21 udda fakta om mig

21 saker som ni (förmodligen) inte visste om mig.

1. Extremt ohändig civilingenjör

Några av er kanske eventuellt har fångat upp att jag är civilingenjör. Jag vet att jag nämnt det i, i alla fall ett inlägg tidigare. Och att läsa 180 poäng (eller ja 196,5 poäng då om vi nu ska vara petnoga) matematik, mekanik, mekanisk värmeteori och strömningslära, hållfasthetslära, programmering med mera var faktiskt inget jätteproblem för mig. Men laga en cykelpunka? Nej, går inte. Montera ihop en IKEA-möbel? Påfallande sällan. Få en genomsnittlig gps att samarbeta? Nope. Fatta hur man står på helljuset i en genomsnittlig främmande bil? I princip inte. Och så där håller det på. Det är alltid Christofer som får fixa allt praktiskt hemma hos oss.
Och den där mekanisk värmeteori och strömningsläran, den har jag förresten glömt bort för länge sedan dessutom.

2. Ceratbeoende

Hej, jag heter Gunilla och är ceratberoende. Läpparnas smörjs i tid och i otid. Och ännu oftare om jag är stressad. Och det är jag alltid. Förgäves har jag investerat i skitdyra icke beroendeframkallande cerat. Jag blir beroende ändå. Eller förblir. Kommer att lägga in mig själv på behandlingshem snart. När jag har tid. Och inte är så jäkla stressad.

3. Kan aldrig lära mig namnet på ett läkemedel

Som ung hade jag nog närapå fotografiskt minne. Har alltid haft lätt att memorera saker. Med ett undantag. Kan aldrig lära mig namnet på ett enda läkemedel. Hur länge jag eller en anhörig än står på dem. Men varför måste de heta så konstiga saker? Gillar IKEAS modell bättre. Värktabletten Mörbylånga? Blodförtunnande tablett Granboda? Visst vore det mer praktiskt?

4. Cyklar helst

Jag tycker att bil är besvärligt och i vägen och cyklar helst när jag ska någonstans. Hamnar därför ofta i situationer när jag ska försöka cykla hem med en golvlampa, tre matkassar och en jordgubbstårta.

5. Helt ohuslig – på jobbet

Hemma kan jag ibland pyssla på, till husbehov så där. Vika servetter, tända ljus, arrangera snittblommor och så vidare. Men på jobbet blir jag en annan. Ser liksom inte sånna saker. Ställer man in en blomma på mitt rum, vet man att den kommer att dö. Har fula kartonger stående framme i evigheter, har aldrig, aldrig haft foton på barnen, teckningar eller andra privata saker framställda eller uppsatta på jobbet. Tänker liksom inte på sånt när jag är där.

6. En jävel på barnkalas

Jag är sämst på att ha fest. Blir mest bara stressad av det, så sånt har jag mer eller mindre lagt ner. Lite förvånade då att jag är en jävel på barnkalas. Jag har under barnens uppväxt arrangerat de allra grymmaste kalasen med teman och allt. Detektivkalas med ett mysterium som ska lösas innan kalaset är slut, med massor av kluriga ledtrådar. Till och med en ledtråd inbakad i tårtan! Och en äkta superskurk med på Skype på kalaset.

Ett Barda-kalas i skogen, där man fick gå igenom en magisk portal, bli förvandlad och få en egen superegenskap. En trollkarl som vaktade en (riktig) fånge och ett uppdrag för kalasdeltagarna att befria fången.

Och ett konstnärskalas fullt av skapande. Bland annat fick alla gäster designa sin egen tårta.

7. Klarar inte när en kökslucka är öppen

Nej, tyvärr. Där är det som att något hakar i mig. Jag måste gå upp och stänga den. MÅSTE.

8. Fattar inte grejen med att gå ut och fika

Alltså seriöst, varför går folk ut och fikar? Så meningslöst. Det kostar som en lunch, men man blir inte mätt och det innehåller bara en massa kalorier. Nej bättre att stanna hemma, gå en promenad eller nåt. Eller att äta en lunch då?

9. Alltid kalla fötter

Mina fötter var kalla när jag föddes. Och har så förblivit. Utom möjligen, möjligen när jag har på mig min tandem-eltoffla. Som står under skrivbordet. Hm, kanske därför jag bloggar så mycket? För du får jag ju ha fötterna i den. Ett sant handikapp är det i alla fall. Jag har alltid ett par supertjocka fårskinnstofflor på gång, som jag sliter ut på något år och köper då genast nya. Även på sommaren.

10. Kan aldrig lära mig på vilken sida tanklocket sitter

På min bil sitter det på ena sidan. På Christofers bil på den andra. Och förut hade jag också Passat som Christofer har nu, så min bil har också bytt sida. Men vilken är vilken? Jag kan aldrig lära mig. Till slut sa Alva som är 16 och inte ens har körkort: ”Det är som en liten markering inuti bensinsymbolen på instrumentbrädan. Jag tror att den visar på vilken sid tanklocket är?” Hm. Fast den är ändå för liten, så jag har inte en chans att se.

11. Äter / äter inte

Jag gillar verkligen vegetarisk mat. Grönsaker, sallader. Allt från växtriket. Ogillar tung, fet mat som korv, stekt potatis, bacon och sånt.

Fisk har jag ett komplicerat förhållande till. Äter bara om det är superfräscht och superbra tillagat. Och inga ben kvar i fisken, tack! Rå fisk? Nej tack, jag står över. Vad gäller skaldjur har jag det lilla problemet att det liksom syns vad de har varit när de levde. Och sånt gillar inte jag.

Risotto är en liten passion som jag delar med min dotter Alva. Och sen älskar jag faktiskt, helt otippat, med tanke på det där med tung och fet mat, även raggmunkar med lingonsylt och massor av flottigt, salt, stekt fläsk.

12. Duktig på att sticka

Helt otippat, givet ohändigheten och ohusligheten nämnd ovan, men jag är faktiskt sjukt bra på att sticka. När jag nu skulle ha tid att göra det nu för tiden?

13. Dricker inte kaffe

Kaffe. Nybryggt på färska bönor och med mjölk i. I rätt slags mugg. Lagom stor och av en modell där smaken kommer fram optimalt. De klassiska Höganäs-muggarna är favoriter. Det är ju sjukt gott. Och ändå så slutade jag för kanske 10 år sedan. För jag gillar ju inte att vara beroende av saker (förutom cerat då, det verkar jag ju tydligen älska att vara beroende av), för att magen tog stryk och för att 95% av allt kaffe man dricker, det är ju inte som det ovan beskrivna, utan beskt rävgift från automaten på ett eller annat kontor.

14. Köper alla kläder på nätet

Ja verkligen alla, alla. Det känns så jobbigt och omständligt liksom att harva runt på stan, när man lätt och enkelt kan hitta allt man någonsin önskat sig i klädväg på datorn. Att gå över ån efter vatten. Det skulle vara att man då och då köper något plagg i butik på resa då. Men annars.

15. Älskar att skriva listor

Listor det är min passion det. Och att pricka av punkterna på dem en efter en. Jag har alltid en massa listor på gång. Helst handskrivna. För det ger allra mest tillfredsställelse att pricka av på dem har jag märkt.

16. Vet inte hur Sveriges nya mynt och sedlar ser ut

Om du visar mig en svensk krona eller tia, så känner jag faktiskt inte igen dem. Sedan vi bytte till nya. Kunde lika gärna vara Euro. Eller Yen.

17. Första nyårslöftet någonsin

Att avge ett nyårslöfte har jag alltid ansett som lite töntigt. Om man nu vill motionera mer, äta nyttigare osv, så kör man väl igång med det direkt oavsett vilken dag på året det är?

Men i år slog jag faktiskt till. Mitt livs första nyårslöfte är nolltollerans mot mansplaining, killgissningar och män som vill uppta min tid genom att prata om sig själva. Från och med den 1/1 2020 är det körförbud på allt sånt. Dont even think about it.

18. Favoritfärgen är grön

Alltså visst är grönt vackert? Tycker i all fall jag. Finns ett plagg i grönt, väljer jag alltid den färgen. Jag till och med hamstrar grönt de år som det är inne, så att jag ska ha till ”nödåren” då det är inne med senapsgult, vinrött eller någon annan (på mig) gräslig färg.

I Sydkorea i höstas, frågade min syrra mig en av de sista dagarna:
– Har du bara gröna kläder med dig?
Och ja, så var det ju. Typ.

19. Aldrig tonat eller färgat håret

Inget att vara stolt över eller så, men det slår mig plötsligt att jag förmodligen är världshistoriens enda kvinna som aldrig färgat/tonat håret? Nu har jag slutit en deal med min frisör att hon ska säga till när det oåterkalleligen är dags. När jag liksom måste börja på grund av gråa hår. Och någonting säger mig att det snart blir dags.

20. Sporter jag tränat

Okej, inte så många faktiskt. Som barn och tonåring var jag mer typen som a) klädde ut mig tillsammans  med bästa kompisen och utredde låtsasmysterier b) var med i scouterna c) läste romaner på flickrummet, än den som idrottade. Men några idrotter har jag faktiskt hunnit med.

Med start från 8-9-årsåldern gick jag på ridskola några år. Jag kom så långt att jag kunde få upp hästen i galopp, men blev aldrig bekväm i den gångarten. Egentligen var jag lite rädd hela tiden och red nog mest för att min storasyster gjorde det.

Någon gång i mellanstadiet simmade jag några terminer. Jag och min kompis Maria var sämst, men tyckte inte själva att det var ett problem. Tills vår tränare krävde att vi skulle börja tävla. Då slutade jag.

I 11-12 års åldern tränade jag basket under några år. Jag var, som ni nog förstått vid det här laget inte stjärnan i laget, men nåt måste jag ha lärt mig, för takterna sitter fortfarande i lite grann, de gånger jag får tag på en basketboll.

Och sen i 9:an tror jag att det var, tränade jag faktiskt kajakpaddling någon termin. Det gick till så att jag följde med en kompis och hennes mamma till stadens ”ballongtält” över en utomhusbassäng, där vi simmade. På tiden efter oss i bassängen var det kajakpaddling. Ett gäng 1-år yngre killar och deras tränare som paddlade runt, lekte lite och övade eskimåvändningar. Vi blev intresserade och hängde kvar längre och längre, tills vi var en del av träningen.
Faktiskt den enda sport jag tränat där glädje och lust och inte prestation stått i centrum och den enda som jag har odelat positiva minnen av. Kanske inte så konstigt att jag numera är stolt ägare av en egen kajak.

21. Blir grymt provocerad när folk är ledsna över att deras barn blir stora och klarar sig själva

Ja seriöst. Och så pass att jag helst vill lämna rummet.

Och just nu verkar det vara det återkommande samtalsämnet runt omkring mig, eftersom många har barn i samma ålder som jag. Framför allt mammor i min omgivning slår fullständigt knut på sig själva i sin iver att ha allra mest separationsångest, att allra hetast önska att barnen vore små för evigt, att vilja stanna tiden, att önska, önska att de inte ska flytta hemifrån riktigt än.

Och så talar ju bara den som är så naiv att hen aldrig betänkt alternativet.

Läs också: Lär känna resebloggaren – del 1 Christofer och del 2 Gunilla

Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook och på Instagram.