Hur många flygbolag har jag åkt med egentligen? Favoriter och hatobjekt samt några klassiska flighter

Nu står väl åtminstone 90% av jordens samlade flygmaskiner på marken antar jag. Jag är inte nostalgisk på det sättet och önskar väl inte gårdagens flygtrafik åter, utan önskar kanske att den uppstår i en annan mer genomtänkt form, och där flyget, till skillnad från nu, betalar för sin miljöpåverkan via skatter.

Men lite nostalgi kanske vi kan unna oss?

Det är bloggaren FlyingDryden som får mig på spåret. Flygnörd så klart, hörs ju på namnet, lovade han sig själv för ett år sedan ”40 innan 40”. Dvs 40 flygbolag innan 40-årsdagen.

Hur många flygbolag har jag åkt med?

Jag blir ju nyfiken och måste räkna efter. Inte så lätt när man inte tidigare i livet någonsin hållit koll på bolagen. Nu ska man plötsligt minnas. Det blir en ganska trevlig resa längs ”memory lane” när man går tillbaka i resornas spår.

”Inrikesflighterna i Burma, det var ju lokala bolag. Jag minns att vi provade två olika bolag.” Ett foto på bloggen får mig att minnas namnen.

”Bukarest, hur reste vi dit, visst var det ett lokalt bolag med riktigt billiga biljetter?” Och tur att jag är usel på att rensa mejl, för jag hittar mejlet med flygbokningen från Ticket. TAROM heter visst bolaget.

Och så vidare, stegar jag mig igenom listan på flugna bolag. Långflygningarna är de lätta. De minns man oftast. Och via mellanlandningarna minns man ju flygplatsen och därmed bolaget. Att vi bytte i Helsingfors på väg till USA första gången (Finnair!) är inget problem att minnas även om det var 30 år sedan nu. Det var ju så tokigt att vi började resan åt fel håll!

Det är småflygningarna mitt i resorna som är trixigast. Vad hette till exempel bolaget som flög oss från Havanna till Cancun 2018? Interjet svarar min mejlkorg, djup som en brunn. Men det är också här som man har bäst chans att plocka nya obskyra bolag. Som Hong Kong Express, Cebu Pacific och Yangon Airways.

Många är de flighter där flygbolagets namn för alltid är förlorat. Bangkok till Siem Ream 2014? Ingen aning. Nairobi till Zanzibar 2017. Osäker. 9 charterresor har jag även gjort i mitt liv, men minns bara namnet på flygbolaget för den sista, till Kalabrien, Italien. Novair. Det enda flygbolag som jag någonsin blivit utskälld av. För att jag när jag var först i incheckningskön gick fram till disken. Det fick man inte göra, utan han som checkade in skulle säga till att det var ok att gå fram först. Via en nådig nick eller vinkning får man förmoda.

Det verkliga antalet flygbolag blir alltså fler, men 42 identifierade, bekräftade bolag har jag på listan:

1. Aegean Airlines
2. Air Arabia Maroc
3. Air Asia
4. Air Bagan
5. Air France
6. Air Seychelles
7. American Airlines
8. Austrian Airlines
9. BRA
10. British Airways
11. Cebu Pacific
12. Continental
13. Croatia Airlines
14. Czech Airlines
15. Delta Airlines
16. Emirates
17. Etiopian
18. Finnair
19. Flydubai
20. Hong Kong Express
21. Iclandair
22. Interjet
23. Kenya Airlines
24. KLM
25. Lufthansa
26. Malaysian Airlines
27. Norwegian
28. Novair
29. Pakistan Airlines
30. Philippines Airlines
31. Qatar Airways
32. Royal Angkor Air
33. Ryan Air
34. SAS
35. South African
36. Swiss Airlines
37. TAM Airlines
38. TAP Air
39. TAROM
40. Turkish Airlines
41. Ukraine International Airlines
42. Yangon Airways

Favoritbolag?

Alltså, jag hör ju till typen som tycker att ett flygbolag är ett flygbolag är ett flygbolag. Spelar inte jättestor roll om loggan på utsidan av planet säger SAS, Finnair eller Lufthansa. Bara man kommer fram.

Så jag har inget favoritbolag. Däremot har jag med åren kommit att utveckla en visst känslighet mot flygplansmat och på grund av detta också kommit att lite grann välja bolag vars mat jag med högre sannolikhet kan äta. Här ligger Qatar bra till. Och Turkish Airlines.

South African vinner för bekvämaste sätena och mest plats. Fast det kan ju vara beroende av vilken flygplansmodell man åkt med också.

Hatbolag då?

Här blir det ju lättare. För man kommer ju i högre grad ihåg det som varit dåligt än det som varit bra. Visst är det så?

Jag gillar ju inte lågprisbolagen, så är det bara. Bokar aldrig Ryanair. Mer än en gång direkt från Skellefteå till Barcelona. Men det räckte så. Gillar inte alls den där elaka stämningen där man liksom hoppas att någon har glömt att checka in online, så att man får ta 150 kr extra. Nej då betalar jag hellre lite mer och slipper stressen att ha gjort något litet fel.

Ukraina Airlines var riktigt struliga och tråkiga att flyga med. Kommer jag inte att välja igen om det inte möjligen är just Kiev jag ska till.

TAP har riktigt obekväma säten faktiskt. Och det är ju ganska långa flighter ändå om man ska till Lissabon, Faro, Madeira etc.

Flighter vi minns?

Jo då det är några stycken. Några allvarliga incidenter har vi som tur är aldrig råkar ut för. Men absolut några roliga. Åtminstone efteråt.

Pakistan Airlines och den allmänna bönestunden

När jag pluggade i Tyskland i början av 90-talet fanns ju inte internet. Alltså inte som idag. På vägen till skolan fanns en resebyrå med skyltfönster. Frankfurt-New York 2400 kr sa en skylt i fönstret en dag (fast i Mark då). På senare år med lågprisbolag och allt får man ju flygresor till New York i stort sett gratis. Men då var det annorlunda. 3 stycken flygbiljetter införskaffades till detta facila pris.

Flygbolaget visade sig vara Pakistan Airlines. En flight mellan Islamabad och New York som gick ner och tankade i Frankfurt på vägen. Vi var tre av få som klev på. Resten av planet satt redan på plats sedan åtskilliga timmar.

Norske Öistein intog sin tilldelade plats, men rabalder uppstod, då en man blev djupt upprörd för att hans fru skulle sitta bredvid en man. Personalen trixade och fixade. Flyttade runt lite tills alla var nöjda.

Säkerhetsgenomgång och sedan åkte tv-skärmen från taket ner. Vi avnjöt tillsammans en gemensam bön till Allah innan planet lyfte.

Vid ankomst till New York var stämningen lite tense. Beväpnade vakter slöt upp i led runt oss, vi som kom ut ur planet. Vi bevakades noga på vår väg fram till passkontrollen.

Magsjukan from hell (eller från Delta Airlines)

Det som inte skulle få hända. Det värsta scenariot. Vi är på väg hem från Cancun i Mexiko. Jag börjar känna mig konstig redan på Schiphol. Kliver på KLM´s flight mot Stockholm ändå förstås. Vi hinner knappt lyfta så är magsjukan igång. Jag tillbringar de två timmarna inne på toa. Kan inte ens komma ut för landning.

Men hur blev jag sjuk? Jag och Christoffer åt ju från varandras tallrikar hela vägen i Mexiko? Spåren pekar mot Delta Airlines mat på flighten från Atlanta till Amsterdam. Där tog vi ju olika rätter.

För den som vågar: Läs mer om magsjukefärden här.

Klistermärken i Burma

Ett träskrivbord mitt i avgångshallen är visst inchecheckningsdisken. För samtliga flyg. Handskrivna boardingkort. Med karbonpapper mellan sidorna. Någon kommer och hämtar väskorna. Hoppas han hörde vilket flyg vi ska med? Vi får ett varsitt rött klistermärke på tröjan. Gaten är samma för alla. Inga skyltar. Plötsligt ropar en kille något. Håller upp en träskylt med ett flightnummer. Alla med röda klistermärken reser sig upp. Vi hänger på ut till planet. När alla sitter ner lyfter planet rakt upp bara. För att 40 minuter senare ställas ner på nästa landningsbana.

Läs också: Att flyga inrikes i Burma

Etiopian Airlines och Addis Abeba

Inte en flight, men en flygplats och ett flygbolag. För flygplatsen i Addis Abeba liknar ingen annan. Kaotisk med för få gater och för många människor. Långa köer till allt. Till den underdimensionerade säkerhetskontrollen, som alla i transit måste passera igenom. Till den enda restaurangen där te och två toast kostar 12 USD. Till toaletterna som alla tycks provisoriska, placerade i baracker och luktandes av kloak.

Kurviga kvinnor svepta i fantastiska färgglada afrikanska tyger. Så färgstarka att man själv krymper till en blek lus i deras skugga. En kvinna svept i svarta slöjor med sin man i arabiskt lucialinne, som tillsammans bekymrat försöka byta blöja inför öppen ridå. Européerna i outdoor, grova kängor och vandringsstavar av knotigt trä. Något religiöst i blicken, för de har sett ljuset i Bwindi National Park under sin timme med de heliga gorillorna.

Så smutsig är flygplatsen, att tappade man nått på golvet, skulle det få ligga. Vad det än var.

Ingen lounge finns heller, för oss att smita in i någon västerländsk komfortbubbla. Det här är världen som säger; ”In your face”.

Och så själva flygbolaget, Etiopian Airlines. Samma myller av människor, mustiga afrikanska grytor som flygplansmat. Folk som stökar uppe i gången med sin packning på hyllan oavsett vilka skyltar som lyser.

Resenären i oss älskar Addis Abeba och Etiopian. Den västerländska medelålders ingenjören avskyr.

Läs också: 21 saker rutinerade resenärer alltid gör på flygresan – Gör du också dessa?

Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.