Dumma människor
Jag gillar verkligen att lyssna på poddar. Och det går åt en del för att fylla alla mina promenader, träningspass och bilturer. En av mina favoritpoddar just nu är Dumma människor. Det är en psykologipodd som handlar om hur vi människor ställer till det för oss i onödan och hur vi kan välja göra i stället för att få ett mer harmoniskt liv. Allt baserat på vetenskap och forsknings inom psykologin förstås.
Okända människor
Nu i sommar har de kört ett tema i 7 avsnitt om ”Sju lyckonycklar”, dvs sju saker (beteenden, vanor, etc) som vetenskapen har sett ger en högre lyckonivå. Väldigt intressant.
Den vana som förvånat mig allra mest är ”Lyckonyckel” nummer 2 i serien: Att prata med okända människor. Tydligen har man vetenskapligt kunna se att människor som ofta pratar med okända människor är lyckligare än människor som aldrig gör det. Orsaken ska tydligen vara att man får nya infallsvinklar på saker och ting, nya kunskaper etc. Samt det sociala mötet förstås.
Spännande eller hur?
Följaktligen bestämde jag mig helt spontant för att jag ska ha en målsättning att prata med någon person jag inte känner varje vecka. Lättare sagt än gjort. För dels glömmer jag bort det hela tiden. Och sen, om söndagskvällen kommer och man inser att man ännu inte pratat med någon okänd, så kan man ju inte gärna kasta sig ut på gatan och trakassera första bästa hundägare där ute liksom?
Sen kan det vara svårt att definiera vad som gills som samtal? Några artighetsfraser? Eller hela livshistorien? Men allt ska ju inte vara lätt här i världen.
Men så här i sommar- och semestertider har det ändå gått halvbra. Har haft ett mycket trevligt samtal med en vikarierande präst i Älvsbyn (fast jag erkänner att det var han som tog initiativet), med samtliga våra medboende på ön Malören, min (nya) hudterapeut, en mycket trevlig medvandrare vid Djävulsporten i Lofoten, en trygg och jordnära bilassistanskille som hjälpte mig att byta mitt punkterade däck, samt flera okända människor som jag träffat på mina och katten Nemos promenader i grannskapet. Nemo är verkligen en icebreaker, alla vill komma fram och prata med honom. Vilket är väldigt ironiskt förstås, eftersom han är döv.
En av de andra gästerna på Malören visade sig förresten vara uppväxt i just det hus som vi numera bor i. Så det var ju en kul grej som man aldrig fått redan på om man inte brytt sig om att småprata.
Nu när sommaren går över i trökhöst hemma, kan det säkert bli lite svårare att hitta de där främlingarna. Vi får väl se hur det går.
En tråkig resenyhet
Igår kom nyheten att SJ, som precis har tagit över nattågen från övre Norrland ner till södra Sverige från Vy-tåg, tänker lägga ner sträckan Umeå-Göteborg. Och kort därefter även Östersund-Göteborg. Mycket tråkigt om detta blir verklighet. Detta tåg har varit det mest tidseffektiva sättet att ta sig ner till södra Sverige för den som inte vill flyga. Om det försvinner är det ett hårt slag mot en effektiv landburen personlogistik mellan Sveriges norra och södra delar. Det man kan hoppas på är väl att detta är ett utspel för att få höja anbudet och få mer betalt? Annars är detta en mörk dag för persontrafiken i Sverige.
Uzbekiskt porslin
En sista grej. Ända sedan min resa till Uzbekistan i våras har jag varit som besatt av uzbekiskt porslin. Detta underbara porslin som vi såg ”överallt” på resan finns även att köpa i Sverige. Och jag har kommit fram till att jag måste bara byta ut mina helvita, skandinaviskt svala mattallrikar till dessa i stället.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Vad intressant med fakta om att man blir gladare av att prata med okända. Jag är från västkusten och där småpratas det en hel del, när jag flyttade till Blekinge så anses det lite udda att börja prata med random folk i köer, duschen på gymmet och så vidare. Jag hejdades ett tag men det går liksom inte att hålla emot, så nu pratar jag på igen. Med detta i ryggen så ska jag göra det med stolthet😍
Jag har gått från att vara en person som tyckt att småprat med okända är helt meningslöst till att verkligen uppskatta det.
Här i Umeå upplever jag att det är väldigt socialt accepterat. 😊
Tänkte på det när vi var i Italien i somras. Där småpratar alla med alla hela tiden. Säger alltid godmorgon/godkväll till varann och lite till. Så otroligt trevligt beteende. Det borde vi verkligen införa i Sverige!
Ja andra nationaliteter är ju betydligt bättre på det där än oss svenskar. Det finns mycket att läsa. Generellt tycker jag dock att man är mycket bättre på detta i små städer än i de största städerna.
Men jag förstår verkligen att du kärat ner dig i porslinet! Så fantastiskt vackert 🙂
Ja visst är det underbart! 🙂
Lyssnar också på podden. En orsak till att man blir lyckligare av att prata med okända kopplat till just resor tror jag är alla tips man får från Locals som man knappt kan läsa sig till. De vill ofta stolt berätta om pärlorna i just deras hembygd. Senast hamnade vi på en ölmässa med lokala bryggare tack vare ett tips från en ortsbo.
Ja på resa tjänar man definitivt på att prata med okända och få tips som man annars skulle ha missat. Men även hemma tror jag att det har en poäng. 🙂
Bästa spontana, intressanta och minnesvärda samtalen med helt okända människor har jag nog haft på flyget. Fyra timmar till landning, man har allt att vinna på att intressera sig för personen bredvid. Tunnelbanan och bussen svåra ställen, liksom restauranggäster vid bordet intill. Hundar och små barn underlättar.
Kul mål att prata med någon okänd varje vecka!
Ja på en flyg- eller tågresa har man ju tid att komma på djupet i samtalet. Håller med om att hundar och barn är bra. Och katter. 🙂