Livet innehåller ju ett antal stora skiften. Som de flesta, eller i alla fall många av oss, är med om. Att gå från barn till tonåring till exempel. Att flytta hemifrån, att börja jobba. Att få barn. För att nämna några typiska.
Ett annat stort skifte i livet är när barnen flyttar hemifrån. När hemmet blir tyst och tomt. Stort och ödsligt. Och man plötsligt har hur mycket tid som helst över för sig själv.
Denna stora livsomvälvande förändring hände mig i höstas. I augusti flyttade dottern till Uppsala och i oktober flyttade sonen till egen lägenhet här i Umeå. Båda två nära nog samtidigt. Dessutom hade dotterns dåvarande pojkvän bott med oss i ett halvår innan, så på så sätt försvann 3 barn på en och samma gång.
Under ett antal år var det inne i bekantskapskretsen att förfasa sig över detta. Att det skulle ske, att det var på gång att ske (kanske att ett av flera barn flyttat), eller att det redan skett. Att bre ut sig om hur hemskt det var för stackars lilla mamma.
Då har man ju missuppfattat hela föräldrarollen tänker jag. För hela grejen med att sätta barn till världen är ju att de ska bli vuxna och flyga ur boet. Klara sig själva, bli vuxna. Och det finns ju inget alls sorgligt i det. Därmed inte sagt att det inte är en stor omställning.
1. Att de faktiskt flyttar ut
Därmed är vi framme vid listans första punkt. För det absolut bästa med att barnen lämnar hemmet är att de faktiskt gör det. Alltför många ungdomar idag har problem med det steget. Vanligt problem är hemmasittare, barn som inte tar sig ut i arbetslivet och ungdomar med ångestproblematik och diagnoser. Dessutom är bostadsmarknaden en mardröm på många håll i Sverige.
Att ens barn faktiskt flyttar hemifrån är en fantastiskt ynnest och något att vara tacksam över. Om man ser till alternativet.
2. Tid för träning
Oj vad man har kämpat under åren för att få tid att ta sig i väg på träning. Mellan matlagning, skjutsning till aktiviteter, läxläsning och annat. Nu när man som allra bäst behöver det, i plus-50-åldern, finns plötsligt hur mycket tid som helst att satsa på den egna hälsan och motionen. Helt underbart och välbehövligt.
3. Tid för gamla och nya intressen
Det fullständigt pyr i bekantskapskretsen av kvinnor som äntligen, äntligen har tid och ork att blomma ut i nya och gamla intressen. Sånt som fått stå tillbaka i åratal till förmån för barn och hem.
Det målas, skrivs, yogas, byggas, sågas, jagas, fotas, hundtränas och fan och hans moster, höll jag på att säga. En fantastiskt möjlighet nu när tiden plötsligt räcker till.
4. Mer pengar
Med färre personer i hushållet att försörja, har man ju plötsligt massor av pengar. Att lägga på de där fritidsintressena tex.
5. Vuxna barn blir ens vänner
Till sist då, nu när barnen inte är barn längre, förvandlas de istället till ens vuxna vänner. Nu kan man umgås för att båda vill det, inte för att man delar familj och hus. Familjebråk och konflikter existerar inte längre och finns det några gamla destruktiva mönster, så har man möjlighet att bryta dem nu. Man kan hjälpas åt och ta delat ansvar i relationen. Samt med matlagning och sånt.
Läs också: Den där dagen när man önskar att man kunde spola tillbaka livet och göra om och rätt – den var går
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Bra perspektiv från dig som ligger 15 år före mig. Kul inlägg och jag längtar redan nu till några av de anledningarna som du valt att ta upp. Inte minst tiden.
Det är det som är så speciellt med barn. Medan de är små är det så intensivt och man längtar så hårt efter den där egentiden. När de väl flyttat inser man att från och med nu har man inte ”rätt till” någon tid med dem alls. De bestämmer och man får snällt be och hoppas. 🙂
Så njut av den tid som är nu. 🙂