Råden innan vår resa till Maldiverna är helt samstämmiga. Maldivernas huvudstads Malé är helt ointressant och onödigt att besöka. Det finns ingen charm, inga sevärdheter. Inget som skulle kunna locka en besökare helt enkelt.
Till skillnad från resten av Maldiverna då. Som beskrivs som paradiset på jorden. En once-in-a-lifetime upplevelse.
Ändå sugs vi förstås dit som flugor till en komocka. Som getingar till ett glas hallonsaft på Kolmården i juli. Vad är det som lockar och drar så pass? Är det siffernörden och kalenderbitaren i mig som vill checka av en huvudstad? Ja, det är bara att erkänna, lite grann är det förstås så.
Är det upptäckaren, resenären med sin ständiga nyfikenhet? Ja, absolut. När vi nu ändå är så nära. En 15 minuters båtfärd bort från Malés flygplats ligger Malé. 1 dollar per person kostar överfarten. Vi har tid. Vår speedboat från Bodufolhudhoo anländer till flygplatsen 14:30. Vår flight avgår 20:30.
Låt vara att det glappet kan, skulle kunna, bero på att jag avsiktligt bokat ett sent flyg. För att Malé skulle kunna hinnas med. List i ett tidigt stadium av planeringen. Nu sitter vi här på Pizza Hut på flygplatsen i en luftkonditionerad bubbla. Wi-fi´t räcker exakt 30 minuter. Plötsligt, vid ankomsten till civilisationen igen, har var och varannan munskydd på sig, handsprit står i varje hörn. En påminnelse om världen. I det skick den befinner sig nu.
Vi är nyduschade, nyombytta sedan hotellet. Vet att de 32 graderna där ute snart nog kommer att ändra på det. Som tre små urvridna svettloskor kommer vi att anlända till check-in om 3 timmar. Om vi lämnar aircondition-bubblan nu och ger oss ut.
Det är på´t förstås. Som alltid. Väskorna kan vi lämna in på en väskförvaring på flygplatsen. Biljetter till Malé köps i en liten kur i anslutning till båten. Nere vid det absurt turkosa vattnet. Båtarna går i ett. När vi lägger ut står redan ett flertal skutor på vänt. Det är bara vi som är turister ombord. Flygplatspersonal, flygbolagspersonal. Två stiliga piloter i uniform.
Malé är trånga gränder. Oändliga rader av parkerade mopeder. Ickeexisterande trottoarer. Moskéer i vartenda gathörn. För första gången lägger jag märke till tvangings-ritualerna utanför. Bara för att jag hört Gina Dirawi beskriva dem i dokumentären Vad hände med Gina Dirawi?. ”Det ingen vet är att om man blir kissnödig under tiden och måste kissa, så får man börja om med hela proceduren.” Tänker jag på när jag passerar. Låter som något som skulle kunna hända ett antal gånger under en livstid.
Vad hade vi förväntat oss av Malé? Kanske någon marknad? Att kunna flanera längs vattnet och kolla in båtlivet? Vi uppnår inget av dessa mål. Mopederna puttrar. Folk tittar på oss. Vi passar helt klart inte in, hit beger sig inga turister.
När vi når den stora blå moskén som vi sett redan från vattnet, bestämmer vi oss att det nog var den som var vårt mål för dagen.Tar fotot. Checkar av Malé som huvudstad i världen. Nu är vi färdiga med stan, tillbörligt genomsvettiga och i största allmänhet nöjda och klara med Maldiverna in alles.
Hittar tillbaka till färjeterminalen och löser biljett. Solen är på väg ner nu. Vi byter om på en toalett. Till långflygnings-uniformen. Ingen lounge ingår i vårt kort på flygplatsen, det får bli Burger King istället. Och en sista T-shirt i souvenirshoppen. Som minne av paradiset. Bortanför mopederna i huvudstaden Malé.
Läs alla våra inlägg från Maldiverna här.
Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Trevligt berättad historia! Så var ert besök där inte meningslöst, det blev ju till en kul liten läsning för oss andra!
Ja precis. 🙂 Och jag tänker också att alla besök på platser ändå ger något. En ny erfarenhet att lägga till de övriga.
Inte meningslöst alls tycker jag. Nu blir jag lite sugen på att också skriva om Male 🙂
Ja men gör det. 🙂
Intressant att läsa. Nu lär det ju dröja innan jag kommer till Maldiverna men jag kommer nog inte heller kunna hålla mig borta från ett besök i Malé. Det är ju det där med att vara siffernörd och kalenderbitare… 🙂 Och jag ser på bilderna att de har färgglada hus så bara det skulle kunna vara ett skäl för mig att åka dit.
Ja man vill ju alltid upptäcka och se när man är ute och reser. 🙂
Marknaden i Male var lik många andra men med fiskar i alla regnbågens färger! V ibesökte Male under Ramadan och så det var stötande att förtära något i andras åsyn är mitt bestående minne en måltid jag åt inne på en offentlig toalett. Vi satt och svalkade oss i skuggan utanför mosken på en bänk före flygresan hem. Väl i Sverige såg vi på nyheterna hur deg varit ett sprängdåd i Male ( septrmber 2007) och att väsksn placerats på ……bänken!! stra efter vi lämnat den. Vår Ö hette Ihuru. Oförglömli snorkling och dykning. Ett fjärran liv i sus o dus.
Oj med vad hemskt. Samma bänk! Vilken chock. Och vilken tur att ni inte var där samtidigt!