Jag har drömt mardrömmar i flera veckor innan det händer. Jag vet inte vad det är med mig. De handlar ibland om Christofer och ibland om att jag är ensam. Christofer finns inte med. Han är bara borta.

I veckan är jag i Borlänge i jobbet.

Torsdag morgon sitter vi i ledningsgrupp. Stämningen är ganska hög. Vi kommer framåt och är inspirerade. Ett okänt nummer på min telefon. Jag trycker förstås bort. Mitt i möte. Men 20 minuter senare tar vi kaffehämtningspaus och numret ringer igen. Det är Christofers firmapartner Andreas.

Han ringer ju aldrig mig, men jag tänker ändå, att det är trevligt. En förväntan liksom, vad kan han vilja?

– Jag har skjutsat Christofer till akuten säger han. Jag fick inte ringa dig egentligen. Han hade väldigt ont i huvudet.

Det är ju säkert inget. Så kan det ju vara. Man blir oroligt och åker in och får konstaterat att de hittar inget och så går det över. Jag har svårt att sortera in Andreas röst i det fack där den hör hemma. För den passar inte ihop. Det finns något i rösten som jag inte kan tolka för att det inte hör hemma här.

Jag ringer NUS-växeln. Norrlands universitetssjukhus. Ett av Sveriges främsta. Det numret kan jag i huvudet. Ber att få bli kopplad till akuten och frågar efter Christofer. Hon som svarar tar om, väljer ord flera gånger. “Jag kan säga så här… Men det är nog bäst att du pratar med NIVA. Jag ber dem ringa upp på bara en liten stund.”

Ett samtalsrum på Transportstyrelsen i Borlänge. Blå stolar. Utsikt över Sveriges fulaste stad. Men solen skiner idag. Jag tittar på telefonen. NIVA ska ringa upp. På bara en liten stund. Fakta som hjärnan inte riktigt tolkar.

NIVA ringer. Omsorgsfullt valda ord igen. Vid medvetande och talbar. Magnetröntgen och trombolys. Stroke.

Vi lägger på. Jag tittar på Borlänge. Kan inte sortera än. Men hör tydligt hur jag, världens kanske minst religiösa person säger:

– Snälla Gud, ta honom inte. Jag ger dig vad som helst. Du får ta det du vill ha. Men inte han.

Taxi till Arlanda 2,5 timmar. 4100 kr. Min kollega Nicklas följer med. Vi pratar om skit som hänt oss. Jag berättar om Alexander och de 64 tabletterna. När nu ändå dragkedjan i min hud är öppen. Jag tycker om när folk vet ens skit. Så slipper man gå runt och låtsas.

SAS-loungen en snabbis så att Nicklas ska få i sig något. På flyget sitter jag själv, ingen att prata med, ingen bok, ingenting. Bara jag och mina tankar. Fullmånen glänser över havet. I en annan tid, ett annat liv hade man tagit ett foto.

Man har haft den goda smaken att placera mig i en egen taxi, inte delad. NUS, NIVA, de vet vem jag är, men jag ska till Stroke-avdelningen, Christofer är flyttad.
Jag gör upp bilder där nere i kulvertarna om vad jag kommer att få se.

Och där bakom ett skynke, nästan i en korridor finns han. Och han är ett litet, litet bylte på minst 100 år. Men han är han och han lever och jag känner ändå att det här kommer att bli okej. Inte idag och inte i morgon. Men så småningom.

Name your price. And I will come to pay my dues.

 

87 kommentarer

  1. Det finns inga tröstande ord som tar bort sorg och oro. Det finns ingen genväg. Framför er finns bara en lång resa med ett ovisst mål. Som Robert Broberg sjunger, “målet är ingenting, vägen är allt”… ni är vana att resa tillsammans så denna resa klarar ni också. Kramar till er ❤

  2. Anna-Carin

    Styrkekramar Till Er Båda💪🏽💪🏽🤗🤗. Kämpa på nu, det kommer att gå bra ❤️

  3. Sänder varma tankar och styrkekramar i massor!♥️

  4. Men ojoj. Håller andan när jag läser och blir tårögd! Fy fasiken vilken skräck! Så skönt att det gick bra.

    Varma kramar till er båda! /Lena

  5. Oj oj, tänker på er och hoppas att det snart blir bra igen.

  6. Men åh ❤️
    Många varma tankar till er och hoppas så att allt går bra. Sköt om er båda, kramar

  7. ❤️ ❤️

  8. Margareta

    Oj, oj. Varma tankar till er båda! Allt gott och en önskan om snar bättring! ❤️

  9. ❤️

  10. Alla tankar till er! <3

  11. Blir alldeles tårögd när jag läser. Varma styrkekramar till er! <3

  12. ❤️❤️

  13. Så svårt att greppa vad det innebär, men jag hoppas på det bästa för er. Kram.

  14. Thomas Åhs

    Jag känner inte dig Gunilla men väl Christofer.
    Hoppas av hela mitt hjärta att även fortsättningen går väl för er båda.❤️💕
    Ett slutord till Christofer…..”Stand firm”.

  15. Många tankar till Christoffer, dig och familjen.
    Kramar Titti

  16. Många tankar till Christofer, dig och familjen.
    Kramar

  17. Fick läsa rubriken flera gånger… ”det kan ju inte stämma??!” Ord känns så fjuttiga i sammanhanget… men all värme och kärlek till er.

  18. Åh nej så tråkigt att läsa. Ta hand om er, kommer bli bra precis som du säger. Kram!

  19. Många tankar till er båda! Hoppas verkligen det ordnar upp sig. Kram

  20. Eva-Lotta

    ❤️❤️❤️

  21. Annelie Brisfeldt-Aspehag

    Styrkekramar till er båda 💖.

  22. Jag känner varken dig eller Christofer, men jag har följt er blogg länge.
    Så det känns nästan som att vi känner varandra.

    Jag sänder mina varmaste styrkekramar. Hoppas allt går bra

    //Johan

  23. Varme tanker til dere begge!

  24. Tänker på er och hoppas att Christofer snart mår bättre! <3

  25. Åsa Appelgren

    Så tråkigt att höra, men skickar styrkekramar och hoppas på bättring❤️

  26. Tack för att du delar med dig. Kan känna din smärta. Massor av styrkekramar till er 💓💓💓

  27. Styrkekramar till er båda! <3<3<3

  28. Hoppas på snabb återhämtning.Det kommer fler resor.

  29. Blir alldeles kall, usch vad livet är orättvist o tar snabba vändningar.
    Känner er inte men har med glädje följt er blogg länge. Nu börjar en resa mot ett annat mål – tillsammans klarar ni även den!
    Varma kramar till er båda ❤

  30. Usch och fy, men vilken tur att han åkte in i tid och klarade sig! Nu väntar en annan resa och den kommer ni också givetvis att fixa. Miljoner styrkekramar till er båda <3

    • Gunilla Yourstone

      Ja det var verkligen tur att han befann sig så nära professionell hjälp och fick skjuts in.

  31. Gunilla! Vi känner inte varandra, men jag “träffade” på din blogg för ett tag sedan. Jag har skrivit lite kommentarer och senast kommenterade jag Christoffers dykning på Madeira, där vi dök för sisådär 20 år sedan. Ja, vi har mycket gemensamt, inte minst vår “globtillhörighet”…och det är den som har fört mig till dig:)… på kringelikrokvägar och via FB, blogger och WordPress. Det är som det är, men det jag nu vill säga är att jag KÄNNER med dig, med er…och när jag läste dina ord fick jag kalla kårar efter ryggen! Drömmar, mardrömmar…visade för min äkta hälft…”det är ju precis de drömmar som du har berättat om”…och ännu kallare vart kårarna…hua.
    Gunilla, min okända “vän”…jag känner med dig, jag håller alla mina tummar och jag tror, jag hoppas av hela mitt hjärta att det skall gå vägen…att ni snart är ute och reser igen. KRAM!

    • Gunilla Yourstone

      Gertie, tack för dina fina ord. Mardrömmar behöver inte betyda något heller, hoppas att de inte gör det för dig.
      Vi kämpar och tror att det kommer att bli bra.

  32. Herregud… Alla tankar till er 🙏🏻❤️

  33. Hej Gunilla!
    Känner inte dej men är HKK are och hittade eran blogga av en tillfällighet inför vår Dubai resa i höst. Många stycke kramar till Christoffer o Dej från oss Clara, Frida, Peter o Inger Thunell
    Hälsa Christoffer. Kramar i massor

  34. Johanna Petersson

    Hej!
    Jag känner inte er men följt er länge. Så tråkigt att höra detta, krya på honom och ta hand om dig!

  35. ❤❤❤

  36. Åke Hultqvist

    Hej Gunilla!
    Vi träffades på flyget till Sthlm för ett drygt år sen. Har följt er blogg sen dess. Har också haft nöjet att prata med Christofer i jobbet. Blev lika chockad som alla andra över det som hänt och håller tummarna för ett tillfrisknande som förhoppningsvis går snabbare än snabbt.
    Hälsa Christofer! Tänker på er!

    • Gunilla Yourstone

      Hej Åke, ja kul att du träffade på oss båda på olika sätt. 🙂
      Jag ska hälsa Christofer i morgon när jag kommer dit. Tack för din omtanke.

  37. En flitig läsare i eran fantastiska blogg! Så hemskt att läsa! Massor med styrke kramar!!! Ett litet steg i taget framåt!!

  38. Så tråkigt att höra. Ni har fått resa och uppleva mycket tillsammans, den här resan blir kämpig men till sist blir allt säkert bra. Ni har ju varandra. Hoppas på snabb tillfrisknande. Styrkekramar 💜

  39. Men oj, vännen =(
    Tänker på er <3

  40. Har nyss börjat följa er härliga blogg och ert härliga reseliv. Nog ska det väl fortsätta. Jag skickar också upp en bön, inte ska han svika när man ropar!

    Kram Monica GladiGrönt-bloggen

  41. Vi skickar er värme och styrka.

  42. Fy fan. Ibland hatar jag livet.

    • Gunilla Yourstone

      Jo… fast han lever ju. Så man får vända andra kinden till och vara tacksam. Antar jag.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *