Ska vi börja dagens inlägg med att bikta oss, rent av?
Jag drar igång med att avslöja för er två av mina mer framträdande egenskaper som jag normalt försöker undvika att berätta om.
För det första, jag är rätt opraktisk, oteknisk och ohändig. Det tycker jag är pinsamt och försöker i möjligaste mån mörka. Men är det möjligt att inte förstå sig på en teknisk manick, så är det tyvärr ofta där jag hamnar.
Den andra egenskapen är att jag kan vara rädd för, eller tveka inför mycket, men jag skulle aldrig, aldrig erkänna det. Jag alltid lika fascinerad när någon annan helt enkelt kliver fram och säger:
– Det där vill inte jag prova. Det ser otäckt ut.
Jag själv må tycka att saker ser hur otäcka ut som helst. Men jag skulle aldrig erkänna det. Och aldrig dra mig ur. Utan jag biter ihop, låtsas som ingenting och kör på. Det må vara med blodsmak i munnen, om det är så.
Nu har säkert ni klipska läsare redan räknat ut varåt det barkar.
När det vankas elcykel i St. Anton på min resa i Österrike, får jag definitivt en liten knut i bröstkorgen. Ser mig själv trycka på fel knapp och handlöst kasta mig själv och min fina lilla elcykel rakt ut över kanten ner i någon djup ravin 1000 meter nedanför.
Men tvekar jag? Nej. Nu tutar och kör vi bara. I detta fall dessutom högst bokstavligt.
Vi får cyklar utdelade efter vår längd. Jag hamnar i gruppen Medium. Väljer en knallorange så att de enklare ska hitta mig nere i den där ravinen. Sadeln kan man ändra superenkelt med en spak. Faktiskt under pågående cykeltur om så behövs. Skiftnyckel-eran är förbi. Vi får en förvirrad genomgång av hur cyklarna funkar. Förvirrad, för det visar sig att alla cyklar är olika. Har olika knappar och reglage.
En på-knapp. En pil-upp-knapp för mer gas i motorn, en pil-ner-knapp för mindre gas i motorn. En flärp för att växla upp, en för att växla ner. Inte två olika växelkugghjul som tur är, jag som hela mitt liv alltid cyklat på rätt oavancerade cyklar med max 5 växlar och alltid men en pålitlig fotbroms. Här är det förstås 2 handbromsar som gäller.
Vi får öva lite alla 28 tillsammans på en trafikerad gata. Nåja. Sen är det off we go och allt det där. Vi hojar på upp genom St. Anton. Skir krispig morgonluft.
Det känns lite svajigt. Minst sagt. Oförutsägbart. Okontrollerat. Känslan av att inte ha en aning om ens reaktioner kommer att vara de rätta vid ett skarpt läge. En plötslig situation.
Högst upp i byn stannar vi och väntar in hela gruppen. En chans att andas ut. Sedan blir det en mindre landsväg. Inga avtagsvägar och mycket glest med biltrafiken. Så småningom får man upp rutinen. Lär sig hur cykeln funkar. Vad man ska och inte ska göra.
Inte starta med maxmotor t.ex. Otroligt dum grej, lär jag mig den hårda vägen. Och inte justera pedalerna manuellt innan man hoppar upp på cykeln. För det är pedalens rörelse som jump-startar motorn liksom… Nåja, tur att jag höll i styret i alla fall.
Vi stannar för en fika halvvägs upp. Sedan blir det mer avancerat. Slingrande brant grusväg i serpentiner. Men nu börjar ett flow infinna sig. Vi cyklar genom en härlig dalgång, kor betar i grässlänterna, solen skiner och berget Patteriol, St. Antons svar på Matterhorn tornar upp sig framför oss.
Det här är kul! Tillåter jag mig att tänka. Njuta lite av farten, vinden i håret. Att susa fram.
Så är vi framme i slutet på dalgången. Här slutar vägen och vandringsleder tar vid. En Hütte förstås, vi är ju ändå i Österrike, där en trevlig måltid på två rätter serveras. Innan vi susar nedåt igen.
Elcykeln är tämjd, det vilda djuret galopperar nu fogligt i mina strama tyglar.
Det här måste göras om igen, nästa gång jag är i Alperna, känner jag ju nu! Ett perfekt sätt att ta sig långt och snabbt fram. Se mycket på kort tid. Och tänk så smidigt att slippa kolla busstidtabeller och slippa passa tider när man vandrar. Bara att cykla iväg dit dagens vandring startar. Och sen hem igen när man är klar och nöjd.
Läs också: Vandring till Bachlalm – och mysteriet med de försvunna murmeldjuren
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Hej
Inte visste jag att du va orolig inför cyklandet.
Tyckte du löste det megasnyggt.
Tack för omnämnandet och sällskapet under resan! 🤩😘 De gör vi om 👍
Jag får alltid en liten klump någonstans när jag ska prova något nytt. Men som sagt, det låstas jag inte om och visar inte. 😅
Ja det måste vi göra om. Trevligt att resa tillsammans. Tack för hjälp med foto.
Vi hyr som regel elcyklar när vi ska nöjescykla, om priset inte skenar. Riktigt roligt sätt att ta sig fram på och effektivt på vägar i Alperna kan jag misstänka. 🙂
Ja effektiviteten är det som framför allt lockar för mig. Det kan ofta vara trixigt att ta sig fram till starten på vandringarna annars. Med el-cykeln har man ju löst det. Och träning kan det bli av turen ändå, i och med att man väljer styrka på motorn själv.
”Väljer en knallorange så att de enklare ska hitta mig nere i den där ravinen” – HAHA, tack för dagens skratt 😂
Hehe 😂👍
Jag var på en föreläsning för någon vecka sedan. Föreläsaren betonade att det är viktigt bli bekväm i det obekväma. Dessa ord tog jag med mig och tänker på dem när jag läser detta trevliga inlägg. Kram !💖
Det tror jag också. Dels för kreativiteten, för att inte fastna i gamla hjulspår. Och så för att inte bli gammal förtid. Man får aldrig sluta med nåt och aldrig sluta testa och vara nyfiken. 🙂
Hej! som vanligt både rolig och användbar läsning för oss som villl resa! Brukar alltid kolla här inför mina resor! En helt annan sak, ett tips☺️Känns ju förmätet att försöka tipsa så vana globetrotters som ni, och ni har säkert hört om detta redan. Jag tänker på brittiska The Hallmark trust och National trust. De renoverar gamla hus, slott, fiskarstugor och stadslägenheter och hyr ut till vem som helst . Om man bokar långt i förväg är kostnaden som en bättre hotell. Vi bodde förra sommaren i ett hus som var från 1300-talet, på landsbygden i Wales. Varsamt renoverat, fantastiskt och med bekvämligheter från vår tid (😉).Men det finns också tex 1700- talslägenheter i centrala London. Man hyr hela stället, självhushåll och det är oftast bäddat och klart när man kommer. Tänkte att detta kunde passa er nästa gång ni är i UK.
Åh vilken grej! Nej det visste vi inte, tack för tips. Det måste vi ju absolut testa nästa gång vi besöker Storbritannien.
Den andra heter Landmark trust☺️
Dom cyklarna ser ganska avancerade ut, men du klarade det ju galant. Visst är det fantastiska vyer som man susar runt bland. Trevligt inlägg.
Själv har jag alltid haft svårt att växla , spelar ingen roll hur få eller många växlar jag haft på mina cyklar. Dessutom körde jag oftast på en och samma växel, lyckades alltid att få kedjan att hoppa av. När elcyklarna kom skulle jag så klart försöka med en sådan, med motorn i framhjulet höll det på att gå riktigt illa. Vi, jag och cykeln, rusade i full fart upp på en grusstig och samtidigt en kurva. Att jag fortsatte att cykla efter den händelsen, var bra. Med den cykeln skulle vi cykla upp till Grossglockner, Österrike, det är många cyklister på den vägen. Nu har inte dom cyklisterna hopvikbara elcyklar med små hjul osv som vi hade. Vi kom upp till 1850m där tog både batterierna och vi slut. Nerför är inte enkelt att köra, speciellt om man gör som jag, låg med foten på bromsen och det började ryka! Idag har vi andra stora elcyklar med motorn mitt i, mycket bättre och bara handbroms och jag har lärt mig att växla hihihi
Jo det gick ju faktiskt bra. Jag och cykeln blev kompisar. 🙂
Kul att ni investerat i el-cyklar, man blir ju lite sugen. Men kan ju vara en farlig hobby också, tur att det ändå gick bra för dig.