Två dagars ledningsgrupp i Stockholm är till ända. Skönt och kreativitetsfrämjande att för en gångs skull ha fått byta ut Myndighetens lokaler bredvid järnvägen i Borlänge mot Elite Hotel Plaza vid Stureplan. Blivit bortskämda med fika-buffé som sig bör på konferensanläggning.

Aqui Tapas till kvällen efter tips av en vän. Samma som passade Trulle under hundvaktskrisen i Frankrike.

Tapas

Tjugo över tre stiger jag på Norrlandståget på Centralen. 2,5 timmar förlorar jag bara mot flyget. Kan det vara värt. Jag gillar ju tåg i allmänhet och Norrlandståget i synnerhet. Terriern Charlie stiger också på med husse och allt och har platsen bredvid mig. Kupén är halvfull när vi rullar, men ironiskt nog har de enda två som medför hund idag hamnat bredvid varandra på ett 2-säte. Fast min hund kommer senare, som jag förklarar för Charlie och hans husse.

Både Charlies husse och jag har valt att dissa SJ´s restaurangvagn, utan medför istället egna inköp från Centralen. Jag får numera mardrömmar av samtliga SJ´s rätter som varit desamma i uppemot 6 år. Köpte en sallad i en av de där runda kurerna vid Centralens norra ände. Fick ett hjärnsläpp i hastigheten. Portobello stod det på min sallad med Medelhavstema. Och jag tänkte på något sätt att det var italiensk korv. Med det är ju svamp. Och inte min favorit direkt med så mycket svamp i en sallad. Men det är bara att bita ihop. Det är detta jag har att tugga på de närmaste 6,5 timmarna.


Ringer pappa:
– 16:43 ankommer vi. Vagn 4, längst fram i tåget.

Vi är välsynkade pappa och jag, detta har gjorts förut. Tåget stannar i Gävle. Lite sent, vi har legat och segat bakom ett annat tåg sen Furuvik. Jag hoppar av först. Där står pappa med Trulle i koppel och mat, hjärtmediciner och bajspåsar packade i Coop-kasse. Snabb kram och så på tåget igen, sist denna gång.


Charlies husse har skrutit upp sin hund som en riktig best när det kommer till umgänge med andra hanhundar, men nu när Trulle är på plats, så nosar de bara på varandra. Först nos mot nos, sedan nos mot ända. Kort hälsningscermoni, sedan kompakt ointresse. Båda rullar de ihop sig där på golvet på maximalt avstånd från varandra. Två tåg-rutinerade äldre gentlemän med egna vanor och rutiner.

Två damer har också klivit på nu. Med ett gäng Bichon Frises i burar. Men bokningen är fel, de har inte hundkupén utan vanlig. Konduktören trixar och fixar. Jo det finns plats i 4-gruppen närmast dörren. Damerna installerar sig, hämtar rödvin från restaurangvagnen. Hundarna hämtas ut från burarna. Nosar entusiastiskt runt i hela kupén. Rökraspiga röster läxar upp Chalies husse, nej hundar är inte vanedjur, de är flexibla så. Om de styrs med en fast van hand.

I Sundsvall är det som alltid personalbyte och ett lite längre uppehåll. Trulle och jag står beredda vid dörren och springer ut. Siktar på bommen. Där finns lite ogräs att kissa mot. Trulle gör det han ska. Knows the drill. Vi småjoggar tillbaka. Lite stressade, för tåget är lite sent och uppehållet därför bara 3 minuter långt idag. Bichon Frise-damerna bolmar utanför vagnsdörren. Möter Charlie och hans något äldre husse och hinner bli lite orolig för om han ska hinna tillbaka. Har han sett att det bara är 3 minuter?

Medan jag håller ett vakande öga genom fönstret flyttar jag på Trulle och mig. Till den innersta 4-gruppen som nu tömts på folk. Det är skönt att sitta lite själv. Charlie med husse är med. Dörrarna stängs. Nu ser jag Anders Hansens Min hjärna på SVT Play. Hinner avsnitt 1 innan vi når Härnösand. Nu går Charlie av. Ser mig omkring. Bara jag och ena Bichon Frise-damen kvar. Hon ligger visst och sover under sätena i 4-gruppen nu. Några chipssmulor på fleecen.

Nu får jag ge upp streamad teve. Efter Härnösand är det wi-fi-löst land medan tåget snirklar sig inåt land mot Kramfors. Bilarna har fått Höga-Kustenbron för ganska många år sedan. Tåget måste fortfarande ta sin omväg. De sista timmarna är sega. Orkar inte gå ut till bagagehyllan och öppna resväskan och gräva fram min bok. Det får bli Skäringer-Mannheimer istället. Ett svart Norrland utanför. Och Botniabanans många tunnlar. Bichon Frise-damen vaknar och surfar på telefonen. Fortfarande kvar under sätena.

Tjugo i tio når vi Umeå. Trulle och jag har krypavstånd hem. Ifall nu det en dag skulle behövas. Lite sega, lite hungriga. Efter ännu en kväll på Botniabanan norrut.

Vill du läsa om fler av våra tågresor? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.

 

Etiketter

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *