För någon månad sedan skrev jag ett inlägg om att våga välja och välja bort sevärdheter – finns det kända “måsten” på resa?.
Jag trodde innan att jag reflekterat tillräckligt över detta, men så fick jag två kloka kommentarer som tillförde nya perspektiv.
En läsare skrev ”jag antar att man prioriterar lite olika efter ålder och erfarenhet”. Och det är ju sant. Jag märker att jag är mycket mer selektiv nu än när jag var ung. Och ”vet” vilka sevärdheter jag kommer att tycka om och vilka jag inte kommer att gilla, redan i förväg. Och på så sätt kan jag optimera min resa.
Eller? Snart nog kommer tanken. Är det verkligen optimera jag gör? Tänk om det egentligen är tvärt om? Att min resa skulle bli bättre och mer intressant om jag valde sånna aktiviteter och sevärdheter som jag inte alls var säker på att jag skulle gilla? Eller de som jag rent av känner mig övertygad om att jag inte alls skulle uppskatta? Av att helt enkelt våga mig utanför min medelålders trygga bekvämlighets-comfort-zone?
Nästa kommentar följde:
”Vi har flera gånger lottat bland en stads “Tio i topp”. I Budapest föll lotten på Nationalgalleriet, något som vi aldrig skulle valt själva. Vi tillbringade ett par timmar där och uppskattade besöket. Jag tycker lottning är ett bra sätt att gå utanför sin comfort zone.”
Precis, där har vi det! Att våga gå utanför sin comfort zone på resa och få nya och andra upplevelser med sig från resan. Så vill jag resa mer. Inte bara tuffa på i min komfortabla bubbla av Afternoon Teas och Skybars.
Men hur ser min komfortbubbla ut? För att kunna spräcka den måste jag ju först vara medveten om var gränserna går.
Då är jag utanför min comfort zone på resa
Inte planerat innan
Jag är så van att läsa på och planera och veta ”allt” om ett resmål innan jag reser, att en resa utan planering skulle kännas som ett gigantiskt steg utanför min komfortzon. 2013 ville jag resa till Bali, medan Christofer ville till Japan.
– Ok, vi tar Bali, sa han, men då får du inte planera något eller läsa på innan. Det är mitt krav.
Det blev förstås Japan. Jag klarade inte det där. Alls.
Inte bokat hotell innan
På samma tema som ovan. Bara att resa utan förbokningar på hotell frestar faktiskt på mitt ordningssinne. Så reste vi hösten 2008 i Kalifornien. Och 2012 i Montenegro. Och under vår Albanska vandring. Men för lite av den varan, tycker jag.
Badrum
Så medelålders tråkig har jag blivit att en övernattning med delat badrum, utedass eller kanske ingen toa alls, känns som ett stort steg utanför min komfortbubbla. Jag som sov i sovsalar ”i min ungdom”.
Utan incheckat bagage
Vilken sorglig, trygghetstörstande människa jag är, inser jag när jag radar upp allt detta. För att mina cirklar störs faktiskt ordentligt bara av tanken på att genomföra en längre resa (bortanför weekend liksom) med bara handbagage. Hur ska det gå med min necessär, och alla grejer som jag är van att packa i resväskan?
Charter
Hehe. Ett enkelt och effektivt sätt att putta mig rejält utanför min komfortzon är faktiskt bara att placera mig på en charterresa. Eller bara inom ett charterghetto. Insåg jag i våras.
Hur knuffar man sig själv utanför sin comfort zone?
Så hur gör man det? Går utanför sin comfort zone? Hur kommer man igång?
Lotta sevärdheter och aktiviteter
Enligt kommentaren vi fick på bloggen alltså. Man lottar bland alla sevärdheter man hittar i en stad. Och så måste man göra dem, även om de låter ap-tråkiga eller lite skrämmande.
Lotta hela resmålet
Känns ju galet utmanande. Sånt som man läser om, men inte känner någon som faktiskt gjort. Att blunda och peka på en karta, slå en tärning, låta någon annan välja vart man ska resa eller kanske att kliva på ett tåg utan att veta vart det går.
Exwmpwl på en sajt för att slumpa fram resmål hittar du här.
Åka långfärdsbuss eller tåg med lokalbefolkningen
En bra nybörjarutmaning för den bekväma medelålders resenären. Alltid lika roligt när man väl kommer sig för.
Vara ute på nätterna
Har jag skrivit ordet medelålders förut? Jo just det. Vi är alltid superskötsamma och går och lägger oss tidigt på resa. Om man känner igen sig i det, kanske man ska prova att vara uppe sent, gå på klubbar och dansa salsa till fyra på morgonen?
Att ge sig ut på långresa
Så resebloggare, reseexpert och reseentusiast jag är, har jag faktiskt aldrig varit ute ”på vägarna” i mer än 5 veckor i taget. Jo det är faktiskt sant. Inga långresor på flera månader har någonsin genomförts. Vilken blir stor humor när jag gafflar runt om att jag drömmer om en resande livsstil.
(fast jag har i och för sig bott utomlands i två omgångar)
En rejäl, gammaldags långresa på ett halvår eller så minst, skulle bli ett rejält kliv utanför min komfortzon.
Att stanna på marken
#jagstannarpåmarken har väl ingen missat. Malena Ernman, Björn Ferry, med flera, hashtaggar för fullt. Det vore helt klart en utmaning utanför den bekväma zonen att ansluta sig som resebloggare och reseälskande ”Svensson”. Fast värt att hålla i minnet är att två personer i en vanlig bensindriven bil tydligen ger lika mycket klimatpåverkan som flyg per kilometer. Så tåg drivet på ”ren” el måste det bli om det ska vara någon vits.
Täckande klädsel
Att täcka axlar och knän har man ju varit med om. Men att resa till ett land där slöja är ett krav, t.ex. Iran, eller rent av till Saudiarabien, där man tillämpar extrem könssegregering, en kvinna alltid måste åtföljas av en man och dessutom bära hijab. Det skulle bli en extrem utmaning för mig som är superfeminist, som avskyr orättvisor och har svårt att inrätta mig efter regler som jag tycker är felaktiga eller inte fyller något syfte.
Charter
Jag kanske borde tvinga mig själv att paxa solstol vid poolen tidigt varje morgon? Att åka reseledar-ledd buss till och från flygplatsen och på utflykter. Att äta på hotellet varje dag och att ligga still i solen en hel vecka och smörja in mig i något som luktar kokos? Här snackar vi utmaningar och personlig utveckling!
Håller du med, borde man förflytta sig utanför sin comfort zone oftare på resa? Vad krävs för att du skulle känna dig lite obekväm?
Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Det hade onekligen varit spännande att sänka garden lite och ge sig ut på lite äventyrligare äventyr. Men så kommer de få semesterdagarna och den begränsade budgeten och de säkrare korten segrar.
Ja det blir ju så. Men någon gång, alltså… 🙂
Att åka charter innebär ju inte att man måste delta i alla aktiviteter eller bo med all inklusive. Ibland kan charterresorna med flyg, transfer och boende vara billigare än att ta sig dit själva. Tiderna för charterflyget kan även vara bättre. Vi har nu i några år använt oss av Apollo för att åka till Kreta och Paleochora och nu i år Sitia. Vi hyr bil eller åker lokalbuss och tar oss runt på våra utflykter själva.
Visst är det så. Jag kikar ibland på sånna alternativ. Men det är bara att konstatera, att alla typer av charter tar mig SÅ utanför min comfort zone. Jag tror helt enkelt att jag på något sätt blir förflyttad tillbaka till Gävle i mitten av 80-talet av den resformen. Jag måste helt klart öva. 🙂
I år åkte jag på min första kryssning. Mycket kluven inför detta val blev det en av mina bästa resor någonsin. Resmålet var utvalt, Alaska. Kryssningen visade sig vara ett utmärkt sätt att ta sig fram mellan resmålen. Både jag, min sambo och vår 7-åriga dotter hade en fantastik resa tillsammans med massor av upplevelser.
Åh spännande, jag har sett de där resorna. Kul att ni var nöjda. Och jag blir ju sugen att testa förstås! 🙂
Det där med lottningen ska jag prova nån gång!
Jag blir också SÅ sugen på det! 🙂
Att lotta vad man ska göra var ju en riktigt kul idé, det måste jag prova! 🙂 Under vår sommarresa hamnade jag utanför min komfortzon när vi lät Schweiz turistbyrå planera schemat. Döm om chocken när det stod ”10:00 hanggliding”. Simma i en ström kall flod i en huvudstad (Bern) var också pyttelite utanför comfortzonen faktiskt 😉
Men det blev ganska bra va, med hanggliding?
Jag placerade mig själv lite utanför min comfort zone bara genom att boka ziplining på Kuba (ingick som en punkt i ett 2-dagars program, annars skulle jag aldrig ha bokat det). Det var helt galet kul förstås!