Ensligt beläget i ett området som blir outhärdligt varm på somrarna, i en öde dalgång tillhörande floden Coa finns en mycket märkvärdig konstutställning.
Det var i samband med ett tilltänkt dammbygge 1995 som de hittades. Hundratals hällristningar från människans barndom. 25.000 år gamla. Bland de äldsta funna ristningarna i världen.
Kommersiella intressen ville strunta i alltihop och bygga dammen ändå. Så sent som 1995 kunde man resonera så. Det blev en lokal skola som med skoleleverna där i bräschen stod upp för ristningarna och mänsklighetens historia.
Dammen stoppades och hela platsen blev ett UNESCO-världsarv. Den snabbaste antagningsprocessen i UNESCO´s historia. För att hoten från omvärlds var så stora får man förmoda.
Osökt kommer man att tänka på Sverige och Finlands NATO-ansökningar.
Åren har gått. En av de ungdomar som var med då och kämpade, kom att ägna hela sitt liv åt den här platsen. Vi möter honom idag som vår guide. Turen börjar med en jeeptur på branta smala grusvägar. Ristningarna ligger ju där de ligger, i sin avlägsna öde dalgång. Vi går en promenad och betraktar några av ristningarna.
Djur är det som avbildas. Inga människor. Och bara gräsätare, inga rovdjur. Alltså människans egna bytesdjur.
Varför ristade man? Avbildade? Svaret får vi förstås aldrig. Men experter har ändå kommit att betrakta Coa-dalens ristningar som det tidigaste beviset på människans intresse för konst. Att man avbildade för att man ville.
Man tänker sig att de ristade djuren på stenhällarna fylldes med färg. Bilderna blev då mycket tydliga och kunde ses från långt håll.
Merparten av ristningarna ligger under dagens vattenyta i floden. För att se de som ligger delvis över och delvis under vattenytan måste man ge sig ut på vattnet. Vår tur fortsätter därför per båt. En solcellsdriven båt som glider tyst och stilla fram på floden. Här trivs fåglarna. Kungsörn finns. Pilgrimsfalk. En sällsynt svart stork häckar här varje år, vi kan själva se boet.
Vi äter en picknick-lunch i båten som avslutning på turen.
Coa Museum
På ett intilliggande berg, med utsikt över Dourodalen, ligger Coa Museum, det vill säga museet över hällristningarna och fyndigheterna. Förutom själva ristningarna har man hittar boplatser och redskap från människorna som ristade bilderna.
Genom att studera bergarterna som människornas redskap bestod av, har man sett att kommunicerade med och bytte varor med relativt stora intilliggande områden.
Själva museet är en imponerande funkisbyggnad i betong. Vacker, och som en del i klippan.
Här inne får vi följa hela historien om hur det gick till när ristningarna hittades, lära oss mer om de tidigare människorna som bodde här, samt även fördjupa oss i vilka ristningsfyndigheter som finns över världen. Vi har sett dem i Twyfelfontein i Namibia och även de i Tanum i Sverige.
Man kan även testa VR-glasögon med panoramavyer över området.
Sammantaget en mycket givande utfärd till människans barndom och de drivkrafter som förmådde människorna då, för 25.000 år sedan att avbilda djuren de såg omkring sig.
Och tänk att myndigheter och kommersiella intressen ville göra precis samma sak i Sverige som i Portugal? Dränka ovärderliga hällristningar i vattenkraftsdammar för kortsiktig ekonomisk vinning? Läs om hur historien upprepar sig i Nämforsen i Ångermanland här.
Läs också: 516 Arouca Bridge – på jakt efter ett världsrekord
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Vad mysigt det ser ut med lunch på båten! Och spännande med hällristningarna. 😊
Så mysigt med picknick. Ser du att vinet är från Coa också? Hyperlokalt! 🙂