Björnlandets nationalpark är en av våra närmste nationalparker. I sträng konkurrens med Skuleskogens. Båda ligger ungefär 2 timmar från vårt hem i Umeå.
Björnlandet har vi varit till någon enstaka gång. Och då bara i ytterkanten som hastigast. Aldrig riktigt ”gjort” liksom, om ni förstår hur vi menar. Lite konstigt faktiskt. Fast ändå inte. För säsongen är skrämmande kort. Först ligger snön kvar till slutet av maj. Sedan har man någon vecka på sig typ innan myggen anländer.
Det går ju att gå i myggsäsong. Fast helst inte ändå. Så vi drar oss varje år. Tänker att vi tar Björnlandet när myggen är borta. När vi ändå bor så nära och kan besöka när som helst. Men september går ju så fort. Och ska användas till så mycket. Plötsligt är det oktober. Och snön faller över Björnlandets nationalpark igen.
Nej, inte så lätt att hinna alltså. Tills i år när jag ser en bild i en av mina vandringsgrupper på Facebook. Och inser att snön har ju inte lagt sig än. Som den ju borde ha gjort för flera veckor sedan.
Lägg till att vi får en solig lördag och vi vet precis vad vi ska göra med den!
Två timmars körning alltså. På frostiga sliriga vägar mot Fredrika. Två gånger känner jag hur det släpper under däcken. Fastän jag varken bromsar eller just gasar. Vi lyssnar på Spanarna. Och sedan en intervju med Anders Hansen av Titti Schultz. Som poddar. Radion är inte att räkna med i sån här avfolkningsbygd. Ens SR. Och kanske inte alltid internet heller.
Efter avfarten blir det grusväg. Mindre halt.
Entré Angsjön är huvudentrén. Här finns grillplats, guldkrona, ramper och informationstavlor. En fin och tillgänglig entré.
Jag har ju kollat in lederna förut. Och bestämt vilken jag vill gå. Men det var ett tag sedan, så vi får studera kartan igen. Guldbäcksleden, orange markering, 7 kilometer, så får det bli ja.
Det viktiga är att vi kommer upp till Björnberget och får utsikten.
Leden går till en början längs spänger. Som är lika hala som asfaltsvägen hit. En klar nackdel att vandra med temperaturen runt nollan.
Uppe på Björnberget finns grillplats. Men inget vedförråd. Bara kvistar som vandrare före oss plockat ihop från marken. Allt är frostigt. Vi försöker tända en eld med kvistar och bark som legat underst, men det tar sig inte. Är för surt.
Nåväl vår matsäck behöver inte värmas. Det är bitar från pizzan vi gjorde igår. Med pumpa och Chevré på. Och hallon- och blåbärssoppa med varmvatten från termos. Värmer skönt i frostgraderna.
Strax efter rasten möter vi det enda sällskapet för dagen. I övrigt är leden tom. Går över Guldbäcken, genom en rågång, förbi enorma flyttblock. Detta är gammalskog med anor från Vikingatiden. Har en av informationstavlorna i entrén berättat för oss.
När vi når bilen igen har det redan börjat skymma. Dagarna är korta i november. Vi kör hem i skymning, på sliriga vägar och lyssnar på P4 Dokumentär. Prinsens förbjudna kärlek.
Det kändes bra att äntligen få göra Björnlandet på riktigt.
Om Björnlandets nationalpark
Björnlandets nationalpark ligger i Åsele kommun i landskapet Lappland och länet Västerbotten. Den består av 2300 hektar skog, mest gammal tall och bildades 1991.
Det finns sex uppmärkta vandringsleder på mellan 2,6 och 12 kilometer. Dessutom finns två övernattningsstugor för alla att nyttja. Vi valde Guldbäcksleden som är 7 kilometer och tar 3 timmar att gå. Det blir en rätt lagom utflykt om man gör en dagstur från Umeå. Särskilt på hösten när det blir mörkt snabbt. Entré Angsjön är huvudentré.
I relativ närhet finns även fenomenet Stockholmsgata om man vill ha fler naturupplevelser på samma runda.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Härligt att vandringen blev av. Ibland behöver man inte krångla till det mer än så här: Man passar på när tillfälle ges.
Det är nästan det bästa. Att bara åka. 🙂
Så trevligt skrivet! Vi vill också dit men undrar hur det går att ta sig dit med stor och bred husvagn. Finns det plats för att övernatta där på parkeringen? Vi samlar också på Nationalparker och har nu besökt 16 stycken fantastiska parker.
Parkeringen är stor med gott om plats för husvagn. Kanske är det lite mer folk på sommaren? men skulle tro att det finns bra med plats då med.
Visst är våra nationalparker fantastiska!? 🙂
Åh! Dit var vi på väg förra året när vi vandrade i flera nationalparker ”uppe i norr”. På något sätt gjorde vi fel. Var i Fredrika men körde fel och när vi insåg det hade vi kört för långt för att vilja vända. Tänkte, vi tar den vägen på hemvägen. Nu blev det inte så, men jag blev så inspirerad av era bilder. Vi får försöka besöka Björnlandet nån annan gång. Vi ”plockar” ju nationalparkerna:-)
Björnlandet ligger verkligen isolerat och oländigt till även för oss som bor här uppe. Hoppas ni kommer dit så småningom! 🙂