En galen solnedgång och middag i ett strandat flygplan

Manuel Antonio i Costa Rica får bara en heldag mellan två övernattningar av oss. Ett misstag kanske, för vi får verkligen en skön vibe här och hade gärna stannat längre. När vi anländer efter mörkrets inbrott första kvällen, kör vi förbi en ziljon härliga restauranger som man hade velat äta på. Hur ska man hinna det om man bara bor två nätter liksom?

Vårt besök i Manuel Antonio National Park har vi redan berätta om i ett separat inlägg. Men knappt är vi tillbaka på vårt hotell efter denna heldagsupplevelse förrän en annan tilldragelse pockar på vår uppmärksamhet. Solnedgång coming up! Vart ska man positionera sig tro? Den ständiga frågan på resa och i synnerhet då om man befinner sig på västkusten i ett tropiskt land med ett världshav som granne. Hotellrummet blir det bara studs på, vi måste ut igen. Över vägen och ner mot stranden.

Precis i tid är vi där. Stranden badar i kvällsljuset. Det som kommer precis innan solen går ner. Här är massor av folk. Men inte på det där packade solsängar bredvid varandra sättet, utan mer på här är stranden en plats där vi umgås-sättet.

Någon är ute och går med hunden i vattenbrynet, barn leker i sanden, eller äldre barn ute i vågorna. Ett gäng spelar fotboll. En båt kommer glidande. Någon åker paragliding.
Solskivan sänker sig långsamt rakt ner i Stilla havet.

Där har man ju redan fått en upplevelse som borde räcka för kvällen. Men vi minns alla de där coola restaurangerna från gårdagskvällen. Att sätta sig på hotellets restaurang ikväll igen och käka en burito känns inte aktuellt.

Landsvägen här är inte att leka med. Kurvig, smal och utan vägren. Dessutom obelyst. Att promenera är ett självmordsuppdrag. Tänk så bra vi har det i Sverige ändå, som har samhällsplanering för medborgarnas bästa. Upplysta promenadstråk överallt.

Här blir det taxi istället.
– Kör oss till flygplanet, säger vi. För coolast av alla härliga restauranger som vi såg igår, var ju den med ett eget strandat flygplan. El Avion, där vill vi äta i kväll.

Flygplanet är liksom entrén. Och en bar. Utanför en stor terrass. Ljuset är inte riktigt borta än. Vi anar havet där nedanför och ser en tunn strimma rosa sken ovanför. Vi får ett bra bord. Fastän vi inte förbokat utan bara dyker upp här. Tar varsin drink och sedan mat. En bowl tar jag. Som smakar bra och känns nyttig väldigt.

Coolt ställe och härligt att vi hann med att ta oss hit. Det fanns ett ställe som var en gammal järnvägsvagn också. Det får bli nästa gång helt enkelt.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.