Vägen västerut. Det låter som Kalifornien och Vilda västern. Men i Sverige bröts också ny mark. Nybyggare trängde ut nomaderna. Naturtillgångar bröts, höggs ner och dämdes upp. Vägen västerut byggdes. Den första i sitt slag. Därav namnet. Den första väg som löpte rakt in över den svenska fjällkedjan.

Naturligtvis fanns ett syfte. Pengar skulle tjänas. Lapplands väldiga natur skulle tjäna Sverige som den gjorde bäst. I besegrat skick.
Ett av Europas mäktigaste vattenfall tystnade. Blev till en rännil. När en väldig damm dämdes upp där ovanför.


Vägen västerut är fortfarande unik. Förr de leder ingenstans annat än ut i vidunderlig natur. Vi hamnar här av misstag nästan. Eller för att Gällivare inte levererar som turistdestination. Allt vi vill se och göra där är stängt och låst när vi kommer. Så det får bli Porjus och Stora Sjöfallet i stället.  Vi åker Vägen västerut. Vägarbete. Vi kan inte låta bli att le när vi ser Trafikverkets stora skyltar “Om möjligt välj en annan väg” Uppenbart tillverkade för södra Sverige. För någon annan väg finns ju inte här förstås. Man får åka den som finns. I vilket skick den nu kan tänkas vara.

Naturum är nytt och vackert. Man kan nästan känna doften av järnvitrol. Lunch och fika finns, kaffet är gratis om man svarar på en enkät. Det gör Christofer så gärna. För sitt älskade kaffe.
Renskinn, dyra fotoböcker och uppstoppade renar. Och den stora tubkikaren, riktad mot fallet. Det som var fallet. En gång.


Vi åker vidare någon kilometer. Förbi campingen, kraftanläggningen och ett vitt garage. Parkerar bilen vid sidan av vägen. Just efter den lilla blå skylten Soldalen. Soldalen är en gammal rajdled. Jag som samtidigt läser Ett jävla solsken av Fatima Bremmer, boken om Ester Blenda Nordström, har just läst om långa strapatsrika rajder över fjället för att nå sommarvistet. Innan snön smält bort. Om natten när skaren ännu bär. I 13 timmar i sträck för att nå fjällbjörksveden i nästa dal. Plötsligt vandrar jag själv på en rajdled.


Vi stiger uppåt. Utsikten bakåt är campingen och kraftstationen. Men vi är sprudlande entusiastiska ändå. Vi är ju på väg. Och på vandring!

Kan du se Alva?

Vi går över ett pass. Civilisationen bakom oss försvinner. Och framför oss öppnar sig Soldalen. Milsvid utsikt över det skönaste av landskap. Och vid våra fötter samtidigt hundratals gyllene solmogna hjortron. Bara att plockas och ätas som de är.






Här vid en liten tjärn slår vi läger. Kokar nudlar med smak av Tom Yam. Öppnar en rulle Ballerina. Äter oss snudd på mätta på hjortronen. Solen gassar. Vi är ensamma i världen på den bästa av platser.



Att vandra till Soldalen

Hur hittar man leden?

Vägen västerut hittar man 6 kilometer norr om Porjus längs E45:an. Leden till Soldalen börjar en dryg timme efter Vägen västerut. Efter Naturum åker man förbi först campingen och sedan kraftanläggningen och ett vitt garage. Sedan kommer en liten blå skylt på höger sida av vägen. “Soldalen”.


Hur långa är vandringen?

Detta är en kortare vandring, 3 kilometer enkel väg. Man vänder efter den förödande vackra utsikten, när man sedan ser dammen och ett vindkraftverk där nere i dalen.

Vilka fler vandringar kan man göra i området?

Förslag på fler vandringar hittar du på Laponias hemsida.

Vad får man göra och vad får man inte göra i Världsarvet Laponia?

Stora Sjöfallets nationalpark är en del av världsarvet Laponia. Tänk på detta:

  • Traditionella ledmarkeringar är sparsamma och passar in i naturen. Gör inte nya ledmarkeringar eller rösen.
  • Tvätta dig inte uppströms en bäck där andra hämtar dricksvatten.
  • När du har gjort dina behov, gräv ner eller lägg stenar på.
  • Ta inte mer än du behöver. Det ska finnas kvar för generationerna som kommer efter oss.
  • Undvik att störa renar eller skingra hjordar.
  • Tälta inte intill rengärden.
  • Det är förbjudet att skada träd eller annan vegetation, att plocka ägg eller samla in insekter.
  • Det är även förbjudet att medföra hund.
  • Förbud mot att ställa upp bilar eller husvagnar.

Läs alla våra inlägg från Lappland här.

Älskar du också vandring? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.

12 kommentarer

  1. Vilket ögongodis! 😍🏔Hjortron, sjöar och snöklädda fjäll i solsken – fyra kriterier för en riktigt grym vandring! 😀

    • Gunilla Yourstone

      Hehe, precis. Allt man vill ha. 🙂

      • Sara Källgarn

        Eftersom jag nästa vecka flyttar från Skåne och börjar som förvaltningschef för Ungdom Kultur och Fritid i Gällivare blir jag intresserad när ni skriver så här: “Vi hamnar här av misstag nästan. Eller för att Gällivare inte levererar som turistdestination. Allt vi vill se och göra där är stängt och låst när vi kommer. Så det får bli Porjus och Stora Sjöfallet i stället.”
        Vad hade ni velat se och göra, vilken tid/dag hade ni velat kunna göra det? Visste ni innan att ni ville göra detta eller att det var stängt? Vad skulle ni vilja att vi gjorde annorlunda/bättre ? (Lägger samma fråga på fbsidan med inlägget för att om.mökligt få fler tips, och avisering vid svar, maila mig gärna)

        • Gunilla Yourstone

          Jo vi hade siktet inställt på att besöka gruvor i Malmberget. Det var egentligen där hela resan började. Vi skulle se Malmberget som min mamma kommer ifrån och gruvan. Sedan växte resan runt det när vi ändå åkte. Men när jag skulle boka gruvtur, så var Aitik helt stängd för besökare. Och vanliga gruvan tog inte emot besök på helger. Vi hade bokat resan så att vi var där fredag kväll-söndag.
          Då visste vi inte vad vi skulle där att göra riktigt och eftersom boende var komplicerat att hitta i Gällivare (hittade bara dyrt med delat badrum), så ändrade vi. Hittade fin stuga till bra pris i Porjus och vandrade i Stora Sjöfallet i stället.
          Blev ett kort stopp bara i Malmberget på väg till Treriksröset. Och gruva blev det i Kiruna i stället.

  2. Alltså underbara skandinaviska natur 🤩😍

  3. Älskar dina inlägg! Så härlig känsla på bilderna ^^

  4. Åh så vackert! Soldalen finns med på min bucketlist och blev ju inte mindre sugen efter det här inlägget 🙂

  5. Åh, vad fina bilder – det får vi ta nästa gång!
    Och Rapadalen lockar till tusen också – måste tillbaka, snarast!

    • Gunilla Yourstone

      Jag gick Kvikkjokk-Saltoloukta 1998 och tittade ut över Rapadalen. Men närmare än så har jag inte kommit. 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *