Vår sista morgon i Krüger-parken är vi en kombination av nöjda och förväntansfulla. Nöjda för att vi fått se otroligt mycket redan. Leopard tre gånger, en stor flock lejon, en gepard, flodhästar, noshörningar, en flock hyenavalpar som leker och så vidare. Förväntansfull för att man aldrig vet vad som väntar.

Om denna tur skulle bli ganska händelsefattig, så är det ärligt talat ingen katastrof. Men det vore ju roligt om det dök upp något riktigt maffigt som avslutning.

Vår jeep hinner inte rulla särskilt länge, förrän vår guide ser att något pågår en bit in från vägen. Han knixar in jeepen bland buskarna för att se vad det är.

Och där ligger den. En elefant! Långt ifrån fullvuxen. Fyra år säger Elmar, vår guide, att den är. Elefanten är död, men inte sen så länge. Ett par timmar max. En flock hyenor kalasar för fullt på kroppen. Något har halvt om halvt krupit in i bålen, någon sliter i ett öra. Då och då fräser någon hyena till åt en annan som uppenbarligen är lägre i rang och kommit för nära. Runt om oss börjar fler och fler hyenor, förmodligen från andra flockar att samlas. Iakttar. Finns det en möjlighet att ta över kadavret?

– I haven´t seen a dead elefant in the park for one and a half year, säger Elmar. And I just wander who killed this one, because it it to big for these hyenas, here.

Ytterligare en jeep anländer, efter anrop av Elmar. Guiderna kommer tillsammans fram till att elefanten förmodligen var skadad på något sätt. Naturens sätt att städa. Omedelbart och skoningslöst.

Vi fotar, filmar och suger in scenen. Andäktigt. För vi vet att det här är unikt. Att vi nu får se och vara med om något som är få förunnat. Till och med Elmar tar upp kameran, den inte helt billiga och uddlösa.

Rovdjur som äter på kadaver har vi sett förut. Men aldrig så här nyfångat. Hela djuret är ännu kvar. Vi har sett en lejonhona jaga i Masai Mara tidigare. Dock utan framgång. Fast vi hoppas förstås även då att vi skulle få se en killing.

Tillbaka på lodgen packar vi ihop. Det har blivit dags att åka vidare. Men först lägger jag ut min film på elefanten och hyenorna på Facebook. Jag är uppfylld av livet själv och jag vill att hela världen ska få dela min upplevelse.

På vägen ut ur Krüger passerar vi nära elefanten igen. Nu sitter stora klasar med gamar i träden runtomkring och väntar på sin tur. Ett så stort djur. Många är de som kommer att få sig en tugga idag. I tur och ordning.

Men sociala medier delar inte min entusiasm. Man ryggar tillbaka, blir lite upprörda.

– Usch, så hemskt!

– Och så synd om elefanten.

Det vi har fått se händer varje dag i naturen. Den verkliga världen. Det händer också varje dag på slakterier runt om i världen. Fast då är villkoren betydligt mer ojämna.

Är det otäckt och hemskt med en killing och en kropp som äts av de som är hungriga och behöver äta? Eller är det livet självt som pågår och som just vi haft turen att få se och reflektera över?

6 kommentarer

  1. Åååh, att ni fått sett hyenor! Ett av mina favoritdjur!

    Men ja, ni fick verkligen se ett spännande “moment”. Som du skriver, inte alla förunnat att få se något liknande. Hade jag vart där hade jag nog också omfamnats av livets cirkel och känt mig mer levande kanske.
    Men jag ser ju hellre en sån här video där elefanten dött pga naturen och inte en video där någon filmar elefantjakt eller liknande. Sån där som man kan betala för givetvis. Tycker inte att det borde finnas som turist-grej att göra, men det kan vi ta en annan gång.

    • Gunilla Yourstone

      Nej turistjakten på Afrikas djur borde inte få finnas. Hemskt!
      Hyenan är ett trevligt djur att se på safari. Har mycket temperament och roligt för sig. vi hade dessutom en “hus-hyena” som strök runt lodgen och sökte leftovers av maten. 🙂

  2. När vi var i Botswana fick vi bevittna Afrikas duktigaste jägare, en grupp vildhundar, när de omringade en flock med impalas och lyckades fånga och döda en av dem. En bit bakom vår jeep satt en stor vacker leopard och avvaktade, kanske skulle något hända så han kunde få ett “billigt” skrovmål.
    Detta fick vi uppleva som enda åskådare (tack vare duktiga guider och med lite tur).
    Det var nog en av mina största naturupplevelser någonsin!

    • Gunilla Yourstone

      Åh vad spännande! Vildhundar jag jag sett väldigt lite av på mina safariturer.

  3. Elisabeth

    Jag tror att reaktionen från dina vänner på sociala medier orsakas av några olika saker: Folk är ju socialt programmerade till att tycka att döden är hemsk och något man helst undviker att tänka på i sin vardag (tänk döda katter vid vägkanten, eller katastrofbilder på TV). Då är det lätt att reagera likadant här. Speciellt eftersom de bara ser bilden/filmen på sin dator/telefon, i sin normala miljö. När du såg det i verkligheten var du uppfylld av upplevelsen, och av hela livet runtomkring som blir så tydligt i safarimiljön. Sen tror jag det också handlar om vad som är “korrekt” att säga, och som går fort att skriva. De vill visa att de har sett och reagerat, men klarar inte av att formulera något mer insiktsfullt. Inte helt politiskt korrekt att säga “Wow, häftigt” inför döden, utan åtföljande lång förklaring. Och de flesta klarar inte ens av att säga orden “död” eller “avliva” och liknande, utan använder omskrivningar som “gå bort”, eller “ta bort” för husdjur som avlivas. Den dubbelmoralen finns ju också i det faktum att många av oss gärna äter kött men aldrig skulle kunna avliva djuret vi äter.

    • Gunilla Yourstone

      Det är förstås sant allt du skriver. Klokt och insiktfullt. De befann ju sig på en helt annan plats, både fysiskt och mentalt. Och de flesta hade säkert aldrig varit på en safari själv heller.
      Verkligen dubbelmoral att äta kött men inte kunna döda! Håller gradvis på att årgärda den bristen hos min själv genom att mer och mer gå över till vegetariskt. 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *