Det här med sömn har alltid varit komplicerat för mig. Minns även från barndomen att jag rätt ofta hade svårt att somna. Låg vaken när alla andra sov.

Har alltid haft nätter då och då när sömnen gått i baklås. Och sen en jobbig dag att kämpa sig igenom efteråt.

Med småbarnsåren kom oförmågan att sova på mornarna. Att man visste att man skulle vakna 6-7 hur dåligt man än sovit på natten.

Med skilsmässan lade sig kroppen till med ovanan att vakna klockan 3. Och kanske inte somna om. I 13 år hade jag det så. Vaknade i stort sett varje natt. En bra natt somnade man om. En dålig, tja…

Jag gjorde faktiskt en lista 2019, 50 saker att hinna med innan jag fyller 50. Där fanns, ”Sova hela nätter” med. Men hur får man det att hända liksom?

Pandemin var det som hjälpte mig. I och med pandemin, när all stress föll bort och man dessutom kunde ta sovmorgon ända till 8 på vardagarna, eftersom kontoret låg 10 steg bort från sängen, gjorde att jag äntligen kunde sova hela nätter ibland. Men inte alltid.

Nu för några veckor sedan föll den sista pusselbiten i min sömn på plats. Jag fick först låna, sedan köpa ett tyngdtäcke av en kollega. 7-9 kg är det på. Har fått lära mig att det finns olika viktklasser.

Och voala, bara så där, efter alla års kämpande, sover jag som ett spädbarn på nätterna. Inte alltid i sträck utan att vakna, men vaknar jag så somnar jag i regel snabbt om. Jag sover 8 timmar, 9 timmar, 10 timmar på en natt. Sova till halv 10 är inget konstigt nu, som jag inte klarat sen innan barnen. Dessutom gärna 2 timmars djupsömn. Före pandemin var det mer vanligt att läsa av 38 minuters djupsömn på klockan efter en natt.

Så till alla er läsare där ute som också har problem med sömnen, testa ett tyngdtäcke. Det funkar inte för alla. Men om det funkar. Oh my god!

Hong kong

 

2 kommentarer

  1. Jag köpte också ett tyngdtäcke för några år sedan. Världens bästa köp!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.