Tirana – en stad i förvandling

Jag lämnar den svenska vintern när den kanske är som allra tråkigast. Smutsig sockersnö som långsamt tinar i plus en halv grad och mulet.
Landar i Tirana i våren när den är som bäst. När vårsolen skalar av lager efter lager tills armarna är bara i solen.

Tirana är staden som ömsat skinn och börjat om. Från huvudstad i en av världens mest slutna diktaturer fram till 90-talet, till en expansiv stad med framtidstro idag. Ständigt nya kreativa skyskrapeprojekt på gång!

En lekfull stad rent, med glimten i ögat.
– Kolla på mig, kolla vad kul, här bygger jag en skyskrapa som ser ut som en gubbe i profil! Här målar jag en skyskrapa gul! Här målar jag en bokhylla på en hel gavel! Ropar Tirana till oss i vårsolen.

En stad som tar revansch på sitt förflutna. Kommunistgrå hus får färgglada fasadmålningar. Pyramiden mitt i stan, som byggdes som ett monument över den dåvarande diktatorn, har reclaimats och blivit en lekplats och utsiktsplats i solnedgången.

Regimen som led av en blandning av förföljelsemani och storhetsvansinne, blev besatt av att bygga bunkrar till skydd mot en yttre fiende. 170 000 bunkrar sammanlagt i hela Albanien.
En fiende som aldrig kom.
Bunkrarna står kvar men har förvandlats till annat. Gallerier, museer, caféer.

Kyrkor och moskéer sida vid sida, som alltid i Albanien. På Skanderbeg Square har militärparaderna sedan länge ersatts av flanörer som äter glass i solen.

Tiranas en gång enda internationella hotell, där vanligt folk tidigare varken hade råd eller ens fick bo, står kvar. Nu ett av många hotell i mängden, där var och en som har lust kan bo.

– Vi ska dricka kaffe! Säger mitt resesällskap nu.

Kaffe är inte religion i Albanien, men nästan. Tirana är besatt av kaffe. Vi besöker Frut’za i stadsdelen Blloku, en del av Tirana som förut var stängt för besökare.
Här bodde diktatorn och partitopparna. Vanliga människor hade inte ens tillträde. Området var bevakat, avskärmat och i praktiken en egen liten värld mitt i staden.

Vi beställer etiopiskt kaffe från en specialbryggare som värmer vattnet till perfekta 96,5 grader.

Vi dricker på albanskt vis. Långsamt, utan brådska. Sittandes, iakttagandes.

Iakttar hur Blloku tar revansch på gamla tider i realtid. Genom att belamra sig med folk dygnet runt. Caféer, restauranger, barer. Människorna, sorlet, kommersen.

Skymningen faller. Vi beger oss tillbaka över floden. Vi har en sak kvar att göra. Busiga Tirana har bjudit upp till lek hela dagen. Men vi har ännu pyramiden kvar. Den som skulle bli diktatorns minnesmuseum när han en dag var borta. Som folket i ett anfall av lättsinne lät stå kvar mitt i staden. För att minnas hur det en gång var. Och för att klättra på och leka.

Vi klättrar också upp. Samtidigt som solens sista strålar träffar oss genom Tiranas senaste nybygge. Ett av många i framtidsdrömmarnas stad.

Läs också: Europas mest underskattade plats? – Här är Ohrid

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.