Tjeckien plus öl är lika med sant? Ja, med visst fog skulle jag vilja hävda det ändå. Tjeckien har konsekvent toppat listan över ölkonsumtion per capita världen över i decennier. Här dricker man hela 180 liter per person och år. En stor stark per dag alltså. Imponerande. Och ett bevis för hur stark kulturen och traditionen med öl är.
Tjeckien är också ett konservativt land vad gäller öl. När andra länder skojar till det med IPA, chokladöl och öl med körsbärssmak, håller man sig i Tjeckien i mångt och mycket fortfarande till den traditionella lagern. Här har man sin bas och sina volymer.
När vi besöker regionen Södra Böhmen, det vill säga området rakt söder om Prag, mot gränsen ner mot Österrike, känns det därför självklart att boka in sig på en ölprovning.
Vi hittar ett alldeles nyöppnat mikrobryggeri i staden Frymburk. Frymburk Pivovar heter man helt enkelt. Pivovar som är tjeckiska för bryggeri.
Bryggmästaren själv tar emot i den trånga lokalen. Vi befinner oss i ett pensionat vid torget i Frymburk.
Man startade verksamheten den 11:e maj i år, sålde sin första öl den 4:e juni. Hittills på knappt 4 månader uppgår den totala produktionen till 15.000 liter. Ölet säljs bara just här på pensionatet.
Maltförrådet är en skrubb bara, de rostfria pannorna trängs i källaren, i ett gammalt skyddsrum.
Allt är småskaligt och med rejält mycket själ och hjärta. För konkurrensen är stenhård.
– Du hittar inte ett dåligt öl i Tjeckien, betonar vår bryggmästare.
Fast inbördes i branschen ser man sig inte som konkurrenter, utan hjälps åt och stöttar varandra. De stora bryggerierna förser de små med humle och alla ingredienser i detta öl är lokala. Vattnet här vid Lipnosjön är känt för sin renhet och goda smak och passar perfekt till öl. Malten kommer från Tabor, dit vi själva ska bege oss om någon dag.
Så blir det äntligen dags att prova. Vi bänkar oss och bryggeriets hela 3 ölsorter tappas skummande upp, Först ”No. 7”. Ett ”cykelöl”, som vår bryggmästare uttrycker saken. Populärt bland Lipnosjöns många cyklister, eftersom alkoholhalten är lägre. Sedan en ale, som åtminstone för mina skandinaviska smaklökar smakar mycket som de IPA´s vi dricker här hemma. Även om man hävdar att IPA-trenden aldrig nått Tjeckien. Mycket citrus, och det öl som jag gillar allra bäst här på bryggeriet.
Sist kommer storsäljaren ”No. 11”, en traditionell lager. Lite starkare än ”7:an”. Lättdrucket, gott, en bra lager helt enkelt.
Vi är glada och nöjda att vi gjorde ett stopp här. Det känns lite som vi nosat på Tjeckiens själ. En stimmig pub, öl av god kvalité, avnjuten i goda vänners lag i all enkelhet en vanlig tisdag. No fuss, just beer.
Läs också: Jag återförenas med Via Ferrata i Tabor, Tjeckien
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
