Så kom den ikapp även oss till slut. Den däringa Coviden.
Vekhet som lämnar kroppen
Christofer har som sagt deltagit i en stor militärövning under förra veckan. När han kom hem söndag kväll var han trött och sliten. Ont överallt i kroppen. Men allt detta tog han för vanlig enkel vekhet. En sån som så lätt infinner sig när man kommit över 50 och vant sig vid alltför mycket komfort och alltför få tältnätter.
Feberkänslan i kroppen, borde av allt att döma bero på vätskebrist slog han fast och blandade sig en Resorb.
– Fast ta ett covid-test, sa jag. För säkerhets skull.
Nästa dag, dagen innan resa, låg all packning inför Baskien framlagd på soffan i källaren. Allt var klart för avresa. Jag åkte på jobbet och satte autosvar på mejlen, lade in ersättare i alla system där jag är inne och godkänner saker.
Testsvaret
Ringde Christofer där hemma:
– Hur känns det idag?
Nej, det var skräp med den veke mannen.
– Ta ett test, för säkerhets skull, upprepar jag.
Och så kommer sms:et. Med en bild på ett positivt test-resultat.
Det blev panik. Hur gör man nu? Först hem från jobbet. Låsa in mig i karantän! Fast hemma finns typ ingen mat. Vi skulle ju iväg. Får jag gå och handla? Kommer fram till att det får jag ju, jag har ju inga symptom och kan inte ha hunnit utveckla någon covid än, på mindre än 20 timmar. Så snabbt tillslag för att klara kvällen och så får vi beställa online sen för veckan. Vad kommer vi förresten att orka laga när vi både blir sjuka? Hur dåliga kommer vi att bli liksom?
Avboka allt med resan förstås! En timmes kö i telefon för att avboka flyget. Vandringsresan var bokad hos en arrangör, så det är ett snabbt samtal. Sedan en pintxos-tur, en hyrbil, extra hotellnätter i Bilbao, i Picos de Europa och på Arlanda på väg hem. Det kokar nästa i huvudet av allt som måste ordnas.
Så nu sitter vi här i stugan
En sjukt konstig känsla i kroppen blir det. Vi skulle ju ha åkt till Bilbao. Idag skulle vi har vandrat längs kusten i Baskien. Legendariska Camino Norte.
Nu har vi packat ut oss i stugan i stället. Med en veckoranson med mat uppbunkrad.
Men vi är inte ledsna eller så. Knappt ens besvikna. För det är ju det här läget man måste vara beredd på nu i dessa tider. Att allt får avbrytas. Mest är vi glada att vi inte hann i väg innan det bröt ut. Det har varit skräcken. Att bli sjuk mitt under resan. Att få isolera sig på ett hotellrum i ett främmande land. Inte kunna flyga hem när det var tänkt.
Det här är helt okej ändå. Som världen nu har blivit.
Relaterade inlägg:
Det här gör vi mer av och det här gör vi mindre av – i Coronatider
Den sexiga statsanställningen, den irrelevanta journalisten och en lång, lång höst
Jaha, Corona-viruset ställer till det en sista gång – nu med vaccinet
Vågar man möjligen börja summera pandemin nu? – Hur vi hoppas att vi och världen förändras
Krya o hoppas på en lindrig variant. Efter snart fem veckor sen vi fick covid är det fortfarande jobbig hosta ibland och energin är inte tillbaka med full kraft hos Roger än.
Ja det är ju lite otäckt att man inte vet hur hårt det kommer att slå. Christofer känner sig redan bättre, men man har ju hört att det ofta är så. Man blir bättre, tänker ”det har var ju inte så farligt” och sedan slår det till en runda till.
Men så tråkigt att behöva avboka en efterlängtad semester. Har ni fått vaccin så blir det nog inte så häftigt. Önskar er ett lycka till ändå, vandringen får väl bli en annan gång.
Ja vi har ju förstås 3 sprutor var, men många verkar bli segt sjuka länge ändå. Vi får se vart det tar vägen.
Så tråkigt med inställd resa och jobbigt fix med avbokningar. Men som du skriver så är det bättre att bli sjuk innan än under resan om man nu ändå blivit smittad. Maken testade positivt förra veckan och jag tycker jag hör många som är krassliga nu fast de inte testar sig så man vet ju inte vad de har, men känns som det är mycket smitta i omlopp iallafall. Jag var på jobbet som vanligt förra veckan för jag har inga symtom men försökte hålla lite extra avstånd när jag kunde (fast det känns lite olustigt). Det enda jag läst nu är att man ska vara hemma om man är sjuk, inga tester behövs och ingen familjekarantän. Hur gör du? Tar du ut som semester ändå nu eller? Hoppas på snabbt tillfrisknande för Christoffer, min man känner sig fortfarande lite hängig och snuvig och skrovlig i halsen efter 1 vecka men ingen feber.
Jag har möjlighet att jobba hemifrån, så det har jag gjort 2 dagar nu i väntan på att bli sjuk (eller att konstatera att jag är immun pga vaccin).
Men om man inte kan det så är ju tanken nu att man ska jobba som vanligt även om man har covid hemma i familjen. Men förstår att det känns olustigt.
Så trist. Hoppas på snabbt tillfrisknande. Kram
Tack! 🙏🏻