I veckan sprang jag på rapporten Till slut tar man slut från föreningen Attention. Attention är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som ADHD, Aspergers syndrom / Autismspektrumtillstånd (AST), språkstörning och Tourettes syndrom, samt deras anhöriga.

Till slut tar man slut är en rapport om  hur situationen ser ut för föräldrar till barn med Aspergers syndrom och autismspektrumstörning med normalbegåvning. Den baseras på en enkät som över 1000 föräldrar (företrädelsevis mammor) svarat på. Rapporten är inte ny, tvärt om den har ett antal år på nacken, men för mig var den ny. Och det finns ingen anledning att tro att siffrorna skulle ha förändrats på de här åren.

Rapporten visar på följande:

  • 70% av föräldrarna är, har varit, eller är på väg att bli sjukskrivna på grund av utmattningssyndrom. Jag upprepar 70%.
  • 75% har en påverkad sömn, mycket eller ganska
  • 96% upplever ökad stress ofta eller ibland
  • 95% upplever oro ofta eller ibland
  • 75% måste avvika från arbetet ofta eller ibland för att reda ut olika situationer. Vilket i sin tur påverkar inkomst, karriärmöjligheter och skapar en oro för att förlora jobbet
  • 63% har varit tvungna att gå ner i arbetstid (och inkomst och framtida pension) för att klara sin situation
  • 73% upplever ett minskat umgänge och kontakt med släkt och vänner
  • 52% får aldrig någonsin någon avlastning eller hjälp av släkt eller vänner

Jag läser siffrorna flera gånger och det är då det slår mig. Att här har vi en grupp som med närapå 100% hit-rate drabbas av alla de saker som vi är rädda ska komma i kölvattnet av pandemin, den sociala distanseringen och den minskade efterfrågan inom många branscher.

Isolering, förlorade inkomster, stress, oro och ohälsa. Fast situationen här varar inte bara i ett år eller två, utan i 20 år. Eller i en livstid.

Själv håller jag ut och håller i. Jobbar min heltid. Och mer därtill ibland. Löser de situationer som är. Sköter mitt själv för att det är enklast. Att be om hjälp brukar inte löna sig.

20 år och mer därtill. Kanske en livstid. Till slut tar man slut.

 

4 kommentarer

  1. Marianne

    Skickar massor av sympati 💗

  2. Jag förstår precis, med ett barnbarn med ADHD!❤

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *