Vi somnar i Afrika. Och vaknar i Dubai.

En längre resa än bara de 6 timmar som flighten tar. Vi lämnar Ugandas tiggande barn, som sträcker in sina händer genom bilens sidoruta.
– Please, food. Please!

Möter lyxyachter, rikedom och överflöd.

När vi bestämde oss för att Alva skulle följa med mig, var vi som jag tidigare berättat om tvungna att köpa två nya flygbiljetter. Samtidigt som vi avbokade de som Christofer och jag skulle ha åkt med. En försäkringsmässig abrovinkel. Dock fanns inte exakt samma biljett kvar. I stället för 3 timmars transit i Dubai, blev det nu 9 timmar i stället.

Alva och jag bestämde oss direkt för att det var en fördel. Nu hade vi ju möjlighet att återupptäcka Dubai för en dag.

Lördagen blir intensiv förstås. Som resten av resan. 5 ringer väckarklockan. Dusch, dra ihop väskan och ut på game drive. Vidare genom Uganda tillbaka mot Entebbe och flygplatsen. En resa som tar hela dagen. Vi öppnar resväskorna på golvet vid incheckningen. Byter packning i handbagaget.

Game Drive

Väl på planet ut ur Uganda börjar man förstås att ångra sig lite. Hade ju varit skönt att komma hem lite snabbt och geschwint nu va?

4 timmar sömn, kan det ha blivit så mycket? Sedan landar vi. På fel terminal, det är ju 3:an och 1:an som har Metro-stationer. Det tar närmare 1,5 timme innan vi fräschat upp oss, bytt skitig outdoor till chic-Dubai och bussat oss själva till terminal 3 istället.

Går det att klara sig helt utan kontanter i Dubai? Vi beslutar oss för att testa läget, så långt det går, tar inte ut några pengar, utan betalar Metron med kort och svischar iväg söderut.

Första vagnen i den förarlösa metron, där vi vill stå för optimal Dubai-utsikt, har dessvärre blivit någon form av första klass som kostar extra, sedan sist. Vi provar kvinnovagnen i stället. Som visar sig vara del av en längre vagn. Där står vi på varsin sida av ett tjockt rosa sträck. Kvinnorna på ena sidan. Männen på den andra. De är fler och har det trängre.

Dubai Marina är målet. Vi gillade detta område sist, men kom bara hit en gång. Nu blir det lyxig frukost på Café Bateel med utsikt över creeken. Vår kypare är från Filippinerna och vill verkligen, verkligen att det ska bli vårt nästa resmål. Vi lovar brett.


Min mobil är nere på 16 %, men man kan ladda den åt mig inne bakom disken, inga problem. Först när jag ska betala, inser jag att jag lämnat ifrån mig den med kreditkortsfodral och allt. Men well, världen är full av hederliga människor och detta är ju Dubai, så allt är förstås kvar och i ordning.

Vi har haft vissa planer på att betala in oss på en beach-club, men inser att det bara blir fråga om någon timme och då blir inträdet på närmare 1000 kr för oss båda dyrt. Tar en taxi i stället till Burj al Arab, lyxhotellet som ser ut som ett segel, ni vet. Det besökte vi aldrig förra gången i Dubai. Från den publika stranden får man fina bilder.

Men nu blir vi förstås badsugna också. Bikinisarna ligger prydligt packade i ryggorna, sedan den där omdisponeringen på terminalgolvet, ni vet. Men… hur gör man nu? Att det är strängt förbjudet att svida om lite snabbt under sarongen, det förstår till och med vi. Då blir man väl arresterad eller nåt, så här i sharialand. Badvakter som strängt vaktar stranden. Blåser i visselpipor om någon gör fel. Utanför de allmänna toaletterna finns stora skyltar “Förbjudet att byta om här inne”.

Och inga badhytter någonstans. Det hade jag faktiskt räknat med. Så hur är det meningen att man ska göra för att lösa detta på ett anständigt och sedesamt sätt? Vi gör helt enkelt som skylten förbjuder. Byter om på toa. Det får de tugga i sig, emiratierna.

Solen gassar, vattnet är lagom svalt. Här kan vi sitta länge och njuta. Som en liten mini power-solsemester mitt i allt äventyrande. Drar på avskedet, innan vi som två askungar tvingas rusa iväg upp mot vägen och närmaste taxi. Byte till Metro vid Mall of Emirates. Vi klipper med tunga ögonlock på tåget.

Kommer just-in-time till flygplatsen. Sjunker ner på våra säten i planet. Äter nyinköpta arabiska kex, ser Queen-filmen och slumrar skönt de 7 timmarna till Stockholm.

Inte så tokigt sätt att fördriva en dag på ändå.
Och kontanter, det behöver man förstås inte. För en dag i Dubai.

Läs om vår förra resa till Dubai här.

 

Etiketter

6 kommentarer

  1. Marianne

    Som alltid— så roligt och intressant att läsa era inlägg
    Och så fint att höra att Christofer mår allt bättre
    Kram

    • Gunilla Yourstone

      Kul att du tycker det Marianne. 🙂
      Christofer är påtagligt bättre nu och det känns jättebra.

  2. Haha, jamen är man på resa så är man. Bara att maxa allt! 🙂

    Kram Lena

  3. Vad lustigt … undrar hur de tänkte att man ska byta om då??

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *