Stroke är en riktig folksjukdom. 30.000 svenskar drabbas varje år. De flesta är förstås äldre, medelåldern är 75 år, men även mycket unga människor kan ibland drabbas.
Sjukdomen beror ofta på att vi idag lever på ett annat sätt än vi människor en gång var tänkta att leva. Vi röker, rör på oss mindre och äter en mer fettrik kost.
Men Christofer då? 48 år ung, vältränad och tobaksfri. Som inte ätit socker på 9 år, är semivegetarian och tränar kampsport och annat flera gånger i veckan?
Nej, Christofer är verkligen inte typen som man förväntar sig ska drabbas av detta och sjukvården har därför genomfört en mycket omfattande undersökning av honom för att hitta möjliga orsaker och kunna ge en förklaring.
Alla resultat har inte sammanställts än, den veckolånga inspelningen av hans hjärtslag avslutades tex först i fredags. Men två saker har så här långt framkommit som tillsammans förmodligen är orsak.
Den målinriktade läkaren som jag skrev om i ett tidigare inlägg, ni vet han som körde ner en kamera i Christofers mage. Han hittade också mycket riktigt ett hål i Christofers hjärta.
När vi människor föds, behöver hjärtat kopplas om. Ett hål i hjärtat som finns i fosterstadiet, stängs normalt när vi tar vårt första andetag. Men för ca 10% av befolkningen kvarstår ett litet hål i hjärtat hela livet. Detta lilla hål gör att en blodpropp som bildats i benen, kan passera hjärtat och gå upp i hjärnan. Normalt skulle denna blodpropp i stället hamna i lungorna.
Ett sådant mycket litet hål har nu alltså hittats i Christofers hjärta.
Den dåliga nyheten är förstås att ytterligare proppar kan passera samma hål igen och orsaka ytterligare stroker.
Den goda nyheten är att hålet kan stängas genom en operation.
Läkarna har diskuterat Christofers fall. Karolinska, som verkar ledande på denna operation i Sverige, ska också konsulteras.
NUS ska börja genomföra denna operation i början på nästa år, som vi förstår det, men vi har alltså inte fått något besked än om det kommer att bli aktuellt för Christofer.
Sedan har man även hittat en annan ”avvikelse” på Christofer. Det högra av de två stora blodkärl som går upp till huvudet via nacken, är mycket mindre än det vänstra och gör dessutom en ovanlig ”knix” bak i nacken. Ungefär i samma område som hans båda strokar hände.
Denna avvikelse i anatomin medför sannolikt en medfödd svaghet i systemet just där och kan mycket väl ha varit en bidragande orsak. Låter logiskt, eftersom Christofer alltså drabbats av två stroker, denna och en mycket liten tidigare stroke, på samma ställe i hjärnan.
Detta är vad vi vet i nuläget. Om det blir operation av hjärtat, vad dessa två fynd innebär för Christofer och oss i risker och livsstil framöver, det vet vi ännu inget om. Men vi hoppas verkligen att vi får någon form av sammanfattande läkarbedömning och prognos innan vi lämnar sjukhuset.
Edit:
Efter att ovanstående skrevs har två röntgenläkare kollat på Christofers huvud-bilder och nu konstaterat att hans avvikelse där är inom gränsen för det normala och därmed inte orsaken till stroken.
Vi har också fått beskedet att Christofer är aktuellt för hjärtoperationen. Men när vet vi inte än. Två positiva besked alltså.
Ännu ett bevis för att man aldrig kan vara säker utan man skall leva medan tid är och det har ju ni gjort och förhoppningsvis kommer det livet tillbaka. Hälsa God bättring till Christofer från mig! Tänker på er!
Ja det har vi sagt till varandra under den här perioden, att tur att man inte l pengarna på hög och sa att när vi blir pensionärer, då…
Man vet aldrig om man får vara frisk och vad som vänt i framtiden.
Människorkroppen är fascinerande och alla kroppar har verkligen sina egna variationer. Trist bara när de ställer till det på det här viset! Själv är jag utrustad med lite extra skelettben här och där, men de har mest orsakat smärta och senproblem. Inget farligt alls!
Jag gissar att om Umeå ska börja göra den typ av hjärtoperation som Karolinska gör så är det förmodligen så att antingen har läkare från NUS varit nere på KS, eller så kommer läkare från KS upp till NUS. Om Christofer behöver opereras så försök att få vara med på något av dessa tillfällen. Det är aldrig fel med en extra specialist! (En av de handoperationer jag var vaken på excellerade dock i kommentarer jag nog helst inte hört. Jag hade en superspecialist som opererade och kläckte ur sig oneliners hela tiden av typen ”Oj, det DÄR har jag aldrig sett förut!”, ”Men titta, det var mig en ynklig sena!” och ”Se där ja, ett extra ben!”. Jag föreslog själv att jag skulle sövas operationen efter…)
Hälsa fortsatt god bättring till C och jag hoppas att du får sova gott inatt och kommande nätter.
Den tanken har slagit mig också att passa på när KS är här. Vi får se hur det blir.
Det lät ju inte så roligt med läkarens kommentarer. Läkare känns dessvärre inte alltid som de mest empatiska och socialt kompetenta.
Man blir chockad när det drabbar någon som känns ung, frisk och stark. Men även om det är mindre vanligt, så händer ju det också. På en utbildning pluggade jag tillsammans med en tjej som fick en stroke i 20-årsåldern. Önskar god bättring! Kramar
Vår läkare berättade att det även i sällsynta fall kan drabba barn. Vet du hur det gick för din studiekompis?
Fakta på bordet är väl ändå skönt kan jag tänka? Så fungerar i alla fall jag. ”Varför blev det så här och kan jag göra något för att det inte ska hända igen?”, i allt från små vardagliga skitsaker till större fenomen. Just den här är väl lite knepigare att förebygga själv, tyvärr men jag håller alla tummar jag har för att det ska gå bra för C!
Tack. Det allra värsta hade varit om de inte hade hittat något alls. Slumpen köper jag inte alls som argument.
Instämmer i att det är verkligen bra att orsaken är funnet. Det är ju inte så alla gånger!! Nu kan ni fortsätta att gå vidare med detta. Tänker på er och önskar er all kraft och styrka!
Ja det känns bra. Vi ska försöka få ur läkarna mer info också om hur mycket operationen kan eliminera risken för en ny stroke.
När jag pluggade med den här tjejen (arbetsterapeutprogrammet på högskola) var det några år sedan hon hade stroken. Det märktes inte direkt på henne längre, men jag vet att det satte sig på språkcentrum, och att hon delvis fick lära sig att prata och skriva på nytt. Tror att rehabiliteringen gjorde henne intresserad av att plugga till arbetsterapeut. Men som sagt, när jag träffade henne mådde hon bra och fixade studierna utan problem.
Har Christoffer behandlats eller tagit NSAID preparat under tiden innan stroke?
Nej det har han inte.