Min heldag i Kiev – lökkupoler, vigvatten och presidentval

Kiev och jag har börjat lite försiktigt och avvaktande ändå. Stora motorleder som skär genom stan. Sovjetarkitektur, värsta sorten såväl som den lite mer förlåtande sorten. Men ändå Sovjetarkitektur. Isande kalla vindar ovanpå min tokförkylning som ännu ligger och skvalpar i systemen. Jag skulle nog ha behövt en dag till innan resan. Handbagaget fyllt med Neseril, Alvedon och Fishermans Friends svartvit-randiga.

Mer än så hinner vi inte vår första kväll, Kiev och jag.

Söndag, dagen efter min efter en 13 timmarstur till Tjernobyl, beviljar jag mig själv sovmorgon. Men vad bryr sig väl min överhettade hjärna om det. Klockan är inte mycket mer än 6 (det vill säga 5 svensk tid) när den drar igång processorerna för dagen.

Alla mina fem från golv till tak-fönster i takvåningen på Senator Maidan Appartments visar sol och blå himmel. Vad än väderapparna säger om det.

Klockan 7 står jag redo för promenad på folktomma gator. Sofia-katedralen, St Michaels klostret och hela avenyn där emellan utan en enda bil. Bara jag och damerna som långsamt packar upp för dagens försäljning. Små buketter av kvistar som ska säljas till kyrkobesökarna idag. Solen blänker i de gyllene lökkupolerna.

Påskdagen är det hemma, men här i Ukraina har Jesus allt det jobbiga kvar. Bara palmsöndag skriver man här idag och dags för Jesus att rida in i Jerusalem på sin åsna. Vad ska man med buketterna till? Ska de lämnas i kyrkan? Till minne av någon? Ska de strös som palmblad framför åsnan? Eller ska de med hem igen efter kyrkobesöket och sättas i en vas?

Det blir en sen frukost på hotellet. Levererad till rummet. Den här sviten skulle jag kunna tänka mig att ta med mig på hela resan. Som en liten husvagn eller nåt. Fast med världens största badrum.

Utcheckning och sedan är jag helt i Kievs våld. Till Lavra är det 45 minuter att gå, säger google maps. Om man som jag stannar och fotar så ofta man får lust och går på fri hand efter väderstrecken snarare än efter googles kartor, är det över en timme.

Och Kiev är ju inte alls bara motorleder som skär genom stan och Sovjetarkitektur. Det är vackra hus längs alléer, skir vårgrönska och söndagsflanörer. Det är solgass och vårvärme. Vad nu väderapparna än säger.

Två unga tjejer stoppar mig och vill ta en selfie med mig. För ett skolprojekt. Jag ställer upp och ler och tycker att det är trevligt. Men håller samtidigt koll bakåt, så ingen vittjar min ryggsäck under tiden. Den eviga balansgången mellan att ge sig hän och vara spontan. Interagera med lokalbefolkningen. Utan att vara naiv och lättlurad på något sätt. Scams finns över hela världen.

Lavra är fyllt av flanörer. Kyrkobesökare och turister. Japanerna fotar de blommande körsbärsträden och oh’ar och ah’ar sig varje gång vinden blåser ner några blommande blad. ”You desire what you see every day”.

En präst stänker vigvatten på kyrkobesökarna innan de går in i kyrkan. En liten kö bildas bakom. Ingen vill ju missa att bli välsignad.

Jag går in i kyrkorna och jag klättrar upp i tornet. Men grottorna får vara för mig. Jag misstänker bibliska figurer i fuktig, mörk miljö och är inte intresserad.

Moderlandsmonumentet däremot innehåller precis det jag behöver. Mera parker, mera solgass och en välbehövlig paus. Moderlandsparken är fylld av stridsvagnar, stridsflygplan, och kanoner. Nationalism tycks starkt förknippat med strid och möjligheten att försvara sig. Förstås.

På tillbakaväg unnar jag min en taxi. Har fullt upp med den där adressen, den som blev fel kvällen innan ni vet. Idag har jag laddat ner Kiev off-line på maps.com, så jag kan visa min taxichaufför vilket område jag ska till.

– Då vet jag, säger han, Det finns ju två sånna gator i Kiev.

Och så har jag fått min förklaring till varför det blev fel igår. Men glömmer i hastigheten, med kartor, adresser och allt att vara på min vakt vad gäller priset. Får ett turistpris förstås, får betala 100 kr, förmodligen borde det bli under 50 kr.

Men chauffören är trevlig och vi pratar om valet. För det är ju inte bara palmsöndag utan även presidentval här i Kiev idag.

Porosjenko är av den gamla stammen, han vill inte ha några reformer. Zelenskij är utmanaren. Ett oprövat kort.

– He is a showman! Som min taxichaufför säger.

Jag betalar mitt överpris och ser glad ut. När allt kommer omkring gör nog pengarna bättre nytta i hans ficka än i min.

Jag äter en sen lunch, som gränsar till middag. Restaurangen har mat från Krim. Och så Halal på det. Hur nu det går ihop sig. Jag beställer vegetariskt.

Sedan återstår bara en sak innan jag och Kiev är färdiga med varandra. Jag går upp igen till Sofia-katedralen, som nu är öppen. Klättrar upp i tornet, får de bilderna på minneskortet också. Och näthinnan. Taxi till flygplatsen. Nu väntar Jordanien.

Vi skiljs som goda vänner Kiev och jag.  Även om vi började lite knaggligt.