Igår kväll landade vi hemma i Umeå igen efter vår förkortade roadtrip. Båda mina ungdomar var med och bilen fullpackad till taknock.
Hälsingland
2 dagar i Hälsingland först med vandring och utsiktspunkter. Samt 1,5 nya Hälsingegårdar. En, Ol-Anders i Alfta var öppen för besök medan Mårtens i Edsbyn var stängd och kunde bara beses från utsidan. Men vi måste nog komma tillbaka efter att ha sett bilder på väggmålningarna som finns där inne.
Ett kort tillslag över natt i Hudiksvall blev det också.
En fäbod hann vi också med, ett kvardröjande minne från min barndom, av trolska fäbodar långt inne i hälsingeskogarna.
Gävle
Sedan 2 dagar hos pappa i Gävle. En midsommarafton med ostadigt väder. Även om Alva och jag fick oss vårt dopp i Gavleån ändå. Man ska fånga dagen ju, inte vingklippa den. Tänker vi.
På midsommardagen fick jag äntligen möjlighet att genomföra något som jag drömt om så länge. Vi gick en vandringsled som jag velat gå redan innan den ens fanns.
Perfekt väder och många oh´s and ah´s från mina stödtrupper Christofer och Alva. Rapport kommer.
Dalarna (och några funderingar om Kebnekaise)
Dalarna ska vi ju tillbaka till vecka 28, så denna gång blev det mest att svischa igenom på väg till Inlandsvägen. Men väl på rätt väg, längst norrut i Dalarna genomförde vi vårt första stopp vid en mycket spännande plats. Och som det så ofta blir när vi är på resa, lyckades vi också av en slump att pricka in en väldigt speciell tidpunkt där. ”Får man ha sån här tur?” Sa vi gång på gång till varandra. Och ett bra foto blev det nog också.
Läs också: Bästa stoppen längs Inlandsvägen, E45 genom Norrland – från Mora till Karesuando
Sedan bar det sig inte bättre än att det blev vandring igen, en sån där galet underbar en. Så att jag rent tvekar om jag ens vågar skriva om det. Eller om den ska få förbli bara min?
Jag läser ju i vandringsforumen att Kebnekaise fjällstation förvandlats till festivalområde på bara några år. Är det så illa att man måste börja hålla på sina tips för att de inte ska drabbas av nedskräpning, dumpade Clas Ohlson-tält och skränig fylla?
Fast å andra sidan, såna läsare har ju inte jag?
Härjedalen
Sist då? Jo det blev det där stoppet som gjorde att mina ungdomar inte kunde motstå den här roadtrippen. Utan prompt måste följa med.
Summering
Vi är mycket nöjda med vår roadtrip. Även om det blev mycket bilkörning och vi tvingades köra förbi massor av platser som vi i den bästa av världar hade velat stanna till på och upptäcka och utforska. Det gör lite ont varje gång, men man får tänka next time helt enkelt.
Och i morgon är det dags för spruta 2 för Christofer.
Och sist det som kunde ha blivit en olycka
Vi har 7 timmars körning hem sista dagen. Börjar vid 12, tar många raster.
I Övik stannar vi och tankar. Byter chaufför. Jag sätter mig på passagerarplatsen, Christofer kör. E4:an är 2+1-väg med mitträcke. Vi har omkörningsfil. Christofer kör om en långtradare. Men mitt i omkörningen svänger långtradaren över in i vårt körfält.
Man hinner tänka mycket. Men lustigt nog inte att nu dör jag. Fast det vore närmast till hands. Med centimetrar till godo inser långtradarchauffören sitt misstag och svänger tillbaka.
Vi överlever och klarar till och med bilen.
Det är i slutet av omkörningssträckan och inget långsamtgående fordon kör framför långtradaren. Det kan alltså inte ha varit ett omkörningsförsök, utan måste ha varit en ouppmärksam och trött chaufför som gled över av misstag.
Det tar ett tag att hämta sig efteråt. Man riktigt känner känslan av plåt som trycks in. 50 ton centimetrar från min och Alvas kroppar. Och man tänker på mitt jobb, på Transportstyrelsen, som går ut på att kontrollera att förare av tunga fordon tar och får den rast och vila som de behöver för att vara säkra i trafiken. För när det händer något med en långtradare inblandad. Då är man chanslös.
Keb alltså. Det verkar faktiskt inte bättre och det var en väldigt bra beskrivning känns det som. Och jag har lite tappat suget på att göra östra leden, efter att vi gjorde västra 2014. Det får nog vänta tio år…
…och skönt att det gick bra med långtradaren också! Ibland spelar det ingen roll hur bra koll man har själv om andra inte har samma koll.
Jag kommer inte att besöka Keb innan den här hysterisvängen är glömd och förlåten sedan åratal tillbaka. Och naturen har läkt ihop.
Nej Christofer körde enligt skolboken. Men vad gör man? Skulle han slängt sig på tutan? Men man vill liksom ha båda händerna på ratten också för att kunna parera?
Hälsingland. Mitt ursprung. Blånande berg och älvar och det där. Fint ändå. Det borde dra i hjärtsträngarna, men det gör inte det. Jag klippte nog de banden redan innan jag flyttade och varje gång jag återvänt har jag tänkt att näe. Vad gör jag här nu igen? Nu blir det inga fler gånger.
Inte ens för tillfälliga besök alltså?
Jag har haft en lång fas när jag inte gett mycket för Gästrikland som destination, men kommit runt och förbi det och gillar numera att turista i mitt gamla hemlandskap. Även om jag inte skulle vilja bo där. 🙂
Trevligt inlägg som vanligt — och vilken tur att ni klarade er helskinnade. Fick hjärtat i halsgropen när jag läste vad som hänt
Apropå hembygd så uppskattar jag min mer och mer. Vi har ett sommarställe vid Ljungandalen i Medelpad och nu ser jag också ( och inte bara besökande ) hur vackra dessa trakter är . Höga berg , fina vattendrag och vackra vyer!
Ja sånt tur att lastbilen upptäckte oss och hann väja tillbaka. Men nu kommer man nog vara rätt nervös ett tag när man kör om långtradare.
Så vackra väggmålningar där i Hälsingland!!! Och otäckt med långtradaren!!!
Ja de är så fina! Galet att tänka sig att de som målade dem inte ens fick betalt, utan målade för mat och husrum (och ibland en sup).