Vaknar av ett bröl.
– What the f-ck was that? Hjärnan har switshat till engelska nu.
Får senare lära mig att det är Impalan. Den lilla söta nätta antilopen, som skriker så vid fara. Mörkt brölande och trumpetande. Som ett urtidsdjur.
Det är något mer också. Lätta tassar som smyger. Något som prasslar i tältduken. Vinden eller något levande? Becksvart. Jag får fumla med myggnätet en stund för att komma ur sängen. Nätfönstren i tält-treehouset är fördragna, men i badrummet finns ett riktigt fönster. Fullmånen ger ljus. Men jag ser inga djur. De måste vara på andra sidan. Eller under mig.
Hittar telefonen. Klockan är bara två. Bäst att somna om några timmar. Men nu prasslar det, smyger och ropas överallt i bushen.
-Who is out there? Domnar bort till ljudet av Afrika.
05:30. En röst i mörkret.
– Good morning, folks! Elmars morgon-safari-väckning.
Sömndruckna kliver vi i byxor, t-shirt, fleece och skor. Brandmansgreppet. Packar kikare, kamera och go-pro.
Följs av Elmar till de gemensamma delarna av lodgen. Det anses inte säkert att gå själv. Ingen vet vad som lurar där ute. Te och skorpor finns färdigt, innan vi kliver upp på safari-jeepen tillsammans med övriga gäster på nThambo Tree Camp och skumpar iväg mot gryningen.
– Vad vill ni se idag? hojtar Elmar till oss från förarsätet. Skrattar och gymtar till:
– This is not a zoo, när vi hojtar:
– Lejon! En hane med man!
Till en början tyst, lugnt och stilla. Meditation när den är som bäst. Solen stiger. Orangeröd.
-Welcome to my office, säger Elmar.
Walkietalkin brusar. Ngala, Kåna, Skunka är kodorden som vi knäckt. Det är stamspråk för lejon, leopard och gepard. En ”kåna” har spottats i området.
-Håll i er. säger Elmar. För nu kör vi!
Och vi håller i oss och vi kör i leopardhastighet till rätt område. Vi är bil nummer två på plats. Bil nummer 3 och 4 får stå standby. Bara två jeepar får vara nära djuren samtidigt. Det ska alltid finnas en väg ut. För djuret alltså.
Off-road. Grenar knäcks under oss. Buskar böjs. Vi följer leoparden som visar sig vara inte en utan två. En mamma med dotter. Alla våra kameror klickar till samtidigt. I det ögonblicket när mamman exponerar sig mellan två buskar.
Vi lämnar dem sen, för nästa två jeepar att betrakta. Och vi har hört trumpetandet.
Hamnar mitt i en elefanthjord. Honor med sina ungar. De små parvlarna som nästan snavar på sina egna fötter. De lite äldre som utmanar oss, stirrar stint och stampar lite. Mammorna som lugnt äter vidare. Jeepen är väl känd som ett fridsamt och ofarligt djur. Dem känner man sedan gammalt.
De är runt oss nu på alla sidor. Omringade av elefanter. Ombytta roller. Finns ingen väg ut nu. För oss. Om vi skulle vilja. Så vandrar hjorden vidare. På sin livslånga marsch.
Det borde vara slut nu, men plötsligt står han där. En vit noshörning. Kollar på oss. Tar några prövande steg emot och vänder sedan fridsamt om i den klassiska kamerapositionen. Dvs rumpan mot oss.
– De vita är lugna, säger Elmar. Men passa er för de svarta. Den är aggressiva. Whops, det var ju en sån vi träffade på i Etosha på vår self-drive.
Då vaknar radion igen.
– Ngala! knastrar den. Någon har sett lejon!
9 stolta unga djur som på nåder passerar genom just vårt område av nationalparken och låter oss betrakta och fotografera.
Safari-utmattning. Det ordet finns inte. Men borde finnas. För att beteckna det tillstånd som infinner sig i en människokropp som på bara några timmar sett 4 av ”the Big Five”. Tillfredsställelse, ödmjukhet, litenhet. Närvaro. Och tacksamhet.
Så känner vi oss när vi rullar hem till lodgen och Nadja som väntar där med mat.
-Jag skäms redan, men jag vet att jag kommer att se Lion king på flyget hem. Som en av oss uttrycker saken.
Hur safari går till
När man bor på lodge i Kruger bor man inne i privata parker som öppet ansluter till den statliga Krugerparken. Djuren strövar fritt emellan parkerna, men fordonen får bara köra inom sitt respektive privata landområde.
Safarin sker två gånger om dagen, morgon och kväll. Djuren är som mest aktiva från skymning till gryning, så det är då man vill vara ute i parken.
Vår morgonsafari startade 6:00 och slutade ungefär 8:30. Kvällssafarin började 16:00 och slutade 18:30. Beroenden på vad man hittade. Befinner man sig mitt i en lejonflock så avslutar man ju inte och åker hem utan då fortsätter safarin så länge det finns något att se.
Vår lodge hade 5 treehouses och därmed plats för 10 personer.
Alla 10 (om lodgen var fullbokad) åkte med samma jeep. Till en början var vi lite skeptiska mot det konceptet, eftersom det innebar att 3 personer fick mittenplatser i jeepen.
Men det funkade bra att se och fota från de platserna också. Och det finns ju något trevligt i att alla på lodgen fick se samma saker och dela samma upplevelser. Vi hade definitivt något att prata om under middagarna sedan!
I regel ingår allt i priset på lodgen. Mat och safariturer.
Viktigt att tänka på är att tajma vistelsen så att man både hinner med eftermiddagssafarin dagen då man kommer och morgonsafarin dagen då man åker.
Tre nätter bör man stanna på en lodge för att ha en chans att hinna se djurlivet. Vi bodde bara på en enda lodge, men många åker runt i Kruger och besöker flera.
Välkommen att gilla 4000mil på Facebook och Instagram.
Vilken häftig upplevelse! Satt som klistrad och läste inlägget och kollade på alla fina bilder.
Så underbart om man är djurälskare! 🙂
Underbart! Vi har varit i Afrika (Kenya, Tanzania) två gånger, men inte varit på safari ännu. Det måste förstås bli av! 😉
Ja men det ÄR ju faktiskt ett måste! Så underbart. 🙂
Sitter andlöst och tar del av bilder och text. Måste åka på safari i Afrika! Japp, det kommer att bli av. Inom kort! Typ 🙂
Kram Lena
Ja! säger jag bara. Safari i Afrika slår det mesta.
Har rest mycket, tidigare i mitt liv, jorden runt. Har besökt Masai Mara i Kenya två gånger. Och det enda jag vill uppleva igen, är just safari i Kenya el Tanzania. Den upplevelsen slår allt, det går rakt in i hjärtat o stannar för alltid kvar i minnet.
Håller med, safari är det bästa! 🙂
Håller med i allt. Kan man och har möjlighet så är en safari ett måste. Vi har varit på många olika safaris och om vi får som vi vill ska vi volontära i Sydafrika nästa år. Då blir det safari igen. Vet inte hur många bilder vi har. Vet inte hur många magiska upplevelser vi haft, vi bara måste igen🤩
Jag har varit på safariresor 4 gånger, Kenya, Namibia, Sydafrika och Uganda. I Sydafrika frågade de andra turisterna varför jag åkte igen när jag redan varit. Jag sa att varje safari är ju ny. Nya djur, nya händelser. Man vet aldrig vad som ska hända.
Tack för en så bra blogg! Jag funderar på safari i Kenya eller Sydafrika, vad tror du blir bäst med två barn 10 och 7 år?
Det var jättelänge sedan jag var i Kenya. Men tänker att Sydafrika är säkrare och mer tillrättalagt. Jag skulle även kolla malarialäget och åka dit man eventuellt slipper ta malariaprofylax.