I schweiziska Zermatt finns tre olika massiv att åka upp på. Gornergrat besökte vi dagen innan, via den världsberömda Gornergratbahn som går upp på toppen där.
Österut finns Rothorn, dit vi inte ens hinner denna gång, vi har bara 2 heldagar på plats i byn.
Det tredje massivet är Kleine Matterhorn och det är dit dagens utflykt går. Att särskilja från Matterhorn förstås, upp på detta berömda berg går inga tåg eller linbanor.
Vi startar tidigt förstås, vad annars. Linbanan Matterhorn Express har precis hunnit köra igång för dagen. Köper biljett i luckan. ”Vi vill ha allt” säger vi till damen i luckan. ”Hela vägen upp.”
Kanske, kanske, hade vi väl tänkt att dagen skulle bli lite, lite billigare än gårdagen på Gornergrat? Att Gornetgrat var exceptionellt prismässigt. Men vi hamnar ju på samma pris idag igen förstås. 1300 kr per person. Schweiz är svettigt. Men så är det också Europas högst belägna linbanestation vi ska besöka idag.
På kartan ser det ut som att vi kommer att ta ett antal olika linbanor för att komma upp, men väl i kabinen susar samma linbana förbi station efter station. Furi, Schwartzsee, först vid Trockener Steg tar det slut. Vi måste hoppa av och byta till den allra sista linbanan upp på toppen.
I den nedre linbanan är det små gondoler och vi sitter ensamma i vår. Nu i den sista linbanan är det färre och större gondoler, med två rader i varje liksom. Vi trängs ihop flera sällskap i samma kabin. Vi, Christofer och jag, hamnar på olika håll i kabinen. Jag med ett gäng coola isklättrare med egen guide. Slår mig i slang förstås, kan inte låta bli. Känner mig som en i gänget, fast de tycker väl förstås att de pratar med mormor? Eller inte mormor kanske, men morsan i all fall.
Denna linbana är fantastisk. Vi svävar rakt över en glaciär. Dessutom med Matterhorn i blickfånget. Inga moln döljer denna tid på morgonen.
Där uppe på toppen, på hela 3883 meter över havet, är det värsta turistanläggningen. Filmvisning, isgrottor med skulpturer, shop och café. Utsiktsdäck är dock stängt av oklara anledningar.
Nu befinner vi oss i ett vinterlandskap. Snö åt alla håll och övriga besökare denna tidiga timme ska antingen isklättra som våra vänner från linbanan eller åka skidor i det liftsystem som är öppet året runt här uppe.
Vi känner oss plötsligt som aliens. I våra kortbyxor och systemkameror. Så uppenbart två av dessa turister som varken klättar eller åker skidor, utan som bör och ska stanna i kafeterian.
Men vi vill ju ut i Narnia lite, lite i alla fall. Trots kortbyxorna och allt det där. Jag köper en turkos Matterhorn-mössa först. Sedan följer vi isklättrarna för att se vart de går. Fotar i det gnistrande soliga ljuset. Våra smalben blir blålila i kylan, men vad gör väl det. Nu är vi på baksidan av Matterhorn. Platsen där alla de där molnslöjorna som vi sett henne insvept i, föds.
Våra extremsportsvänner tittar misstänksamt på oss och ser ut som att de kommer att ringa fjällräddningen om vi följer med ett enda steg till. Fast det gör vi ju inte. Vi tar våra blålila ben och snöfyllda lågskor och vandrar tillbaka igen. Till civilisationen, till cafeterian och dess värmande, lockade lattemuggar. Till isgrottan där asiater skrikande åker rutschkana och en amerikanska säger till en annan:
– Är det här toppen av Matterhorn?
Efter Matterhorn Glazier Paradise tog vi linbanan ner till Trockener Steg igen och gick den fantastiska vandringsleden Matterhorn Glacier Trail.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
