På väg ner genom Sverige på vår väg till Färöarna har Christofer planerat övernattningar och aktiviteter noga. Men på hemväg är agendan öppen och obokad. Vi vet bara att vi anländer med färjan till Göteborg tisdag kväll klockan 17:30 och har sagt till barnen att vi ska vara hemma i Umeå igen torsdag kväll.

Först på färjan hem börjar vi googla alternativ. Närmaste väg Göteborg-Umeå går via E20 och E4. Men det är ju tråkigt förstås. E20 är nog min hatväg i Sverige tror jag. Så tråkig att köra!

Ska vi svänga av upp mot Lidköping? Besöka Läckö slott? Kinnekulle? Fast Kinnekulle vill man ju besöka när ramslöken blommar i början av juni. Inte nu. Och tid finns ju inte för att åka den där söta Kinnekulle-järnvägen heller.
Nej, lusten och upptäckarglädjen vill liksom inte infinna sig. Det kittlar liksom ingenstans när vi tänker på hemresan. Är vi för trötta? Och upplevelsermätta? Ska vi bara köra fortast möjligt hem?

Men så kommer jag på det. Vi ska ju köra norrut direkt. Mot Bohuslän!


Mitt förhållande till Bohuslän

Bohuslän är inte ett av de svenska landskap som jag känner bäst. Pappas ena syster bodde där och vi besökte henne någon gång i min barndom. Inte ofta, för Bohuslän ansågs långt, långt bort från Gävle på den tiden och våra resor gick ju dessutom nästan alltid norrut till Norrbotten. Men en gång var vi där i en hel vecka. De bodde inåt land i Bohuslän. Vi tillbringade veckan på deras gård och förälskade oss i familjens labrador. Så till den grad att vi ett år senare köpte en egen.

Till havet var vi bara en gång. Som hastigast.


Pappas syster gick sedan bort i förtid och ingen koppling till landskapet fanns kvar. Det dröjer ända till 2012 innan jag återvänder. På en dagsutflykt tillsammans med min syster och hennes familj och hennes mans föräldrar. Hennes man Robert har varit med jobbet till Tanumstrand och vill visa oss.

Vädret är dåligt. Uteserveringen på Tanumstrand är inplastad och ocharmig. Alla vi möter har backslick i klassisk stekarmodell. Det är gott om gråhåriga gubbar, i grånad variant av backlicken med Ranelid-solbränna, skepparkavaj med röda byxor och silkig näsduk innanför skjortan. Samt i sällskap med hårt sminkade alldeles för unga tjejer med artificiellt plutande munnar.

– Jaha, tänker jag, det är väl klart att Västkusten skulle vara så här, det borde jag ha fattat. Och stryker mentalt Bohuslän från listan.

Men sen kom pandemin och mina sociala flöden fylls av vandringar på underbara bohuslänska klippor. Landskapet förs in på listan igen.


Vårt besök vid Hunnebostrand

Det är inte gott om lediga boenden på Västkusten i augusti. Spontana roadtrippare som vi göre sig inte besvär. Men så hittar vi Hotell Kaprifol i Hunnebostrand. Ett rum kvar. Delat badrum.
– Taget, säger vi som egentligen är medelålders bekväma och vill ha eget badrum. Och jag som egentligen tycker att Hunnebostrand andas väl mycket backslick.


Vi checkar in på hotellet och promenerar ner till hamnen. Och wow, boff, det här är galet! Så sjukt vackert som vore vi mitt i en Disney-kuliss. Vi springer runt med kamerorna (vilken tur att de fick halka med ner till middagen!) fastän vi egentligen är jättehungriga och borde sitta ner och äta något i stället.

Tills sist har vi sprungit färdigt och är ändå redo att äta. Första stället fullt, andra likaså. På tredje stället får vi napp. Restaurang Kanten har bord ute, precis vid vattnet. Personalen är förbluffande trevliga. När Christofer fotar mig är man direkt framme och erbjuder sig att fota oss båda. Vet inte till sig i sin iver att göra vår kväll perfekt.

Vi ser ingen med backslick. Men ett par ser lite stiff ut ändå. Plutar inte hennes läppar lite misstänkt? Men när jag för tredje gången rusar ut på bryggan med kameran möter jag plötsligt killen i paret där ute. Och han ler med hela ansiktet mot mig och utbrister entusiastiskt:
– Alltså man måste ju bara passa på att fota nu! På härlig göteborgska. Inte ett dugg stiff och noll procent stekare.

Jag får bara kasta in handduken och kapitulera. Absolut ingen av mina gamla fördomar om Västkusten från 2012 besannas här i Hunnebostrand i kväll. Jag är 100% förförd.
– Vad har jag gjort med mitt liv förut, säger jag till Christofer? Hur kan jag inte har varit här tidigare?

– Men det är ju det jag har sagt, säger Christofer tålmodigt. Som till ett barn. Att Västkusten det är något helt annat det än Östkusten. Västkusten det är grejen det.

Vår räkmacka respektives Seglartoast kommer in. Och jag behöver ju inte förklara för er att räkmackan är den bästa jag någonsin ätit. I hela mitt liv. Det har ni ju redan fattat.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och Instagram.

 

 

Etiketter

14 kommentarer

  1. Det är SÅ orättvist att jämföra västkusten med östkusten. Östkusten kan ju bli deprimerad och ledsen eftersom de spelar i helt olika ligor. 😎

    • Gunilla Yourstone

      Och när Östkusten blir sur brukar hen dra till med:
      – Fast det är oftare sol på Östkusten!
      🙂

      • Hahhhaa, ni är inne på känslig mark nu!!!

        Ärligt talat blev jag helt betagen första gången Tobias tog med mig till sin motsvarighet till Sturkö när vi träffades. Blev kär direkt, både i Orust och kanske ännu lite mer i Tobias under alla solnedgångar vid Bohusläns klippor. 🙂

        • Gunilla Yourstone

          Hehe, jag har alltid varit ostkustbo men är helt prestigelös gentemot västkusten. 😊

  2. Malin Hedberg

    Välkommen till Bohuslän och Sotenäs. Jag har lyckan att bo här och slås fortfarande av hur otroligt vackert här är. Röd solvarm granit eller ett stormande hav, allt har sitt.

  3. Vilka härliga bilder! Det känns helt rätt att vi reser längs västkusten just nu. Men vi kommer nog inte hinna så långt som vi först tänkt. Vi reser lite långsamt, eftersom vi är lite väl nyfikna och eftersom det finns så mycket att se överallt … 😉

    • Gunilla Yourstone

      Det är nästan plågsamt när man reser genom Sverige. För varje sak som man stannar vid finns 15 som man måste åka förbi. Av tidsbrist. Så ni gör helt rätt i att ta det lugnt.

  4. Så kul att du fastnade för vårt paradis på jorden och som vi har på två timmars bilfärd hemifrån. Kom tillbaka och åk ut till Hållös släta granitklippor , vandra på Ramsvikslandet och besök Pilane, världens vackraste konsthall på Tjörn….
    Om ett par veckor ska vi bo två nätter på något som heter Everts Sjöbod i Grebbestad eftersom skaldjuren är otroliga på tidig höst.

    • Gunilla Yourstone

      Ja det är verkligen fint i Bohuslän. Ramsviksladet var vi till och gjorde en vandring. Det får absolut bli fler besök i framtiden.

  5. Margareta

    Kul att du fick känna på lite av det fina Bohuslän!
    Det går att vandra även här. Förra året ”gjorde” vi lite öar. 😊 Bohus Malmön, Ramsvikslandet, Matstrandsön, Koön är några exempel. Inte som fjället men fint. Det går även att vandra delar av Bohusleden med paket – boende och transport av packning.
    Vissa delar görs sig bäst lite senare på sommaren – mycket mindre folk och ljuvligt i vattnet. Välkomna åter!

    • Gunilla Yourstone

      Vi vandrade en sväng på Ramsvikslandet dagen efter innan vi körde norrut. Inlägg kommer, bara jag hinner. 🙂
      Vi ska absolut komma tillbaka och uppleva och vandra mer.

  6. Så underbart! Tur att ni hade tur med vädret. 🙂

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *