Wikipedia:
Parissyndromet är en psykosomatisk sjukdom som kan orsaka snabba hjärtslag, yrsel och hallucinationer vid Parisbesök. Sjukdomen drabbar årligen ett dussintal japanska turister, vanligen kvinnor. Fenomenet beror på en extrem kulturchock när en idealiserad och romantiserad föreställning om Paris möter upplevelsen av oartig och ohövlig servicepersonal, smutsiga gator, språkförbistringar och andra kulturella skillnader.
I Venedig regnar det katter och hundar, i Rom blir du av med plånboken. I Nice saltar kyparen notan och i Paris låtsas hotellpersonalen som att de inte förstår din engelska. I Neapel tvingar hyrbilsfirman dig att betala för en gammal lackskada på bilen.
Visst kan det stora stygga världen vara väl hjärtlös ibland?
Inte en fryntlig fransos med mustasch och basker så långt ögat når, kanske inte ens en baguette till frukost. Förväntningar grusas och man längtar bara hem igen.
Kanske bättre då att aldrig åka, att bevara drömmen som den en gång var. Så kan de italienska kyparna i dina drömmar ostört spela dragspel och sjunga ”Oh denna natt, denna ungdomens natt” i sin gränd för eviga tider.
Vår andra dag i Hong Kong vaknar vi med ett ”nej!”. Regnet smattrar mot rutorna till vår lägenhet på 19:e våningen. En förstörd dag! Vi som har ett dag-för-dag-schema, att följa. Vad ska vi nu göra?
Vi tar färjan över till Macau, den före detta portugisiska kolonin som blivit hela Kinas casino-metropol. Gratis-shuttlebussarna står på rad vid färjan och väntar på att få köra oss till just sitt hotell med tillhörande casino.
Vår shuttlebuss passerar i regnet förbi ett Colosseum i skala 1:1,5. Utanför The Parisian finns en replika av Eiffeltornet, precis framför poolen. The Venetian har Markusplatsen och oändliga löpmeter av Venedigs kanalsystem uppbyggt inne i hotellets shoppingcenter. Högt där uppe i taket är himlen evigt blå.
Våra asiatiska med-turister är synbart imponerade. Det poseras, fotas, köps gondolturer och fotas för säkerhets skull lite till. Lyxbutikerna ligger på rad i shoppingcentret. Louis Vuitton och Max Mara till livemusik från Svansjön. Vi äter lunch. Italienskt förstås.
Medan hotellet allt mer fylls på av weekendväskor på övernattningsbesök, stiger vi på vår shuttle igen och vänder åter till den riktiga och alldeles verkliga staden Hong Kong. Där det regnar ibland, är för mycket trafik ibland, går på tok ibland och som luktar, låter och ÄR.
Glöm inte att följa 4000mil på Facebook för fler reseberättelser och resetips.
Parissyndromet? Galet…! Har aldrig hört talas om. Resten av innehållet i ditt inlägg är ju ganska galet och fascinerande också! 😉
Läste om Parissyndromet i Vagabond för ett tag sen. Vid en googling hittar man massor… 🙂
Vi kom aldrig till Macau när vi var i Hong Kong, kanske lika bra…fast å andra sidan kan det kanske vara lite kul att få se det också. Hoppas ni får bättre väder resten av tiden!
Jo vi tycket att det var lite roligt att ha sett det givet att det nu ändå regnade. Jo resen av resan var vädret bra.
Nej, låter ju inget vidare. Vad olika man kan uppfatta ett land 🙂 Själv gillade vi faktiskt Macau bättre än Hong Kong, men vi hoppade över casino-, shopping- och fina hotellbiten eftersom vi hade barn med oss. Ok, själva Gamla Stan var en mardröm att ta sig igenom eftersom det var tjockt med folk, men ”ute på landet” var det faktiskt ganska trevligt. A-Ma templet är ett av de mest rogivande tempel jag besökt 🙂
Vi hade ju tänkt oss en heldag i Macau med gamla stan osv, men vädret gjorde att det bara blev the Venetian av alltihop. Det var knasigt men ändå ganska kul att ha varit där.