52 har jag hunnit fylla nu. Tiden går. 50 var väl ärligt talat inte så illa som man befarade innan. Man vakande upp den där morgonen på Färöarna i ungefär samma skick som tidigare mornar. Fortfarande inte gråhårig men med samma ålderssynfel som de senaste åren.
Samma när man fyllde 40 också för den delen. Inga synbara förändringar. Men ändå, sett i backspegeln vad gäller både 40 och 50 så var det ju något som hände. Inte på dagen, men över tid. Irreversibla processer som det bara är att anpassa sig till. Och som faktiskt kanske inte alltid är så tokigt. När man väl vant sig vid dem?
1. Identifierar sig med äldre personer
Det fanns en tid när äldre var ett annat folk. Som man inte alls kände sig besläktad med. Tråkiga människor som lyssnade på helgmålsringningen på radio, åt kalvsylta och gick oändligt långsamt.
Nu känns plötsligt inte pensionen så långt bort. När jag kollade på Hotell Romatik i vintras insåg jag ju att jag tittade inte på ett gäng gamlingar, utan jag tittade på ett program om ett gäng störtsköna människor som var några år äldre än mig, men med ungefär samma intressen och värderingar.
Jag kommer på mig själv med att kolla på kompisar och plötsligt tänka att, vänta nu detta är ju inte en supercool ung tjej längre. Rent objektivt är det en tant. Sett ur en ung persons synvinkel. Fast för mig känns det ju inte så.
2. Inser att man själv ska bli skröplig och dö
Detta är nog det värsta med att vara över 50. Och att dessutom ha en bakgrund där man i sin ungdom jobbat inom äldrevården.
För plötsligt fattar man liksom på riktig att man själv kommer att hasa fram med en rollator, ha vuxenblöjor och bli förvirrad och svamlig. Sitta ensam på ett hem och äta färdigmat som mikras med plastfolie på. Det kommer att hända. Ingen kommer liksom undan.
Fy fasen, det är tungt ändå?
3. Slutar tävla med andra
Alla har vi våra områden där vi vill vara bäst. Visst är det så? Och när man är ung blir livet lätt en tävlan. Det jag har upptäckt är att efter 50 är det inte så viktigt längre att vara bäst. Man kan låta andra ta över. Unna yngre hungriga personer att få vara ”bäst i klassen” och prestera. Det behöver liksom inte vara jag längre.
4. Förstår hur snygg man var som ung
Det är lustigt ändå. För i ungefär samma sekund som man slutade vara ung och vacker, så började man samtidigt inse hur snygg man faktiskt varit? Där och då i ungdomen var man så upptagen med att hitta fel på sig själv så man tänkte aldrig på det som var bra.
Massor av år slösades till exempel bort med att älta hur blek min kropp var. Så jag lade aldrig märke till hur jävla snygg den var. Perfekt typ? Först nu kan jag se det.
5. Vill bara vara med sina barn
Så klart har man alltid älskat sina barn och velat vara med dem. Men förut innebar ju barnen också en visst mängd jobb liksom? När de var just barn. Och så tog man dem för givna, de fanns ju alltid där.
Nu när de blivit vuxna och utflugna så inser man för första gången på riktigt att det finns inga andra människor på jorden som man hellre tillbringar sin tid med. Och man är beredd att göra precis vad som helst för att få vara med dem.
6. Odlar egna okända intressen
Detta är mer en bred spaning. För detta är en spännande tid i bekantskapskretsen. Så mycket kvinnotid som varit uppbunden i hem och barn, som nu frigörs. Och plötsligt poppar det upp nya spännande hobbies i vartenda hörn. Kvinnor som börjar måla, yoga, snickra och fota. Så mycket kreativ frigjord kvinnokraft.
Männen då? Jo men jag tänker att de har pysslat med sina hobbies hela tiden? Genom alla åldrar och faser.
7. Dörrar som stängs
Det är nu man börjar inse, att mycket av det där man drömt om och tänkt sen, det hinner jag med sen, det kommer förmodligen aldrig att hända. Jag skriver nog aldrig en bok, jag har varit för länge i offentlig sektor nu, skulle inte få ett chefsjobb i den privata sektorn igen. Inte i min ålder.
Men kanske är det okej? Det hör också till åldern, att förlika sig med att livet ”bara” blev det här.
8. Börjar intressera sig för släkt och historia
Från att ha varit helt ointresserad av gamla dammiga svartvita fotografier på gammelmormor, börjar man plötsligt undra. Hur var det egentligen, varifrån kom min familj, var bodde de och hur hade de det? Vilka personlighetsdrag har jag ärvt?
9. Oroar sig
En ålderns förbannelse. Från att ha varit helt obekymrad i yngre dar. Vad kan hända liksom? Sen i takt med att man faktiskt ser, hör och själv upplever allt hemskt som faktiskt kan hända och händer, blir man plötsligt orolig. Ser alla faror som lurar bakom hörn. För tänk om det värsta händer?
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Så sant så sant. Och jag som nu blivit pensionär lite tidigare än de 65 år som gällt, njuter av ännu en ny fas i livet. De där faserna som bara kommer lite lugnt in i livet och som man bara får hänga med i oavsett om man vill eller inte.
Det blir nog nästa fas ja. Livet som pension.
Mitt i prick! 🧡
👍
Nummer 5 är allt. Jag har faktiskt hållit hobbies vid liv och maken gjort mer hemma men vi har heller aldrig varit stora städare så han har också haft hobbies. Däremot har jag inte haft hobbies där jag bundit upp mig men det beror på engagemang i dotterns fotboll. Nu kan jag tänka mer på att sjunga i kör eller ge tid åt välgörenhet. Släktforskning har faktiskt alltid varit just en av mina hobbies. Hur kul som helst att se geografiska regioner och vad folk jobbade med.
Jag har ju varit varannan veckas förälder. Så jag har också alltid haft tid. 👍
Tack! Vilken fin reflektion! Den gör min dag som 47-åring lite skönare att leva 😊.
Vad härligt att det gjorde din dag bättre. 😊
Så skoj att läsa ditt inlägg eftersom jag igår tillbringade en heldag med 21 av mina klasskamrater sedan gymnasiet. Vi fyller alla 70 nästa år och tänk så mycket vatten som runnit under broarna sedan vi klev in på Katedralskolan i Skara 1970. Så skoj att höra om hobbies, resor och andra intressen som det nu finns tid till, trots att kroppen får en del skavanker så såg nog de allra flesta fram emot många härliga år fyllda av upplevelser.
Vad roligt att träffas så igen!
Visst finns det skavanker, men bara viljan fina så! 😃
Jag tycker 50+ är den bästa åldern hittills, känner mig lugnare, starkare och piggare än någonsin. Bryr mig verkligen inte längre ett skvatt om vad andra tycker jag bör och inte bör göra. Har massor av idéer (och resor) jag vill förverkliga och det är bara att sätta igång, inte vänta och skjuta upp för ingen är garanterad en morgondag. Senaste månaden har lärt mig att stänga av nyhetsflödet för allt elände äter upp mig och hur ska jag då vara till glädje och orka göra gott i denna värld? Kommer aldrig att glömma mannen jag träffade framför katedralen i Santiago för en vecka sedan, 87 år och vandrade sin tredje camino. – Ja vad ska man annars göra när man är 87 år och vägrar lägga sig ner och dö, sa han. En sån inspiration!
Jag är tyvärr inte starkare och piggare än någonsin, men håller med om att man inte bryr sig så mycket om vad andra tycker längre.
Resan jag gjort längs Caminon har verkligen gett mig inspiration att komma tillbaka och göra vandringen på riktigt!
😊
Sitter på flygplatsen nu på väg hem.
Sååå bra att du postade detta!! Så bra beskrivet och d behövs att någon annan än föräldrar/äldre släktingar säger det.
Ändå blir d ofta så att man får lära sig genom livets hårda skola och sitter sen på ålderns höst och gör en resumé.
D gäller att inte gräma sig över ev felsprång, utan se totalbilden. I stället för att tänka ”gilla läget” brukar jag i stället tänka; ”Det är inte hur man har d, utan hur man tar d”.
Känns på nåt sätt positivare för mig. 🤗
Alla måste lära sig och nå insikter på egen hand, så verkar det tyvärr funka.
Totalbilden, precis så, det var ett bra sätt att tänka 👍
Vilken kul och intressant lista. Tror jag blev tant redan vid trettio :). Ville skriva kokbok med mammas recept, hängde bäst med äldre, insåg redan då att livet var kort och fick redan här intresset för släkthistoria. Skriver under hundra procent på 3 och 4. Saknar helt klart kroppen styrka och energi från yngre dagar, men tacksam för att man numera har lättare att släppa saker och gå vidare :).
Jag vet inte om jag har lättare att släppa och gå vidare nu än när jag var yngre. Vissa saker ibland, men ibland kan jag också tycka att att jag ältar mer nu. Skulle också vilja kunna släppa och gå vidare.