Det finns fördelar och det finns nackdelar med att förproducera blogginlägg.

Hur jag bloggar

Jag ligger normalt minst en vecka före i mitt skrivande. Jobbar men en inläggskalender där jag kan flytta runt inläggen, bestämma dag och tid när de ska publiceras.

Fördelen är given, jag behöver aldrig stressa över att ”jag måste ha något att publicera i morgon, vad ska jag skriva?” För imorgon är redan klart, sedan länge.

Är jag trött, stressad, omotiverad, skriver jag helt enkelt inte. Är jag motsatsen, skriver jag kanske 4 inlägg på raken.

Torsdagens lite flåshurtiga inlägg skrevs inte en vecka innan, men typ i måndags. Jag läste igenom det sent onsdag kväll, log lite snett, tog bort en rad om hunden på all-inclusive och tänkte att det får gå ut som det är. Jag orkar inte skriva något nytt nu.

Telefonsamtalet

Tisdag är Trulle inlämnad för tandstensskrapning. Jag gör sista dagen på jobbet före semester. Idag ska allt bli klart, skrivbordet städat, ni vet. Mentalt och fysiskt. I morgon går tåget till Gävle. På torsdag flyget till Schweiz.

Men telefonen ringer. De har hittat något väldigt konstigt i Trulles hals. Kan vara en tumör. Den täcker snart andningsvägarna. Om den växer.

Vad göra? Två alternativ, enligt veterinären. Ta bort hunden eller åka till djursjukhuset i Sundsvall och ta en biopsi, cancerprov. För att sedan se vad nästa steg blir.

Sundsvall kan ta emot honom på en akuttid om vi åker nu. Är det någon särskild tid jag måste vara där till? Nej, inte alls, de har ju öppet dygnet runt i Sundsvall.

Färden

Inte optimal dag. Alls. Men jag gör det. Trulle måste få denna chans. Utan lunch, utan att slutföra på jobbet, utan packning hoppar jag i bilen och kör de 3,5 timmarna det tar med alla vägbyggen. Ringer Sundsvall för att bekräfta att de vet att jag kommer och att de tar emot. Hör på rösten hos hon som svarar att så ska man inte göra. Det här ska veterinärerna sköta sinsemellan. Jag ska bara köra ner och sköta mitt, så sköter de sitt.

Framme halv 4. Blir invisad i ett undersökningsrum. Där sitter vi i först 1 timme. Jag går ut och frågar i receptionen. ”Vad händer?” Hör på hennes röst att det ska man inte göra. Man ska sitta snällt i sitt undersökningsrum och vänta. Så kommer veterinären när det är vår tur.

Efter 3 timmar kommer veterinären. ”Jaha vad kan vi göra för er då?”

Kafka-processen

”Men alltså, vet ni inte det? De har ju ringt från Umeå. Vi skulle ju få komma och göra biopsi idag?”

Nej det finns ingen remiss. Och biopsi, som är ett ganska avancerat ingrepp, det gör de ju bara dagtid, inte kvällstid här.

Men de kan låsa in Trulle i en bur över natt för bara 8000kr och sedan göra ingreppet i morgon, inga som helst problem.

Jag bokar hundrum på Hotell Södraberget och tar med Trulle dit, för 250kr. Köper en tandborste i receptionen. På vårt rum finns en hundbädd. Men Trulle sover i sängen. Det här kan bli hans sista natt i livet. Och han visar sig full av cancer i morgon. Och då ska han sova med mig.

Sundsvall

Återvänder 06:50 enligt instruktion. Får skriva in mig 07:15, veterinären kommer 8:00. Berättar att vi reser på semester i morgon. Jag lämnar Trulle.

Åker tillbaka till hotellet. Äter frukost. Pratar med barnen som är ledsna och oroliga. Pratar med Christofer som nu kommer att få packa all min packning till Schweiz. Med stroke och allt. Försöker få dagen att gå. Ringer djursjukhuset 12:30. Hör på rösten hos hon som svarar att det ska man inte göra. Man ska vänta snällt på att de ringer.

Så ringer de 15:00. Trulle är inte påbörjad än. Så att jag vet att detta kommer att ta tid. På ett helt dygn alltså, 24 timmar har inget gjorts med min hund. Inget alls. Jag frågar om de är säkra på att jag kommer att kunna ta med honom idag? Hör att det ska man inte fråga. För det är ju ingen som vet det. Det vet man ju kanske en timme efter att ingreppet påbörjats.

Men ingen kan hämta honom här imorgon. Ingen! Vi rese till Schweiz och jag känner ingen i Sundsvall, 27 mil från min hemstad. Jaha. Jag konfererar med min syster veterinären, per telefon. Jag åker och hämtar Trulle, beslutar vi. Kör till Gävle. Christofer tar tåget ner som vi båda skulle ha gjort. Nu har vi bilen i Gävle och måste köra hem också. Tågbiljetterna får slängas.

Trulle är pigg, glad och mår till synes bra. Syrran skriver ut lite mediciner som ska verka avsvällande. Vi tänker oss att han ska klara sig tills vi är hemma igen. Känns inte bra, men jag vet inte vad jag annars ska göra. Pappa sköter Trulle och håller koll på om hans tillstånd förändras. Syrran har bakjour från Falköping. Redo att ringa de rätta samtalen om det skulle behövas.

Efter Schweiz får vi göra om hela Sundsvallsproceduren. Men då vill vi ha en bokad tid, en remiss och jag kommer fan att ställa så många kontrollerande, besvärliga frågor jag vill. Det har jag rätt till. Och jag tror faktiskt att det kan ingå i deras arbetsuppgifter att svara.

 

14 kommentarer

  1. ann beutler

    Men jisses..detta var ju hemskt!! Skulle inte välja det djursjukhuset igen!

    • Tråkigt på många sätt! Finns inget värre än att bli bemött på detta sätt!!! Fy så dåligt!!! Ställ massor av frågor vid nästa träff och skit i om du nu inte “Ska göra” det! De får jäkligt bra betalt för att svara på dina frågor! Basta!!! Lycka till!!!

      • Gunilla Yourstone

        Det tråkiga är att OM de lyssnat på mina frågor så hade Trulle kanske kunna få hjälp. För då hade vi upptäckt tidigare att remissen saknades och kunnat åtgärda det.

    • Gunilla Yourstone

      Finns inte mycket att välja på i Norrland, Sundsvall 3 timmar bort är som sagt det närmaste.

  2. Åh lilla Trulle! Alltid jobbigt när det händer en kär familjemedlem något! Men du jag hade kunnat hämta honom i Sundsvall och kört honom till Håkan och Inga Britt, hör av dig om det krisar fler gånger och det är inom rimligt avstånd från Gävle ( om nu Trulle vill följa med en främmande tant i bilen….)

    • Gunilla Yourstone

      Åh tack snälla, fina du! Då vet jag om det skulle bli något liknande igen. <3

  3. Men fy så hemskt! Hoppas innerligt att det inte är något allvarligt …

    Kram

  4. Anita Prins

    Gunilla! Tycker absolut att vi ska ta tag i den där tappade tråden om att hjälpa varandra med våra hundar – jag tror att det skulle funka bra 😊 – hör av dig om vi ska se om tycke uppstår.

  5. Var in på Djursjukhusets hemsida/Sundvall av nyfikenhet.
    Där står det exakt som citerat, TVEKA ALDRIG ATT FRÅGA. Vi är här för er.
    Verkar som de glömt det när du och Trulle var där.
    Visste inte att vi måste bege oss så långt för speciell vård för våra husdjur här i Umeå.
    Minns att min pappa var med deras hund till djursjukhuset i Umeå i början av 2000-talet.
    Låg vid gamla K4-området.

    • Gunilla Yourstone

      Det var en nyhet för mig också. Trodde det vi hade i Umeå skulle duga. Men det var det där med intensivvård.

  6. Men uscha, jag håller tummarna för er 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *