Denna höst har innehållit ovanligt lite resor för oss. Anledningarna är flera, varav slumpen väl också spelat en viss roll. Att ibland blir det bara så. Sedan hände även saker i våras som gör att jag valt att ta det lite lugnt med resorna just nu.
Jag var till Österrike i september, men sedan har det varit stiltje och kommer så att förbli ända tills den 15:e december, då vi reser ner till Mauritius över jul.
Mitt jobb
En av de saker som står i vägen för resorna är att situationen just nu på min arbetsplats är sådan att jag som chef behöver vara på hemmaplan och hantera allt det som uppstår och kan uppstå.
Tråkigt på alla tänkbara sätt, och inte främst för mig. Men på ett personligt plan känns det tråkigt att bland annat ha behövt tacka nej till en riktigt dröm-pressresa. Men så kan det bli ibland.
Christofers jobb
Christofer har också haft fullt upp på sitt jobb. Han har ju arbetat för Försvarsmakten sedan kriget bröt ut i Ukraina, uppdragsbaserat. Nu till årsskiftet blir han fast anställd. För Christofer är det faktiskt nytt, så 54 år gammal han är, med ett vanligt jobb, men kollektivavtal, arbetstider, fikaraster och kollegor. Han har tillbringat större delen av sitt liv som företagare och det är något helt annat. Han kommer hem och säger saker som att:
– Imorgon ska jag tydligen vara ledig eftersom jag redan jobbat mina 40 timmar den här veckan.
Med äkta förvåning i rösten.
Sen att ha ett glatt gäng kollegor som man surrar med på fikaraster, det är också nytt för honom. Det är ju en av de stora glädjeämnena med en arbetsplats, allt det är härliga, skojiga snacket tillsammans. Munnhuggeriet, internskämten.
Min sons jobb
Sedan till något riktigt, riktigt roligt. Min son har fått till en flytt av sin dagliga verksamhet från den kommunala anläggningen här i Umeå, där han har fått klyva ved till kommunala vindskydd och sånt, till att istället jobba för Umeås hockeyklubb, Björklöven.
Vi är alla i familjen överlyckliga över detta, sonen stortrivs och får vara en del av något större, så att säga. Jag har svårt att sätta ord på de känslor som detta fyller mig med, hur det samtidigt som jag är glad och lycklig även känns som att jag skulle vilja börja storgråta och kaskadkräkas. Typ.
Men kanske ett citat helt enkelt:
No matter how long the night, the day is sure to come.
November
Resebristen till trots, nu i november ska vi ändå iväg en, eller förhoppningsvis två svängar.
Min pappa fyller 90 år här i november och vi ska fira honom på Orbaden Spa & Resort i Hälsingland. Jag har länge velat åka dit, så det blir superspännande att prova själva hotellet. Plus att det förstås blir mycket roligt att träffas allihopa. Vi och mina barn, pappa och min syster med familj.
Sedan, om inte detta som händer på min arbetsplats sätter stopp för det, kommer vi även att tillbringa en långhelg i Stockholm över månadsskiftet november-december. Vi har ju både släkt och vänner i Stockholm och nu var det länge sedan vi var ner och träffade alla. Vi har även en hel del turistande på listan över saker vi vill hinna med.
Bostad
Till sist då, har vår höst präglats av bostadsrenoveringar och bostadsfunderingar. I normala fall funderar vi väldigt lite på våra två bostäder, radhuset i stan och sommarstugan vid havet. Vi bara bor där liksom.
Nu fick vi ju, som vi redan berättat om, en vattenskada i stuga, som förhindrat oss att vara därute sedan vi kom hem från tågluffen i somras. En bra snickare har anlitats av försäkringsbolaget och nu har vi bett honom titta på badrummet också när han ändå är på plats. Planen är att riva ut även det och göra nytt. Badrummet är supergammalt och slitet, så det är verkligen dags att uppgradera det.
Sedan har vi brottats med funderingar runt vårt radhus. Nu när alla barn är utflugna, ska vi bo i detta rätt stora hus själva ( 4 sovrum och 3 vardagsrum!) eller borde vi ”sadla om” till lägenhet i stället? Vi har varit runt och kikat på lite lägenheter och har väl inte riktigt bestämt oss än hur vi känner. Som så många andra före oss, har vi väl konstaterat att det snarare faktiskt blir dyrare att bo i lägenhet, inte billigare.
Räknar man dessutom med att vi hyrt ut, dels under Rally VM och dels ett rum till en polisstudent var 4:e vecka, så hamnar nuvarande boendekostnad långt under en normal månadsavgift för en lägenhet.
Det är många frågor som ställs på sin spets, när man funderar på sånt här. Hur vill man att resten av ens liv ska se ut. Unna sig en nyproducerad lägenhet med älvsutsikt? Eller bo billigast möjliga och resa upp alla pengar? Gå i pension tidigt med lägre pension men mycket tid? Eller jobba länge och casha ut en härlig fet pension? Ständigt fundera över underhåll, eller bo bekymmersfritt, Och så vidare…
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Ibland tar livet oss på lite vurpor som vi inte alls hade tänkt oss. Bara rida med på vågen o se vad som händer. Brukar säga att allt har sin tid. Min reslust försvann med pandemi men andra saker tillkom o gjordes istället, betalade av skulder, renoverade hus, bygde till en till altan, köpte hund, fick nya vänner osv. Men nu, nu har ressuget kommit!!! Varit en vecka på hundutställning I Tallin, upplevelse, my god, o åker om tre veckor till Zanzibar på en liten lagom yogatrip. Håll tummarna att lusten håller i sig!!!
Låter härligt med yoga på Zanzibar! 😊
Ja med tanke på vad som hände mig så är jag sugen på tidig pension för vem vet vad som händer och hur man orkar…men då skulle jag också behöva flytta till billigare boende.
Härligt med Björklöven! Det finns inget bättre än när barnen trivs på jobbet.
❤️
Ja det är ju en klurig avvägning det där med pensionsåldern. Man är inte sugen på att jobba till 69, men vill ha en hygglig pension.
Vad roligt med sonens jobb hos Björklöven.
En av mina söner är stor Björklövensupporter.
Fina lägenheter i Öbackaområdet.
Cyklade där igår.
Ja vi är så glada över Björklöven.
Öbacka strand är så fint.
Verkligen roligt med sonens jobb. Heja Björklöven.. även om vårt hjärta finns hos Timrå 💖
Hälsningar från Ola och Marianne
Ja heja Björklöven. På mer än ett sätt. 😊
Jag var nyligen på Zanzibar, älskade massor och tänkte genast att Mauritius är lite som Zanzibar (till skillnad från Seychellerna och Maldiverna). Ska bli kul att läsa er jämförelse, så blir det kanske Mauritius för mig också.
Zanzibar är härligt med en afrikanska kulturen, livet längs stränderna mm. Det är väl kriminaliteten som känns som ett bekymmer där.
Vi får se vilka likheter vi hittar på Mauritius. Och vilka skillnader. 🙂
Hoppas du fortsätter skriva Lena, btw, jag skulle verkligen sakna det om du lägger ner! 🙂
Hmmmm, ärligt talat så får vi se om jag tar upp bloggandet igen. Har verkligen kommit helt av mig både med att fota och skriva. Hade med systemkameran till Zanzibar men tog den aldrig upp av resväskan… Var tidigare i höst i på safari i Sydafrika och i Doha, har fortfarande inte ens kikat på bilderna därifrån.
Hmmm… Ja det måste ju vara baserat på lust förstås.