Coronaviruset
Förstås. Vem funderar inte över Corona just nu? Själv vet jag inte riktigt vad jag ska göra av det. Hur jag ska ta mig an det liksom.
Å ena sidan. Dödligheten som en vanlig influensa. Antalet insjukna och döda utanför Kina mycket begränsat ändå. Risken att bli överkörd när jag går över gatan här hemma i Umeå är större än risken att jag ska få viruset. Även om jag reser till Asien.
Å andra sidan. Hela städer avstängda. Sjukvårdspersonal i rymddräkter. WHO´s ordförande som är orolig. ”Fönstret när vi kan begränsa smittan är på väg att stängas”. Läkaren i Kina som upptäckte viruset rapporteras själv död. Ung och frisk innan. I sociala medier börjar folk prata om att stanna hemma i sommar. Igår kom beskedet att Österrike stoppat tåg från Italien.
Å andra sidan. ”Kom hit! Nu när det är så lite folk!” skriver någon i en grupp om Filippinerna. Resetarmen rycker i mig igen. För att slippa alla kinesiska turister är lockande. Vet jag sedan Hong Kong i höstas.
Vi har funderat på Laos nästa vinter. Men Laos har landsgräns till Kina? Hur ska man tänka? Och kan Christofer vara i en riskgrupp efter sin stroke? Vi tänker nog att vi avvaktar så länge och ser tiden an.
Umebo-kräver pengarna tillbaka
En Umeåbo bokade charter till Mexiko. 40.000 kronor kostade hans och fruns resa. De la till 350 kr per person för fönsterplats på flygresan. Och så möttes de ändå av en vägg vid just sin plats. Charterbolaget har erbjudit de 350 kronorna tillbaka. Men det är inte nog, hävdar Umeåbon som vill ha hela resans pris tillbaka. För resan blev förstörd som det nu var.
Man kan skratta. Men det är också lite gulligt. Och rörande. Och en chans till en inblick i någon annans värld. Någon som inte har rest lika mycket? Och övat på att gilla läget lika mycket? Eller också som jag brukade säga på den tiden jag var chef över telefonnumret till utebliven tidning: ”Egentligen är det förmodligen något annat som är åt helvete i livet. Men dit fanns det inget telefonnummer.”
Extra Virgin Olive Oil
Eller slakten av ett varumärke, hade jag också kunnat satt som en rubrik. Under min uppväxt fanns det en flaska i kylen. Vegetabilitsk olja från Blåvitt. Den användes nog bara till dressing. I stekpannan var det fast margarin som gällde.
Är det resorna till Italien som fått mig att inser värdet av en äkta olivolja? Förmodligen. Jag har till och med varit på olivoljeprovning. Två Extra Virgin Olive Oil har jag alltid hemma. En dyr liten gynnare till flaska av någon exklusiv sort. Och så en bulk-flaska när det inte är riktigt lika noga ändå.
Och den har varit från Zeta. Tills i veckan då, när Livsmedelsverket redovisade sitt test. Zetas olja har både under tester 2018 och 2019 en olja som inte alls är Extra Virgin Olive Oil. Utan bomolja. Som inte ens får säljas som livsmedel, utan möjligen som lampolja då.
Vad gör Zeta nu? Avbön? Nej. Kryper man på knä längs någon pilgrimsled samtidigt som man slår sig själv på ryggen med granris? Nej. Man hävdar att man haft otur och att det blivit något fel på just precis dessa två batcher som Livsmedelsverket råkade prova. Med 1 års mellanrum! Om man har någon av dessa batcher är man välkommen att byta sin olja. Annars inte. Att slakta sitt varumärke inför en kundgrupp som sannolikt är mycket noga med vad man köper och stoppar i munnen.
Jag tar min olja och åker till Coop i Umeå. Jag får pengarna tillbaka bara jag viftar med flaskan. ”Fast du är det första som kommer in” säger man till mig. Jag byter till Änglamarks Extra Virgin Olive Oil. Den enda olja som klarade provet. Livsmedelsindustrin är inte mina vänner. Alls.
Det är klart tankarna rör sig kring detta nu när vi också snart beger oss mot Maldiverna. Men mycket är nog masshysteri, finns nog andra saker som man löper större risk att dö av. Fast å andra sidan vaccinerar jag mig ju mot säsongsinfluensa då jag tillhör riskgrupp med min astma. Att avboka har vi inte ens funderat över men försöker att inte dras med i den kollektiva oron. För några veckor sedan låg oron i att Emirates inte som många andra ändrade sin flygrutt över Iran. Nu skrivs ingenting kring detta så risken att något ska hända kring det har man nästan glömt bort. Värst blir nog känslan av att se alla med munskydd och ev lite extra lång tid på flygplatsen om de ska feberscanna alla. Så fokus på det roliga som väntar, lite extra handhygien så blir det nog bra. Men weekendresan i slutet av sommaren till Malta avvaktar vi nog lite med att boka, så lite påverkade är vi nog.
Vi är ju också på väg till Maldiverna. Maldiverna har ju hittills noll fall av Corona och man befinner sig på en liten ö med mindre än 100 andra turister. Så jag tänker att det är ett ganska säkert resmål. Vi är inte heller oroliga. I Doha kommer vi att häcka i loungen.
Men kanske att man inte bokar jättemycket mer just nu, så får man se var det landar.
Vilken kul text om Zeta ! Fick mig ett gott skratt och kollade att jag inte har den oljan– och nej har en annan sort, tur !
Hehe. 🙂
Tur att du hade en annan olja.
Ibland tänker jag att jag knappt vill gå på restaurang. Vad händer i köket? Hur mycket hel- och halvfabrikat får man egentligen även om menyn säger något annat? Vem kan svara? Livsmedelsindustrin är sjuk.
Och Umebon. Sött ändå. Typ.
Jag minns när jag första gången fick berättat för mig att alla äggröror där ute på restaurangfrukostarna är gjorda på pulver. So gross!
Och ja man får ju moderskänslor. 🙂
Fil och müsli. Fungerar alltid. Även på hotell. Och alltid semihalvfabrikat. Precis som hemma. 😉