Åsnens nationalpark – dagen när jag blev trädkramare

Jag tänker ärligt talat inte innan att Åsen ska vara en pärla bland nationalparker. Tänker nog snarare att den kommer att vara en av de där som bara ska göras. Utan att bjuda på några jättespeciella upplevelser.
Vanlig svenska natur, mest sjö. Några knasigt korta, så kallade vandringsleder. Fast elljusspåret hemma i Stigslund var längre när jag växte upp gubevars! Fördomar. Som jag roar mig med att ha.

Kanske är det bra ibland att komma utan alltför höga förväntningar. Som ett tomt blad parkerar jag in mig vid Åsnens huvudentré. Klockan har hunnit bli 4. Jag har väl haft annat för mig, måste man förstå.

Och Åsnen är ju ljuvligt. Tomt på folk en lördag i slutet på augusti. Tyskarna som är i övermåttan på alla mina platser längs denna resa, lyser med sin frånvaro. De har väl också fördomar kan tänka. Och har annat för sig.

Sjön, själva Åsnen alltså, är förtrollande vacker. Den som haft en kajak här! Jag blir sittande länge, länge på en nybyggd brygga. I en tropisk sommar som aldrig vill ta slut.

Vandringsleden går genom bokskog. En skogsform som jag inte är jättevan vid. Man har hört den pratas om ibland. Andäktigt. Christofer bland annat. Men jag har inte riktigt tagit till mig den, sett storheten förut.

Nu gör jag det. I ensamheten. Strövar, filosoferar. Doftar, lyssnar, stannar upp och tar in.

Åsnen har fina informationsskyltar. Inte såna stora skärmar som i Store Mosse. Så man tror man är på Älvsjömässan. Utan små diskreta. I samklang. Jag läser om bok och ek, om Karl den tolfte.

En groda hittar mig. Och jag den. Jag sköljer ansikte och händer i ljummet sjövatten. Njuter. Tänker att jag vill tillbaka och uppleva hösten också. Färgerna. Och våren. För att få höra rördrommens flaskblåsarljud.

Fördomar. Alltid kommer de på skam. Och ändå fortsätter man att tillverka nya åt sig.

Om Åsnens nationalpark

Detta är vårt allra senaste tillskott på nationalparksfronten i Sverige. Så sent som 2018 invigdes Åsnens nationalpark. Den ligger i Alvesta- och Tingsryds kommun och består av hela 75% vatten, det vill säga sjön Åsnen själv då. Här får man uppleva gammal bokskog och insjöskärgård.

Parken har flera entréer, den vid Sunnabron är huvudentré. Här finns två kortare vandringsleder som är ”inflätade” i varandra. En kortare (1,7 km) tillgänglighetsanpassad led, Bokslingan, och en ”längre”, dvs 2,6 kilometer lång led, Strandslingan, längs smalare stigar.

Längs den kortare leden finns Karl XII´s ekar. På 1700-talet befann sig Karl XII:s karoliner i Polen och enligt sägnen ska soldaterna ha stoppat några ekollon i fickan och burit med sig lasten hem till Småland och sedan planterat dem just här i den framtida nationalparken.

Om bok

Bok är ett av de yngsta trädslagen i Sverige, bara 5000 år gammal här. Idag finns bara en mindre del av bokskogarna kvar. På 70-talet ville myndigheterna odla granskog i stället eftersom det var mer lönsamt.

Tunna skivor bok användes för länge sedan för att rista bokstäver på. Först kom alltså namnet på trädet och sedan namnet bok som i något man läser. Det hårda virket har förr använts till tallrikar och baljor. Bokblad på sår anses motverka inflammation.

Boken är något av en specialist på att sprida ut bladen så att maximal många av dem nås av solljus. Boken stam känns igen genom att den är slät och grå.

Om ek

Ek kom in till Sverige efter istiden tillsammans med alm, lind, ask och lönn för 8000 år sedan. En ek kan bli 500-1000 år gammal.

Ekvirke är hårt och starkt och har använts för att bygga båtar sedan vikingatiden. Det kunde behövas 2000 ekar för att bygga ett större skepp på 1700-talet. Därför fanns ett förbud för privatpersoner att avverka eken. En bonde kunde få böta med alla sina kreatur för att ha huggit ner en enda ek.

Läs också: Vandring i Björnlandets nationalpark – fastän det egentligen borde ha varit för sent

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

Relaterade inlägg:

Vandring i Store Mosse nationalpark – så mycket Lappland det går att få utanför Lappland Blå Jungfrun nationalpark – en plats som andas magi Norra Kvill – storskogens och skogstjärnarnas nationalpark Vandring i Sonfjällets Nationalpark – den perfekta dagsvandringen?