Sverige har 25 landskap. Jag tycker att jag har hyfsad koll på de flesta av dem. I min barndom reste vi ständigt runt på olika roadtrips. Eller bilsemester som det hette då. Även senare i mitt liv har jag varit runt i Sverige en hel del också. Har aldrig varit en sån som det suttit fast för.
– De ä bar å åk, som Stenmark skulle ha sagt.
Jag trodde länge att jag besökt alla Sveriges landskap. Tills jag pratar med pappa en kväll. Pappa har stenkoll på alla resor under min barndom. Vilka vägar som åkts och vilket år. Vilka stopp som gjorde på vilken resa. Övernattningar, sevärdheter, avstickare. Som ett levande lexikon. Fast jag har ju samma koll på alla mina och Christofers resor, så det hela är kanske inte så konstigt ändå.
Dalsland är min blinda fläck, säger pappa. Jag som hade för mig att vi åkt förbi där någon gång. Men nej. -79 på väg från Norge åkte vi raka vägen in i Bohuslän och söderut. Och -85 var vi bara så långt som till Värmland. Nej, vi hittar ingen öppning för Dalsland, hur vi än söker i registren.
– Ett lurigt landskap, säger pappa, för man måste aldrig igenom på väg någonstans.
Sen har vi Blekinge. Det var på väg till Bornholm 1973 som mamma prompt skulle besöka någon trädgård i Ronnebytrakten. Så där har jag varit.
Öland? Jo det var ju på väg hem från Bornholm 1976. Vi stannade till i Kalmar, besökte Kalmar slott. Och så ville vi åka över bron förstås. Stannade väl till i Färjestaden, kanske en fika, men inte så mycket mer.
Så där har vi mina tre sämsta landskap. Som 4:a vill jag nämna Närke. Vet att jag stannat till och ätit i Örebro några gånger, på väg någonstans, men så mycket mer är det nog inte. Visst är det där man kan äta uppe i vattentornet?
Hela Norrland har jag ju gjort miljoner gånger. Varenda lada och tall är känd mark. Kanske Jämtland minst ändå? Fast ett antal svängar där också, i jobbet, en fjällvandring och en skidresa till Duved. Uppväxt i Gästrikland, nu boende i Västerbotten. Lappland och Norrbotten varje år hela barndomen. Medelpad i jobbet under massor av år, Ångermanland likaså. Samt en sväng till Höga kusten ofta på sommaren. Hälsingland då och då i barndomen och Härjedalen på ett gäng skidresor och så vandring nu i höstas.
Farmor i Dalarna, syrran som pluggade i Uppland, bodde själv i Södermanland ett gäng år (dvs Södermalm i Stockholm). Samt i Östergötland som student. I Västergötland bor syrran numera. På Gotland hade mina föräldrar vänner under en period i barndomen. Pappas ena syster i Bohuslän och den andra i Västmanland. Och i Skåne har syrran också bott. Plus att jag varit där på jobb i olika sammanhang.
I Halland gjorde jag mitt examensarbete några månader 1994.
Vad har vi kvar? Småland. Där har man stannat till på väg någonstans. Besökt Astrid Lindgrens värld och High Chaparral. Men mer än så har det aldrig blivit där. Och Värmland bara en enda gång, -85 och under protest medföljandes med mina föräldrar. Fast Värmland överlistade mig och fastnade i mitt hjärta. Det hade jag inte väntat mig.
Så, som sagt, jag tycker nog att jag har varit runt och sett rätt mycket av Sverige genom åren. Lite pinsamt det där med Dalsland. Kanske måste åtgärdas?
Givetvis ska Dalsland åtgärdas men du är inte ensam. Landskapet som Gud glömde, inklämt bakom Vänern innan Norge. Som dalslänning svider det lite extra när folk tror att Åmål ligger i Dalarna. Får man lov att tipsa om några ”måsten” när jag ändå håller på? https://www.dryden.se/2019/01/se-och-gora-i-dalsland-10-sommartips/
Annars så kirrade jag sista landskapet för fem år sedan, på en offseason-helg på Gotland men visst, vissa landskap är ju mer eller mindre obesökta. Småland är ju mest en passage, precis som Dalarna och Östergötland. Blekinge ska vi inte ens tala om. Vägs ände.
Och norra Sverige så klart. Insåg häromdagen när jag började skriva om Granö Beckasin att det är mitt blott andra inlägg från Västerbotten. Det kanske också måste åtgärdas?
Det finns mycket att åtgärda i Sverige. Och lite skönt är väl det nu när vi går in i Coronasommar nummer 2.
Västerbotten ja, ett mellanlandskap som folk inte stannar till i. Men välkommen hit att uppleva och skriva! 🙂
Hej
Slår ett stort slag för vackra Blekinge
Har ett par bloggkollegor också som promotar Blekinge. Verkar väldigt fint. Vi får se om vi tar oss dit så småningom. 🙂
I Småland har du ju också sett Kalmar slott, hihi. Men mer seriöst så är det ju ett av Sveriges största landskap så det finns mer än ALV (det kallas så) och High Chaparral. Mer ”måsten” som Linnés Råshult (ok, jag är jävig), Europa Nostra-belönade trästaden Eksjö och Åsnens nationalpark (Store Mosse ser mer norrländsk ut, haha). Även
Västervik med sin skärgård (jävig igen), Huseby bruk, Utvandrarnas Hus, fina lastgamla träkyrkor och mycket annat. Du kan också göra eget katalogomslag på IKEA-muséet.
Ja precis, älskade verkligen Kalmar slott! Kanske hinner vi förbi i vår igen på väg till Öland?
Tack för tips om Småland. Kanske blir det en seriös Smålands-resa endera året.
Kul inlägg, skrev ett förra året om att ha besökt alla Sveriges landskap och mina personliga höjdpunkter från vart och ett. Även om jag besökt alla uppe i norr är det dem jag har minst koll på och spenderat minst tid. Har tex aldrig varit i Kiruna!
Ja höjdpunkter, det hade man kunnat ha med. Fast svårt ändå med många av landskapen, tycker jag.
Kiruna är inte jättemycket att se. Men naturen runtomkring däremot, den är ju fantastisk! 🙂
Visst är Sverige fantastiskt!! (särskilt i dessa tider)..men ändå. Alla landskap har jag inte besökt..de där långt upp i norr..där fattas det en del Fast mitt grannlandskap Dalsland skulle fått sig en genomkörare i år med vandring..nu blir det inte som tänkt,,beroende på sjukdom. Men kanske det ändå blir Dalsland i sommar om än i en annan tappning
Tror det är många som har de nordliga landskapen kvar. Hoppas att det kan bli någon form av Dalslandsresa för dig i sommar!
I dessa pandemitider funderar vi också mer över vad vi sett i Sverige och inte. Dalsland var nog en vit fläck för oss också, tills förra sommaren då vi följde Dalslands kanal. Fantastiskt fint! Mest fläckar har jag nog i den norra delen av landet, där har jag varit ganska lite. Söderut i Sverige har jag varit mycket MEN det var före bloggens tid 😉 Och så är det ju det där med Gotland då. Har varit på några möten, vintertid. Såg mest väggar i mötesrummet. Det borde ju åtgärdas tänker jag.
Ja Gotland är en påtaglig brist som i så fall måste åtgärdas! 🙂 Som Öland för mig, som jag nu alltså tänkte fixa till med en vecka på plats i år. Annars satsar vi mer på att ”fördjupa” landskap som vi känner väl i år. Hälsingland, Dalarna, Lappland.