. Från Lofoten kommer en gren av min släkt. Och även den gen som bär på en släktsjukdom som nu äntligen har gått i graven i vårt led.
Lofoten var ju faktiskt bokat augusti 2020. Men en pandemi ville annorlunda. Nu får vi bara ta nya tag och boka upp en nya resa. Eller kanske ska man inte boka? Bara dra helt spontant när vädret är det rätta?
7. Karibisk öluff
Mina erfarenheter av Karibien är hittills rätt begränsade. En kryssningsstopp på ett regnigt Bahamas och några dagar på Kuba. Kuba som var en riktigt fin upplevelse, men kanske inte så karaktäristiskt för Karibien?
Nu drömmer jag om en öluff mellan flera öar. Långt bort från svindyra amerikanska resorter med infinitypool och all-inclusive. Kort sagt, ett äkta Karibien.
8. Pilgrimsvandring
Årets resa till Baskien och Camino Norte gick om intet i covids tecken, och fastän vi ändå lyckats få till små fragment av pilgrimsvandringar här och där, drömmer vi om den riktiga. Lång och sammanhängande. Dagar som blir veckor, allt medan ett avlägset lugn infinner sig och livets pusselbitar faller på plats.
9. Indonesien
Vi inser att vissa delar av Bali nog är väl turistiska för oss. Men åtminstone några dagar i Ubud bland risterrasserna. Och sedan vidare till Komodovaranerna och ön Flores med sina vulkansjöar.
10. Grekisk öluff
Visst är det sjukt att ingen av oss någonsin båtluffat i Grekland? Tidernas mest klassiska resa, kanske? Möjligen efter tågluffen då. Men nej, ingen båtluff har någonsin genomförts. Men vi drömmer om avlägsna, ensligt belägna öar dit någon charter aldrig nått och där tiden stått stilla i vita byar med blå dörrar och fönsterluckor.
Vilka resor drömmer du om just nu?
Läs också: Bucketlist – 11 resor när jag får drömma fritt på bloggen Discovering the Planet – inlägget som inspirerade mig till den här listan.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Relaterade inlägg:
Been there, done that, bought the t-shirt
Tema skippa flyget: Omöjligt kamikazeuppdrag eller åtminstone ett rejält äventyr att åka tåg från Umeå till St Petersburg
Nu säger de kända turistdestinationerna ifrån – här är istället resmålen som tar emot dig med öppna armar
8 perfekta platser för att cykla på resan
Hur menar du med att ”vi” ”monterar ner demokratier”?
Taiwan känns ju ärligt talat inte helt hundra heller utifrån sin närmaste omvärld.
Nedmonteringen av demokratier pågår ju på många håll just nu. Ungern, Polen, Turkiet, Filippinerna, USA. För att inte tala om Ryssland!
Ett parti med fascisthistoria har tagit över i Italien, så vi får se hur det blir där nu.
Ja det är skönt att fler äntligen fått upp ögonen för dilemmat att resa i diktaturer. Samtidigt inte alla för nu verkar det bli rusning till Saudiarabien.
Du får kanske prioritera Taiwan med tanke på läget.
Jag har också lagt ner Transibiriska drömmen nu men på Youtube hittat andra roliga tåg i de krokarna och så rör det ju på sig med tåg i Turkiet och vidare om man nu vill åka dit.
Chile har länge varit en dröm för mig. Älskar chilenska viner vilka jag dragit ner på nu till fördel för mer närproducerade. Bergen, kusten…Valparaiso ser spännande ut.
Skottland kommer du inte få nog av. Jag har själv massor kvar att se där liksom på övriga delar av ön som nu raskt blivit en bananmonarki. Där uppe är de sansade.
Namibia och Indien är kvar på min önskelista liksom Quebec och Vancouver men just nu känns det skönare att ha nära hem fortfarande så då är mer av Tjeckien lockande liksom som alltid San Sebastian med omgivningar och även jag vill båtluffa i Grekland för jag har bara rört mig till en plats varje gång.
Jo Taiwan är ju i ett dåligt läge nu…
Namibia är ju bästa resmålet. 🙂
Kul att läsa er lista. Vi har bokat av flera på er lista, men skulle gärna återvända till bland annat Costa Rica. Och Grekland blir vi aldrig trötta på.
För övrigt kan jag bara hålla med om allt vad gäller världsläget. Har också alltid rest utan att blanda in politik, men nu känns det alltmer omöjligt att bortse från det.
Glad jag blir att jag kunde inspirera lite :).
Ja världen har verkligen blivit en skrämmande plats. Samtidigt som upptäckarlusten ändå finns kvar i lite modifierad form.
För Karibien tipsar jag om Guadeloupe och Dominica. Iofs inte lika Kuba men några av de m lite genuint känsla kvar . Dessutom finns mycket att göra i form av naturupplevelser det är inte bara strandliv.
Vi ska faktiskt till Bali i vinter . Jag hade inte tänkt åka dit men fick först hoppa Uganda pga ebolautbrott, sedan kolllade vi både Seychellerna och Madagaskar men blev avrådds pga regnperiod (regnperiod på Bali med men är mer skur, sol, skur , sol typen ). Jag tror det är sjukt turistiskt men vi ska ta oss ut till bra snorkling och dyk är tanken så går väl återkomma om hur d var.
Vi hoppas kunna göra Uganda, Rwanda och Madagaskar nästa sommar det vore riktig drömresa.
Just dessa karibiska öar sneglar jag på. 😊
Uganda har jag besökt och det är fantastiskt.
Ps. När det gäller diktaturer resonerar jag i huruvida jag kan ge ngt tillbaka till befolkning eller ej. Jag har aldrig trott på att man liksom hjälper befolkningen genom att de får upp ögonen i många länder vill ju faktiskt människor inte alls vara del av regim men kan ju inte göra mycket. Som ett exempel var vi på Kuba i somras. Kuvar var då i total ekonomisk kris efter covid och embargo då deras valuta inte funkar utanför Kuba. De behövde varenda Euro och då känner jag att jag kan bidra till att ngns liv blir lite bättre , diktatur eller inte. Däremot aldrig Saudi, Dubai etc . De behöver inte mina pengar de enda som kanske skulle känna lite på det är om man dricksar gästarbetare men i så fall känns det bättre att åka till de länder de kommer ifrån och gynna lokalbefolkning där än att sponsra det rådande utnyttjandet av dem.
Ja det är inte enkelt att veta vad som är rätt.
Rolig lista där jag varit på flera ställen, Costa rica är great. Mer än. Vad det gäller att resa till diktatur eller ej, jag tycker som Sofie, kan mina pengar gynna lokalbefolkningen ja. Kan jag skriva nåt när jag kommer hem gör jag det. Min plan för 2023 var egentligen Eritrea som är en totaldiktatur, men det var mycket bökigt med info och tillstånd och många lokala aktörer som slog igen iom covid, det fick bli Djibouti. 2024 planen är Kongo eller Mali beroende på säkerhetsläget.
Costa Rica ser vi fram emot. 😊
Det är inga enkla frågor det här med diktaturer osv.