Snart drar det ihop sig till 11-års jubileum för den här bloggen. 11 år är lång tid. Vi har växt ihop 4000mil och jag. Var slutar den ena och var börjar den andra?
Den sammanfattande ingrediensen i vår relation är väl att 4000mil har varit mitt happyplace. Dit jag gått för att må bra. Alla gånger som jag nästan småsprungit hem från jobbet för att äntligen få påbörja den där artikeln som jag längtat efter att skriva.
Alla har vi våra platser där vi liksom hör hemma och är lyckliga. För mig har det varit i naturen, på resa och skrivandes här.
Under tiden, medan jag skrev och var lycklig i det, växte 4000mil. Numera är det 11.000 personer som följer oss på Facebook och lika många som vi når på Facebook varje gång ett nytt inlägg postas.
Det är man ju förstås glad över. Det är väl det man drömmer om när man drar igång antar jag. Att det ska ”flyga” liksom?
Men det som samtidigt händer är att väldigt många har åsikter. Om innehåll, om foton, om hur vi skriver, vilka sevärdheter vi borde och inte borde besöka. Hur vi är som människor och om vi alls borde få driva en reseblogg och skriva om resor. Och ve mig om det smyger sig in ett fel.
Vilket det ofta gör. Om jag förklarar så här. Det är jag ensam som skriver här. 4 artiklar per vecka, i perioder 5. Bildredigering, text, faktakoll, korrekturläsning, underhåll av bloggen av olika slag. Detta görs på fritiden medan livet pågår. Artiklarna ligger i en publiceringskalender och spottas ut på ett i förväg angivet datum. Om något händer i mitt liv, som påkallar min uppmärksamhet, som jag antar att det gör i allas liv, så kanske jag inte hinner gå igenom och kolla inlägget på det sätt som jag tänkt. En vanlig tisdag, år 11, månad 7 av mitt liv med bloggen.
För mig är det okej att det blir så. Jag skrev bara härom veckan att jag smått blivit immun med tiden också mot alla kritiska kommentarer som kommer in. Det var tex inte länge sedan jag fick en jätteutskällning för att jag besökt Blekinges högsta punkt. Sånt kan man ju skratta åt, vad jag gör med min fritid är ju min ensak förstås.
Eller drevet som gick härom månaden för att jag publicerade en bild där Christofer gick på ett järnvägsspår, ska vi bara inte tala om. Många privata dm´s blev det från Bror Duktig-delegationen. Humor det också förstås.
För jag får ju så mycket positivt genom 4000mil också. Så mycket ”småprat” med alla er trevliga läsare. Det har blivit en del av mitt liv som verkligen ger energi och som jag inte vill vara utan.
Under en period ändrade 4000mil fokus. Jag skrev bara om Christofers stroke. För mig var det ett bra sätt att ventilera och hämta kraft att skriva här.
Men. Och nu börjar vi komma fram till det som dagens inlägg ska handla om. Just nu händer det saker i mitt liv som jag inte kan vara öppen med, som jag kunde om stroken. Det blir svårt att skriva ur hjärtat när inget av det som jag tänker på 24/7 kan skrivas ut.
Jag försökte ett tag skriva på om resorna som om inget hade hänt, men jag orkar inte hålla det fokus som krävs för att skriva allt felfritt och rättstavat. (det klarar jag ju för fasen inte ens i vanliga fall, så hur skulle jag nu?) Orkar inte heller, helt ärligt, all den där kritiken just nu. Det blir för tungt.
Då tvingas jag liksom tystna. 4000mil har blivit min fiende. Och största kritiker. Har jag skapat mitt eget terminator-monster, börjar jag fråga mig? Något bortanför mig själv, som jag inte längre kan kontrollera. Som ger mig ångest i stället för glädje?
Ljuspunkten är ändå att jag snart är på väg till Uzbekistan. Tillsammans med ett helt gäng härliga reseskribentkollegor, vet jag att jag kommer att få en galet rolig och trevlig vecka. Resorna brukar alltid lyfta mig. Göra mig glad, stark, entusiastisk och åtminstone för ögonblicket, fri från bekymmer.
Jag hittade igen ett gammalt inlägg för ett tag sedan (faktiskt med hjälp av en läsare) och kan inte motstå att publicera ett utdrag igen:
Och så längtar jag efter att resa. Mer än någonsin. Då blir jag mitt gamla jag igen för en stund.
Är det verklighetsflykt? Borde jag egentligen stanna hemma och möta mitt liv? Tänker jag under vår resa i Sydafrika. I Franschhoek frågar jag Christofer trots att jag vet hur dåligt han mår av sånt här.
– Vad gör dig lycklig?
Christofer är en handlingens man. Världens snällaste. Men inte rätt man för reflektioner, relationsgrävande och känslosvall.
Då säger han det bara, knäcker koden, bara så där mitt bland vinrankorna.
– Det är väl när man för en stund slipper tänka på det som gör en olycklig.Nästa dag rider vi på Noordhoek Beach. Solen står lågt över havet, stranden är vit, havet turkost. Vi travar och vattnet stänker upp på mina byxor. Och det där lyckliga leendet i mitt ansikte det går helt enkelt inte att få bort. Jag kan inte sluta le. Jag vet bara om hästen under mig, vinden i håret och solen i mitt ansikte. Ingenting annat existerar så länge jag fortfarande sitter upp i sadeln. Jag kan inte se annat än att jag är lycklig.
Så jag tänker att jag kör på den strategin ett tag till. Att så gott det går försöka att inte tänka på det som gör mig olycklig. Så olycklig.
Många kramar helt enkelt 😍
tack ❤️
Jag uppskattar mycket att läsa dina inlägg. Det är inspirerande. Ibland har vi nästintill plankat dina idéer på våra resor.
Ibland kommer livet och dess svårigheter emellan vilket kan vara så oerhört drabbande. Hur som, ännu en gång: Tack för en så läsvärd sida.
Ps gnällspikarna som klagar är ju så booring.
Tack för dina fina reseskildringar och ta hand om dig 🥰. Trist med alla besserwisserkommentarer.
Tack ❤️
Vad glad jag blir att du har nytta av våra reseberättelser.
Jag måste bara andas lite nu och komma ikapp med glädjen. 🙂
Förstår att det är svårt med de som kritiserar och gnäller, jag vet att jag skulle ha haft svårt att ignorera dem. Det måste vara extra svårt när man inte mår riktigt bra. Du är dock väldigt stark, vilket du visat många gånger när livet varit hårt mot dig ❤️. Och dessutom varit ett större stöd för mig i det svåra än du nog förstår.
Snälla, hör av dig om det finns något jag kan göra!
Tack, vi får vara ett stöd för varandra. ❤️
Ta hand om dig. Kram 🥰
Tack ❤️
Tack för din fina blogg, strunta i trollen. Kram
Tack , jag kommer snart igen. 🙂
Hoppas att det blir bra .Har fått jättemycket bra tips av din blogg. Följer den med glädje.
Det finns så många puckon där ute så man blir rädd, inte helt lätt att strunta i alla.
Ha det gott kram
Ja man måste försöka bortse från alla galningar. Vilket ibland tyvärr är svårt. 🙂
🥰
❤️
Har fått så mycket bra o fina tips via din blogg, kollar ofta inför en resa om du skrivit något om området jag skall till. Härligt att bara få drömma sig bort i andra bloggar dit min resa ännu inte gått. Hoppas få läsa mer 🙏
Jag kommer tillbaka, bara jag får andas lite och komma igen. Livet är grymt och orättvist, men inget att göra åt det.
Hoppas att det blir bra.
Tack Banaz ❤️
Jag brukar tänka att bloggen är min egen lilla planet i cyberspace, en trygg tillflyktsort. Låt dem inte ta ifrån dig den känslan. Önskar dig en fin resa och att det där jobbiga snart blir lättare.
Ja ens egen lilla värld, som man har skapat åt sig själv. 🙂 Jag kravlar mig upp här så småningom, men det låter sig inte forceras.
Ja man ska hantera mkt i livet…det går för att det måste gå. Fokusera på det som får dig att må bra, var dag har nog av sin egen plåga. En blogg kan också få vila ett tag..allt går!
Det går för att det måste gå, precis så ja. ❤️
De som kritiserar dig behöver ju inte läsa din blogg. Jag och och många med mig läser med glädje Vad du skriver tycker det är så spännande att läsa. . Fortsätt så och bry dig inte om de som alltid är negativa. Önskar er ein trevlig helg.
Tror inte att det är läsare, utan folk som surfar in via Google, lämnar en dräpande kommentar och sedan glider vidare. Alla som läser regelbundet är så trevliga. 🙂
❤️ till dig
Tack ❤️
Folk är inte kloka. Din blogg är jättebra och ni har gett mig massor med reseinspiration. Hoppas att vad det än är löser sig till det bästa och ta hand om er.
Tack ❤️
❤️🩹👋🏼 … och så förstås tack för den enda bloggen jag verkligen LÄSER!
Tack ❤️
Ger dig en liten styrkekram så här. Livet är tufft i perioder, det vet vi alla. Hoppas du kan andas lugnt och ändå känna glädjen i det lilla. Och dom där trollen, dom är såååå tråkiga. Glädjedödare. Men ni har den bästa bloggen, läser alltid. Så om du orkar fortsätt för din egen skull. Det är ju så roligt att blogga. Kram på dig
Ja det ÄR ju jätteroligt att blogga! 🙂 Det gäller bara att göra halt när det inte känns bra, så att man inte pressar sig fram till att bloggandet blir obehagligt. Det ska vara lustfyllt. ❤️
Du skriver så fantastiskt inspirerande! Jag läser 4000 med glädje varje gång du publicerar så jag hoppas att du fortsätter att orka göra det! 🥰 Näthatet är obegripligt att förstå. Det man inte kan säga IRL till en person ska inte skrivas alls. Vad är det som gör att en människa känner att de har rätt att vara elak, skriva onödiga och helt obefogade kommentarer som dessutom inte är efterfrågade. En av social medias nackdelar!
Tack, jag kommer tillbaka när jag andats och läkt ihop lite ❤️
Har fått så många bra tips genom denna blogg. Inspirerande! Ta väl hand om dig 🥰
Tack ❤️
Älskar att läsa alla inlägg. Jag tänker att du är bara mänsklig. Skriv om du orkar och ägna inte tid åt folk som ger dålig energi. Men förstår om det är svårt i perioder.
❤️❤️❤️
Tack ❤️ Jag skriver när jag orkar.
Läser alltid dina blogginlägg och har fått så många tips inför resor som tex resan till Sri Lanka och London. Sluta inte vara du, för det du skriver om ger så mycket inspiration till så många ❤️ Livet är tufft ibland och då får det gå lite långsammare. Och till trollen, vilket tragiskt liv ni måste ha.
Ta hand om dig! ❤️
Tack ❤️
Jag det måste helt enkelt få gå i lite lägre tempo nu, det är tvunget.
Kram!!! Förstår att det är frustrerande.
Det enda klagomål jag hållit med om är just det där med rälsen men så är jag också pendlare som i många år varit försenad hem på grund av spårspring som Trafikverket kallar det. Jag vet också att er situation var annorlunda och det är en underbar bild och själv fattar jag ju atmosfären i bilden men det är signalen det sänder till många andra av vad som är förbjudet. Det finns så många lokförare som mår fruktansvärt varje gång de ser människor på spåret. Med det sagt är det ju möjligt att hålla god ton när man vill kritisera och det här är ju inte det enda du verkar få skit för. Jag blir så nyfiken på vad som är fel på Blekinges högsta punkt? Du samlar ju på punkter. Vet de inte det? Varför slutar de inte bara att följa dig om du stör så mycket? De verkar bara vilja lufta sig. Visst är det intressant hur man kan ifrågasättas så för det man lägger timmar av sin fritid på.
Hästar är det bästa som finns så jag tycker du ska unna dig regelbundna ridturer i fjällen du som har hyfsat nära. Det bästa av det bästa liksom. Ta hand om dig. Visst reser vi ofta ifrån våra känslor och letar lycka men vi hamnar ju i andra lärorika känslosituationer där ute i världen också. Hoppas nu Uzbekistan blir superkul. Mina föräldrar gillade det verkligen på den tiden.
Uzbekistan kommer att vara fantastiskt. 🙂
Förstår dina känslor. Gör det som känns bäst för dig och er. Oavsett vad resultatet blir. Kram
Tack ❤️
Jag älskar att läsa din blogg! Har fått massor av inspiration från dina artiklar!
Hoppas verkligen att du tar dig igenom den här svackan! 🥰
Tack ❤️
Jag kommer igen så småningom. 🙂
Gnällspikarna….hur orkar de….!!??
Ha det så fint i Uzbekistan.
Så fint sagt av Christofer, för visst är det så.
Tack ❤️
Ja det var verkligen insiktsfullt av honom. För vi har ju alla alldeles tillräckligt med sorger och elände i våra liv. Det bästa kan kan göra är att försöka få paus från den ibland.
Blir ledsen! All kärlek till dig.
Tack ❤️
Tack för fin fina och intressanta blogg. Hittar mycket bra här. Och alltid roligt att läsa.
Tack för att du läser ❤️
Säger Grattis till bloggens 11 år och tycker det är roligt att läsa den och alla fina bilder som visas. Dessa Energitjuvar finns överallt som förstör för andra. Hoppas du kan lägga det bakom dig och önskar en fin resa med gänget till Uzbeckistan.
Tack ❤️
Din blogg har alltid gett mej inspiration sedan jag hittade den! Helt fantastisk inspirerande och jättebra!
Strunta i alla troll som inte har nått annat att göra och kanske inte mår så bra
Lycka till framöver med allt
Kämpa på, vi är många som ser fram emot dina reflektioner men framförallt så ska du må bra!
Tack ❤️
Ja, jag kommer tillbaka, måste bara ta det i min egen takt. 🙂
Vi har fått så mycket inspiration och tips från bloggen.Skickar en varm kram från Ola och mig ❤️
Tack Marianne ❤️
Det är en glädje att läsa er blogg. Kikar in varje dag. Mycket inspiration och fantastiska tips. Jag är djupt imponerad av att ni får till så fina och häftiga resor och dessutom skriver så bra med otroligt fina bilder. Allt är inte alltid som man skulle vilja, bättre och sämre tider. Jag hoppas ni finner stöd det ni kämpar med. Tack till er för vad ni gör för mig! 🙏
Tack ❤️ Ja livet går upp och ner och man får försöka anpassa sig efter det.
Det är så trevligt att läsa din blogg. Välskrivet & fina foton. Fått många bra tips och inspiration inför resor. Såg en skymt av er på flygplatsen i Las Palmas 😉 Tusen tack och en varm kram ❤️
Tack ❤️ Och kul att du fick syn på oss. 😊
❤️
Tack för att du delar. Skriv på – du behöver inte publicera, men kan skriva för att må bra själv. Kanske kommer det ut i en framtid.
Jag räknar inte inlägg utan blir glad när jag plötsligt ser ett. Inte läser jag felstavningar heller.
Det är ju sant. Jag kan skriva och publicera sen. Bra idé. 👍😊
Vi är många som läser och uppskattar tyvärr finns det alltid stollar och i bland är det de som hörs mest.
Kämpa på
Tobias
Tack för peppande ord ❤️