Jag befinner mig på egen hand på resa i Spanien. Dagen innan landade jag i Madrid. En av de, relativt få, huvudstäder som jag haft kvar att upptäcka i Europa. Tiden räcker inte till mycket upptäckande nu heller. Men en glimt i alla fall. Jag har bokat boende i Sol, ett område i Madrid som jag läst mig till ska ha många restauranger.
Madrid på självaste nationaldagen
Kvällen är ljum och staden full av människor. Som ett folkhav! Det ska dröja en stund innan jag förstår varför. Men jag har ju för sjutton lyckats boka in mig i Madrid på självaste Spaniens nationaldag. På torget i Sol pågår ett uppträdande av något slag. Om jag får gissa en iscensättning av något gammal historisk händelse?
Middag hittar jag mig på en tvärgata. Restaurang La Adriana. Jag beställer bara en sallad och en sangria. Men serveras också en stycket fördrink i form av rosébubbel, en gazpacho, samt även en liten efterrätt med tillhörande drink och sedan en kaffelikör med fri påfyllning. Hur kan man bli annat än nöjd av en sån uppvaktning?
Pamplona
Nästa dag har jag bokat tåg till Pamplona. 3 timmar tar färden med ett snabbtåg som är bokat till sista plats. Järnvägsstationerna i Spanien verkar oftast ligga en bra bit utanför centrum. Byggde man järnvägen så sent att de liksom inte fick plats inne i städerna?
Hur som haver , väl på plats i Pamplona unnar jag mig en taxi till hotellet. Även utan gemensamt språk har vi trevligt jag och chauffören. Kommer bra överens. Idag ska jag upptäcka Pamplona. Staden som är känd för San Fermin-festivalen med sin tjurrusning. Då unga män springer i gränderna framför rusande tjurar. För att visa sitt mod.
Nu befinner vi oss dock långt ifrån tjurrusningssäsong.
Stegen styr mig spontant mot Plaza del Castillo. Ett typiskt spanskt stadstorg, med husen i en tät fyrkant runtom och serveringar hela vägen runt. Ungefär här börjar jag möta dem. Pilgrimerna. Med stora ryggsäckar, vandringsstavar eller käppar. Ingångna kängor och ett snäckskal väl synligt någonstans på packningen. En av dem jag så gärna vill vara.
Snart nog springer jag på min första pilgrims-shop också. Köper med rodnande kinder min egen pilgrimsmussla. För jag är ju fejk. Wannabe. Jag ska bara provgå lite, lite på Caminon denna gång. Men jag kommer ju tillbaka? Och då har jag ju redan min pilgrimsmussla klappad och klar.
Katedralen
Den snitslade banan av pilgrimer leder mig till katedralen. Mäktig och inbjudande. Det kostar 5 Euro i inträde och kanske därför är det nästan tomt där inne. Jag strövar runt. Andäktigt. Dessa medeltida katolska katedraler som liksom tar andan ur en.
För hur var det möjligt? Under så fattiga tider när de flesta inte ens hade nog att äta för dagen. Att man kunde skapa något som detta? En sådan omättlig rikedom och överflöd. Eller var det tvärt om? Var det projekt om detta som möjliggjorde att människor kunde försörja sig på annat än det jorden gav. Som ett nav i civilisationens utveckling?
Jag sätter mig försiktigt på bänkraden längst fram. Körsång som spelas upp någonstans ifrån. Som förflyttad till medeltiden sitter jag som en liten, liten enkel människospillra i allt detta storslagna. Jesus på korset liksom tittar ner på mig. Och jag tänker på allt jag bär. Så skönt det vore att bara en liten stund få vila litegrann? Att få lägga över allt på någon annans axlar? Den nutida människans förbannelse. Att måsta bära allt, allt själv.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
