Under 5 år har jag recenserat årets sommarpratare. Varför då, varför ska jag utse de bästa sommarpratarna 2025, kan man fråga sig, är inte detta en reseblogg? Jo, förvisso och jag har ibland funderat över om jag verkligen ska idas.
Men när jag läser de stora tidningarnas professionella recensioner, känner jag ändå på något sätt att jag behövs. Eller i alla fall tillföra något? För det blir väldigt ensidigt och begränsat med bara innerstads-stockholmarens bild och åsikt i media hela tiden. Den lilla tyckar-elit som minglar på Bonniers fester och känner hälften av sommarpratarna personligen.
Därför kör jag i år igen. Så här tycker jag, en helt vanlig människa, som bor i Umeå, varken spelar paddel, bakar surdeg, eller klär mig i helsvart, och aldrig någonsin kommer att bli inbjuden på glöggmingel hos Bonnier.
Och för säkerhets skull, igen då, var gillar söker jag i ett sommarprat? Jo, jag söker inte skvaller, är helt ointresserad av om sommarprataren känner Will Smith. Däremot uppskattar jag verkligen att lära mig något nytt i programmet. Plus att få aha-upplevelser och nya insikter. Om mig själv, om mina medmänniskor och om världen.
Alternativt bara att få skratta riktigt högt och gott.
I vanlig ordning lyssnar jag aldrig på idrottare. I år har jag även hoppat över Klas Eriksson på grund av temat för hans sommarprat, att förlora ett barn. Jag tänker att jag, med det som jag har och har haft i mitt liv, kan behöva skona mig själv från det ämnet. Dock har jag hört från andra att det var mycket berörande.
Två i en klass för sig
I år var det två sommarpratare som stack ut. Som försatte mig i det där euforiska tillståndet som ett sommarprat kan, om det bara är tillräckligt genialt och tänkvärt.
Ida Engvoll
Jag visste ju inte vem hon var innan. Funderade som sjutton genom hela programmet, vem är hon, varför får hon prata? Blev i ärlighetens namn lite besviken när hon, vid en googling efteråt visade sig vara en skådespelare med huvudroller och dessutom skitvacker. Jag hade så mycket velat att hon bara skulle vara en lantbrukare i Hälsingland. Fast det är klart, hur skulle det se ut, om vi släppte fram såna i P1?
Nåväl, dessa faktum ska vi inte hålla emot Ida, man rår ju faktiskt inte för hur man ser ut. Hennes sommarprat är det vackraste, mest poetiska och rimligaste jag hört på väldigt länge. Elsie Johansson citerar hon också. Underbara Elsie.
Gina Dirawi
Helt ärligt, är jag supernära att stänga av Ginas sommarprat under de första minuterna. Jag tror att hon inleder med att redogöra för en kokain-trip. Men nej, det är ett missförstånd, förmodligen avsiktligt riggat.
I stället blir Ginas sommarprat en pilgrimsresa till Mekka. Så intressant och lärorikt att få följa med på. Både på den fysiska pilgrimsresan (hur går det till, vilka steg består den av, osv) och Ginas egen inre utvecklingsresa. ”Tänk om jag inte känner något, tänk om jag inte blir förändrad alls? Tänk om inget liksom händer?”
Fem riktigt bra
Sen har vi en helt drös riktigt bra sommarprat som inte totalt trollband mig, men som jag ändå uppskattade väldigt mycket att lyssna på.
Ella Carlsson
Åh! Äntligen en riktig nörd! Dessutom en lättsam, ödmjuk och rolig sådan. Samt av en händelse också generaldirektör för Rymdstyrelsen. Gärna fler människor som Ella att lyssna på i sommar, tack. Faktaspäckat och allmänbildande.
Johan Floderus
Johan berättade om när man blev taget som gisslan av Iran för att användas som bytesvara mot det fängslade folkrättsbrottslingen Hamid Noury.
En stark berättelse om hur man tar sig igenom svåra upplevelser och till och med blir stärkt av dem.
Robin Olovsson
Jag har aldrig lyssnat på Historiepodden, som Robin driver tillsammans med en kollega, men nu ska jag nog faktiskt börja. För Robin imponerar på mig genom att lyft fram alternativ historia. Inga (eller få) kungar, årtal och adelsmän. Men Vild-Hussen, älvarna och historien om människorna som i årtusenden levt i norra Norrland. En historia som nationalromantikerna i slutet av 1800-talet valde att ignorera. Då när ämnet ”historia” formades.
Bitte Hammargren
Mellanöstern och alla konflikter där blir lätt till ett gytter för mig. Inget är svart och inget är vitt (förutom att våld och dödande i alla dess former alltid är svart förstås) och lagren på löken är fler än man klarar att skala av.
Bittes initierade sommarprat ger mig fler insikter och kunskaper för att försöka förstå.
Axel Åhman
Axel från Mellovinnarna Kaj, är lättsam, rolig och finurlig. Och får mig att fundera på hur det är att tillhöra en minoritet som svensktalande Finland. Att ha sin språkliga tillhörighet i ett land som inte ens vet att man finns.
Läs också:
Bästa sommarpratarna 2024
Bästa sommarpratarna 2022 – och några till du inte får missa
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
