Akka-Gisuris: dag 1 på Treparksmötet

Vi befinner oss i Akkastugan längs STF´s signaturled Treparksmötet.

Dag 0

Dagen innan, har vi kört Vägen västerut och parkerat i Ritsem. Tagit båten Storlule över vattnet till samevistet i Änonjalme och gått de två kilometrarna upp till Akka-stugan som ligger extremt vackert med det stora Akkamassivet i bakgrunden. Även om delar av det nu är täckta av låga moln. Detta är en stor stuga med mycket folk i och runtom. Många kommer hit bara, utan att vandra vidare. Tillbringar ett par dagar med dagsvandringar.

Faciliteterna i stugorna är bättre än jag minns det från sist det begav sig i slutet på 90-talet. Då gick man ner till jokken och hämtade vatten uppströms. Tvättade sig och diskade nedströms.

Nu finns det rinnande vatten! Alltså inte på så sätt som man är van vid hemma. Men en slang på backen som leder jokkvatten till en lite hemmagjord ”kran” på gårdstunet, där det går bra att både hämta vatten och fylla vattenflaskan.

Vid utedassen har man på motsvarande sätt skapat en snillrik konstruktion till vattenkran av en uppskruvad tom konservburk med ett litet hål i botten. Plus en vattenhink med skopa. Lyx i fjällmiljö.

En bastutunna finns det också till denna stuga. På kvällarna leds den där vattenslangen om så att man i stället får en dusch invid bastun. Veden till bastun hjälps man åt att hugga.
Vi bastar hela gänget på 7 personer. Utnyttjar hela vår bokade timme. Hittar ett frågespel i vår stuga, Geni, som vi spelar mer eller mindre sönder och samman.

Vår vandring

Första vandringsdagen sover ungdomarna länge, vi kommer iväg förhållandevis sent, först efter 10. Det är Padjelantaleden vi vandrar nu denna första dag. Dagen är lite regntung. Regnjackan åker av och på, av och på. Kameran åker ner i ryggsäcken, upp igen. Bara små fina strilande regn, inget massivt.

En väldig, imponerande jokk bildar gräns mot Stora sjöfallets nationalpark. Här kommer vi att vandra merparten av denna första dag. Efter jokken kommer första stigningen. Inte mycket, men tillräckligt för att vi ska få utsikt över jokkens delta och tillbaka ner mot sjön. Den vi själva åkte över igår.

Vi märker att allt tar längre tid när man går många. Om en ska stanna och justera klädsel eller utrustning måste alla stanna. Efter hand under dagen glider klungan isär och bildar smågrupper istället. Det är nog en tuffare utmaning än jag tidigare tänkt på, inser jag, att leda en sån där vandringsresan i flera dagar.
Själv går jag alltid ryckigt med fotostopp, utforskarstopp och plocka hjortron- (eller annat) stopp, så jag är helt klart en mardröm att ha med sig i en grupp.

Precis när vi börjar sukta efter lunch dyker det perfekta stället upp. Med rastbord och utedass! Ovanligt med sådana faciliteter mitt i fjällvärlden. Vi dukar upp och kokar nudlar. Vår standardlunch på vandring.

Nu är vi halvvägs ungefär, 7 gångna kilometer.

Vi är lite, lite frustrerade ändå att dagens vandring mest går i fjällbjörkskogen. Man är ju van att komma sig upp lite efter ett tag. Nåväl, vi får ge oss till tåls tills kommande dagar.

Treparksmötet

Vi passerar ett område med samiska fornlämningar, främst fångstgropar. Från den tiden man jagade vildren. Vildrenen finns inte längre kvar i Sverige, men tydligen i Finland.

De sista kilometrarna kommer det som kan vara dagens höjdpunkt. Själva Treparksmötet. Alltså punkten där de tre väldiga nationalparkerna Stora sjöfallet, Sarek och Padjelanta möts. Det finns ingen skylt eller så som anger platsen. Själva punkten är också belägen mitt ute i jokken, den som delar sig precis här, så att en flik av Sarek får plats i klykan. Några informationstavlor är dock uppsatta. I självaste Sarek! Med information om samernas och renarnas liv här i området genom århundradena.

Sarek själv är kanske inte så fantastiskt som vi hoppat på just här. Ingen milsvidd utsikt in i nationalparken, utan tvärtom, en höjd som spärrar vägen för all vidare insyn. Bara ett hundratal meter går vi i Sarek, sedan kommer den andra jokkfåran och voala, vi har stigit in i Padjelanta. Den nationalpark som är ogjord av mig. Hittills. Nu ska jag sova här och i morgon vandra i den en hel dag.

Väl i Padjelanta stiger vi en aning och får därmed den där åtrådda utsikten in i Sarek. En perfekt avslutning på en händelserik dag.

Gisuris

Gisurisstugorna ligger någon kilometer bort och alltså inuti Padjelanta. Här får bara de lokala samebyarna ha byggnader. Av urminnes hävd. Det är också de som driver denna stuga. Här finns en liten butik med konserver, folköl, rökt fisk och glödbröd. Vilken fest, vi handlar förstås. Vi har först fått en egen stuga med 6 bäddar.
– Men vi har ju förbetalat för 7, säger jag och visar kvitto. Då öppnar stugvärden en 6-bäddsstuga till åt oss bredvid den första och jag och Christofer flyttar över dit. Inga fler vandrare visas till våra stugor denna kväll, så jag och Christofer får faktiskt ett eget dubbelrum denna natt. Det blir en tidig kväll och vi somnar snart på våra britsbäddar. En sömn så god som den bara kan bli efter en dagsmarsch i väglöst land. Långt borta från vardagens bekymmer och måsten.

Fakta om dagens vandring

Dagens etapp är 14,2 kilometer lång. Total stigning 353 meter och 248 meter nedför. Vandringen går ca 1 mil genom nationalparken Stora sjöfallet, ett hundratal meter genom Sarek och 1 kilometer i Padjelanta, där man sedan sover. En stor del av vandringen går på spång och bland fjällbjörken.