Ja det blev akuten igår. Christofer har stora problem med magont runt sin RIG i magen och ringde i säkert en timme till Strokecenter på numret han fått med sig hem. Medan jag skrev mitt inlägg om Bästa resorna 2019. Sedan gav han upp och ringde 1177. Kvinnan där sa att så där ska du ju inte behöva ha det under helt julhelgen, åk in till akuten.

Sagt och gjort. Christofer som inte varit utomhus på en vecka packades in i bilen med snyggaste joggingbyxorna på och jag körde mot akuten. Utmärkt generalrepetition för mig som varit rädd att jag ska sjabbla till det om skarpt läge uppstår.
Sköterskan säger till oss att det är ju fördelen med stroke i bakhuvudet, att det inte blir några kognitiva förändringar. Dvs personlighetsförändringar eller nedsättning av intellektuell förmåga. Sant, det är vi tacksamma för. Även om vi förstått att hjärnstammen annars är sämsta tänkbara.
Lång väntan. Detta måste vara en av årets sämsta dagar att åka in. Dessutom har det kommit in ett brännskadat barn, får vi höra.

Jag vet ju inget alls om detta barn eller just denna olycka. Men ser framför mig julstress och hets. Knäck som måste kokas, köttbullar som måste stekas och pepparkakor som ska gräddas. För att allt måste, bara måste, bli perfekt. Och så en liten barnahand på plattan mitt i allt. Den där sekunden när allt gick fel. Det tycks, tänker jag, som att vi alla och var och en måste lära oss på egen hand att lyckan den finns ju aldrig där i perfektionen. Den finns inte i den perfekta Facebook-julhälsningen med hela familjen i likadana flanellpyjamaser framför granen. Inte i den hemkokade knäcken. Inte i dyra presenter. Man måste söka den någon annanstans.  Den borde ju finnas där bara i en obränd barnahand. Ett friskt barn som talar och går. Men vi människor kan aldrig ju nöja oss med så lite. Vi måste ha mer och perfekt. Och det enkla och självklara, det kan vi inte uppskatta. Förrän vi inte har det mer. Tänker jag för mig själv där i väntrummet på Akuten.

Vår läkare kommer av accenten att döma från Tyskland. Är entusiastisk.

– Den där kan ju jag bara slita ut, säger han om RIG:en. Inga problem. Jag ska bara läsa på lite först.

För Christofer behöver ju inte RIG:en. Efter sin mirakulösa svalj-återhämtning. Men ingen verkar riktigt vilja ta ansvar för den, nu sen den väl kommit på plats. Inte Stroke och NIVA för de pysslar ju med hjärnor, inte magar. Och inte radiologen. För de har ju bara satt dit den. På uppdrag av Stroke. De verkade på det hela taget rätt frågande vid tanke på ett borttag överhuvud taget. Verkar inte göras på så många patienter. Mest sätta dit.

Men vår tyske vän är inte den som är den. Han är redo att rycka. Hålet kommer sedan att sluta sig på bara några minuter. Och vi känner oss lättade och glada om vi kan bli av med den så snabbt och lätt. Och därmed förhoppningsvis även smärtan. Men han hejdar sig i sista stund då han läser att det finns en komplikationsrisk när RIG:en suttit kortare än tre veckor. Tillbaka på noll. RIG:en blir kvar och vi får 5 timmar senare lämna sjukhuset i samma skick som vi kom.

Umeå rådhus

Klockan är över 5. Det är mörkt ute. Och vi som skulle ha Lilla julafton med barnen och allt.

Men hemma har Alva handlat lax och färdig potatisgratäng i charken. Och gjort julsallad och tomteskumspannacotta. Vi dukar med ostruken julduk med stearinfläckar på. Och våra julljusstakar som bara får komma fram på självaste julafton. De röda tomtarna från Svenskt Tenn. Som jag skaffade på den tiden när jag var ung och ännu trodde att lyckan kunde köpas. I de rätta design-affärerna.

Plockar in granen som vi klär. Öppnar julklappar. Ser Ensam hemma på en gammal DVD från förr.

Granen är sned och belysningen sitter ojämnt. Men det duger fint åt oss. För jag har lärt mig vid det här laget, den hårda vägen, att vägen till lyckan den går aldrig genom perfektionen.

Etiketter

14 kommentarer

  1. Så sant så sant, lycka kommer inte genom perfektion. Hoppas ni får en fin jul trots alla besvär. Åtminstone önskar jag det. En riktigt God Jul till er!

  2. Så fint, berörande och klokt skrivet. Skönt att höra att det gått så mycket framåt ändå och att ni fått tänkbara förklaringar (med åtgärder) till det inträffade. Har tänkt mycket på er! Varma julkramar!

    • Gunilla Yourstone

      Allt ser ju på det hela taget ljust ut för oss tycker vi. Även om mycket jobb återstår.

  3. Ann Beutler

    Kloka ord och ack så sanna…vi får vara tacksamma att vi har det som vi har det..allt kan vara mycket värre. Funderar över varför C har ont där…det är väldigt ovanligt. Se till att få bort den snarast möjligt…Alvedon i fulldos kanske kan lindra lite. Stor julekram till er❤️

    • Gunilla Yourstone

      Allt kan alltid vara värre. Jag tycker att vi är lyckligt lottade ändå.
      Förhoppningsvis ryker RIG:en efter helgerna.

  4. Tycker om julbilderna från Umeå.
    Ser fint ut i ert kök.
    Det bästa bor i det enkla.
    Önskar er en trevlig julhelg fri från akuten.

    • Gunilla Yourstone

      Vi ska nog klara oss från mer av akuten. När vi vet att det inte är något farligt, typ en blödning i magen eller så.
      Visst är rådhusgranen i år fin? 🙂

  5. Alldeles sant! Och fint skrivet! God jul till er!

  6. ❤️ Fint skrivet och så sant.
    Önskar varma julvindar att strömma mot er! God Jul! 🎄

  7. Gunilla, jag är helt ovetande om det som hänt C och det ni går igenom. Sänder er en styrkekram och du har så rätt, prylar och annat är inte livet.

    Jag kan ana hur det känns då jag själv låg på strokeIVA i Umeå för ett år sedan. Någonstans så finns styrkan. Kram

    • Gunilla Yourstone

      Hej Katarina, fick du en stroke för ett år sedan alltså? Hur gick det för dig?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *