Gisuris-Kutjaure: dag 2 på Treparksmötet

Vi vaknar i Padjelanta. Våra drömmars nationalpark! Nu är vi här och ska vandra hela dagen i nationalparken. I natt har gänget delat upp sig på två mindre stugor. Ungdomarna i en och vi gamlingar, jag och Christofer, i en annan. Vi två vaknar och går upp först förstås.

Nu har det klarnat upp och solen skiner inbjudande från en blå himmel. Senare får vi veta att detta inträffade redan i går kväll. De kvällspigga ungdomarna har fångat en fantastisk solnedgång på bild. Då sovs det redan skönhetssömn big time i vårt lilla pörte. Nu är vi early birds istället. Hämtar frisk jokkvatten och kokar vår vandringsgröt med blåbärssoppepulver i. Äter sittandes ute på vår bro i solen.
Kan inte motstå att gå in och skramla lite i den andra stugan också. För vi måste ju komma iväg. Medan sol är.

Vi får också en betydligt bättre mellantid i dag. Kommer iväg tidigt. Nu går vi över spänger i myrmarksland. Rakt, flackt och i en orangefärgad mättad lösning av hjortron. Timingen för denna vandring, första dagarna i augusti är perfekt för hjortronälskaren. Man kunde bara önska att man haft mer tid att plocka. Att man kunnat bära med sig.

Ledet löses snart upp, idag som igår. Först de energiska. Som vill komma fram någon gång. Sedan vi som vill plocka hjortron, stanna och fota Kung Karls spira. Men vi sammanstrålar till lunchen ändå.

Gårdagen och förmiddagen idag har gått längs Padjelantaleden. Den är en gigant. 16 mil lång och sammanlagt 10 etapper. Slutar inte förrän i Kvikkjokk. Men vi ska ju inte gå hela. Efter lunch är det dags att vinka farväl till Padjelantaleden, svänga höger och korsa 3 väldiga jokkar med tre väldiga broar över. För att sedan vika tillbaka igen mot nordöst, Akkajuare och Ritsem.

Vi ser broarna på långt håll. Imponerande med rak, stolt hållning. Vi ser det klarturkosa vattnet i forsarna. En tropisk färg! Många som tältar tar en natt här. På någon av öarna i deltat. När vi tagit av märker vi snart att det blir mindre folk på leden. Glesare mellan vandrarna. Inte för att det var trångt innan heller. Men nu är det bara vi. Eller bara vi? Vi och alla miljarder hjortron.

Nu kastar jag in handduken och frigör en packpåse. Jag måste ha något att lägga hjortronen i. Förutom munnen då. Det tar längre tid att vandra nu, många pauser. Men vi ska ju ingenstans. Eller jo det är ju det vi ska. Men inte snabbt och inte bråttom.

Ungefär samtidigt som vi ser Kutjaure-stugan, kliver vi ut ur Padjelanta. Vinkar farväl för denna gång. De oändliga hjortronsmyrarnas park. Här vid stugan är det trevlig stämning. Eftersom solen skiner sitter folk ute på bron och vid picknick-bordet.

– Ni ska väl ta ett dopp i poolen? Hör sig stugvärden för. Jo det är klart. Vi svidar om till badkläder och går ner till jokken. För här finns ju naturliga pooler i form av lugna skyddare vikar. Dock har naturen glömt uppvärmningsdetaljen i just de här poolerna. Temperaturen är förstås ensiffrig. Men man ångrar väl aldrig ett bad?

Till kvällen sitter vi ute och äter. Festar sedan loss på mina medhavda hjortron. Några spelar kort i stugan när skymningen faller. Jag hittar boken Tatueraren i Auschwitz och läser i det sista kvällsljuset. Dag 2 är avverkad. Förbrukad, borta. Padjelanta gjort, lagd till handlingarna. Men vilken dag. Och vilken nationalpark.

Fakta om dagens vandring

Dagens etapp är 18 kilometer lång. Total stigning 340 meter och 365 meter nedför. Vandringen går hela vägen genom Padjelanta nationalpark, de första 10 kilometrarna läng Padjelantaleden. En stor del av vandringen går på spång.