Jag har laddat för och planerat för Abisko i några år nu. Längtat och väntat. Bidat min tid. För ganska länge sedan hittade jag vandringen till Trollsjön i forumet på Utsidan. Som tips på en trevlig dagsvandring. Inte många hade skrivit om Trollsjön då. En vit fläck på Google-kartan i stort sett. Sedan hände något. Vandringen till Trollsjön hamnade överst på någon lista. Och var plötsligt på allas läppar.


Man känner ju när något hajpar. Hade våra onda aningar. Ställde väckarklockan på tidigt.
Klockan 8 lämnar vi stugan i Abisko, Halv nio parkerar vi bilen i p-fickan där leden till Trollsjön börjar. 4 bilar på plats före oss. Det var ju inte så farligt?

Väl upptrampade stigar. Förbi Låktatjåkkas järnvägsstation. Jodå tåg tycks stanna här fortfarande och väntrummet är öppet och används.

Vi passerar några tält. Det är ett rätt soft sätt att färdas ändå. Man tar bilen, men i stället för att ta in på hotell, eller vandrarhem parkerar man bilen längs vägen och vandraren bit upp på fjället och slår upp sitt tält.

Leden går på skrået. Nere i dalen ser vi en fjällbäck, den berömda stenskogen och ytterligare en stig. Det finns flera stigar alltså?


Lätt lutning uppför. Stenformationer. Även om vi alltså inte går mitt i dem här uppe. Berget bredvid oss har torra vattenfall med vita ränder kvar. Vattnet i bäckarna har en bismak. Kalcium?

Så småningom dyker den upp. Den berömda Trollsjön. Vi hittar en plats för oss på en klippa vid vattnet. Lagar mat, riggar lite foton med Alva som modell. Några sällskap är på plats före oss. Fler anländer. Väljer sina klippor.

Plötsligt bryts sjöns spegelblanka yta. En man kommer glidande på en stand-up-padling-board. Ett ljudlöst varv runt sjön och så är han borta igen. Vad var det? Hur kom brädan hit upp? Har han den här i en klippskreva hela säsongen?

Tillbaka väljer vi en annan väg. Tar oss ner i dalen, får närkontakt med den där bäcken. Och stenskogen också för den delen. Hittar en liten, liten forskningsstation. Vi har ett gäng bakom oss ett tag, men går annars ensamma. Ansluter till morgonens led strax före Låktatjåkka.

Excuse me sir, is this Your stone?



P-fickan där nere på vägen är knökfull. Förstås. Men inte bara det. Hundra meter före och efter den står bilarna halvt i diket på båda sidor om vägen. Mindre trafikkaos när bilar inte längre kan mötas på E10:an. Vandrare står för fullt med öppna bakluckor och byter om.

– Oj vi som drack vattnet i sjön, kan jag inte låta bli att tänka. Jag menar om så här många badar, doppar fötterna och gud vet allt i sjön varje dag.

Vi är glada att vi startade tidigt och gick en egen väg tillbaka. Vi fick en underbar vandring i vacker miljö. Och hyfsat ensligt ändå.

Men detta vi ser nu är det faktiskt lite lämmeltågsvarning på. Det kan inte hjälpas.

Hur tar man sig till vandringen till Trollsjön?

Vandringen till Trollsjön, eller Rissájávri som den heter på samiska börjar i höjd med en p-ficka 2,8 mil bortanför Abisko längs väg E10, strax före Vassijaure. Man ser blås skyltar på vänster sidan av vägen och p-fickan är på höger sida. Om man inte har egen bil kan man antingen följa med på STF´s guidade vandring från Abisko på lördagar, eller motsvarande vandring från Björkliden.

Alternativt kan man ta bussen, som om man ber snällt, tydligen brukar kunna stanna vid vandringens start, trots att det inte finns någon hållplats. Denna uppgift är dock från förr, innan vandringen blev så populär.

Tåg stannar vid Låktajokkas lilla järnvägsstation några gånger om dagen.

Hur lång är vandringen till Trollsjön?

Vandringen till Trollsjön är 4,5 kilometer lång enkel väg. Man passerar först järnvägsstationen i Låktajokka, går genom dalgången Kärkevagge och i slutet av den ligger Trollsjön. Vandringen är enkel och går längs en väl upptrampad stig. Flera parallella stigar leder mot samma mål.

Är det värt att gå?

Ja men alltså, det är en riktigt fin vandring. Vägen dit och sedan sjön själv, liksom. Men, om man som vi inte älskar folksamlingar och trängsel gör man rätt i att starta tidigt och/eller gå en alternativ stig.

Och sen kan vi faktiskt tycka att det här fenomenet att vissa platser hajpas, medan andra förblir okända är ju ganska onödigt. Var på jorden det än är fråga om. Vi turister behöver ju sprida ut oss mer och belasta platser jämnare.

Nästa år kommer vi tillbaka och upptäcker egna och nya vandringar istället. Där vi får gå själva hela dagen och helt ohajpade.

Läs alla inlägg om vår roadtrip till Lappland här och om alla våra vandringar här.

Gillar du också att resa och vandra? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.

 

13 kommentarer

  1. Bidra till hajp är väl nästan det enda vi resebloggare gör? Antingen så startar vi eller rider på en våg. Varje gång vi sprider en bild eller skriver ett tips så får ju fler upp ögonen vilket mest troligt får fler att åka dit. Måste ju välja destinationer och typ av resor extremt strategiskt om en vill vara först/den enda/besöka okänt.
    Bra att reflektera över. Tycker det ser ljuvligt ut!

    • Gunilla Yourstone

      Ja det är ju mer än en gång, man nästan inte velat “släppa” en plats för man vill att den ska få förbli som den här.
      Fast vi resebloggare har ju världens chans att bidra åt andra hållet, genom att lyfta de platser som inte är Venedig, Mallis, etc, så att turismen blir jämnare fördelat.
      Många av mina favoritplatser hajpar aldrig hur jag än lobbar och lobbar, de lockar helt enkelt inte den breda massan. Tex Namibia och andra platser i Afrika.

  2. Tänk att jag bott i Narvik i typ 20 år och aldrig vandrat till Trollsjön! Visst, hört talas om den, ja. Att den ska vara vacker, ja. Men det blev liksom aldrig av.

  3. Haha instämmer med Johnny, nu bodde jag inte i Narvik men växte ju upp i Gällivare som är förhållandevis nära. Blev många andra turer 😉

    Men kul att läsa om er upplevelse ändå! Och jag och min kille funderar faktiskt på att stanna till vid Abisko när vi kommer passera i höst på väg mot ett bröllop i Norge.

    • Gunilla Yourstone

      Vi vandrade även i Stora Sjöfallet NP, Soldalen. Där kanske du har gått, det är ju Gällivare kommun och allt? 🙂

      • Ewa Tuneback

        Vi gick från Björköiden och till Låktatjåkko och ner runt berget och upp till Trollsjön men när skolorna börjat så vi var i stort sett ensamma. Frost på natten och vattnet i kastrullen fruset till is. Vi gick runt sjön och ner till Vassijaure. Fin tur och tåget därifrån 😊

  4. Läste i en vandringsgrupp på fb om en som vandrat upp på Kebnekajse. På väg ner mötte de 460 vandrare. Jag har också läst om de som står i kö! På 6 års vandring på sydöstra Kreta har jag sett 18 vandrare (mina vandrarkunder inte inräknade). Bara som en jämförelse! Var och en får väl ta sig en funderare över om man absolut ska dit där “alla andra” ska eller om man är ute efter något annat och kan leta upp andra platser. Det finns så mycket vackert och tillgängligt bara i Europa!

    • Gunilla Yourstone

      Svenska fjällen har exploderat senaste 2 åren tydligen, sa man till oss nu när vi var uppe. Roligt att många upptäcker den fantastiska naturen, men tråkigt att trängas och om det blir slitet, nedskräpat etc.
      Jag har bara vandrat Samariaravinen på Kreta. Men det låter härligt med andra och folktomma vandringar. Det är ju trots allt det bästa. 🙂

  5. Jag blev nästan rädd när jag läste ditt inlägg och tänker på vår vandring till Trollsjön augusti 2012. Vi startade hyfsat tidigt och tillbringade en god stund alldeles ensamma vid sjön innan vi vände åter och kanske mötte 3-4 grupper med vandrare innan vi var nere vid vägen igen. Har visserligen hört att fjällturismen exploderat men det här låter otroligt. Hur som helst är det en riktigt fin dagstur.

    • Gunilla Yourstone

      Tack för info, då har jag det verifierat att det är nu. nu Trollsjön blivit så populär.
      Ja det är verkligen både ock det där. Å ena sidan underbart att fler hittar till svenska fjällen, både utländska och inhemska turister. Bra för turistnäringen och de lokala orterna. Men tråkigt om det blir slitage på naturen, skräpigt osv. Men som tur är, är det ju främst Kebnekaise, Kungsleden och Abisko som alla åker till, så vill man ha tomt och tyst kan man fortfarande få det någon annanstans. 🙂

  6. Ja, det tar ju emot lite att skriva om udda platser faktiskt. Vissa ställen vill man bara behålla för sig själv. Men vackra är de, våra svenska fjäll. Olidligt vackra. Vill typ äta upp dem.

    • Gunilla Yourstone

      Ja de är smaskiga. De ska få mer ömhet och uppmärksamhet från oss också i framtiden har vi bestämt. Typ en fjällsväng varje år känns inte överdrivet.
      Fast vänta nu, då blir det ju ännu mer folk i fjällen! 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *